Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag såg på någon video av UFOsxm om olika konstiga resoursepacks man kunde ha till minecraft. Jag tror jag var uppe vid halvtolv-tiden. Gjorde mig beredd att städa även fast det inte blev någon städning. Däremot skrev vi matlista. Jag tänker att det blir gott om tid att städa när jag börjat jobba sen. Så jag vill inte ha några dumma kommentarer om att jag är lat eller liknande. Däremot så hade jag mycket att göra senare. Jag ringde mamma och trodde först att hon skulle komma och hämta mig. Hon sa dock att jag kunde komma med en gång så kunde vi äta så jag stängde av datorn, radion och tog närmaste buss till Oppeby. Väl i Oppeby så bjöd mamma på kassler, ris, stekt potatis, korv med smak av ost och bacon och god orange chicken från Chopchop. Vi fortsatte titta på Oppenheimer medan vi åt men pausade sedan mitt i när vi skulle gå på promenad med en hund som var samma ras som Bella. Alltså Bichon Havanes. Men sen fortsatte vi se på Oppenheimer och den här gången såg vi äntligen klart den. Vi drack pulverkaffe utan mjölk eftersom det inte fanns någon mjölk och åt varsin halva av en punschrulle. Sen åkte vi till där jag ska hämta ut nycklar imorgon och kom fram till att det inte skulle gå att gå dit. Så vi kom fram till att mamma fick skjutsa mig imorgon vid elvatiden. Vi åkte till ICA knuten där jag handlade oliver, soltorkade tomater, nudlar, bacon, ost, sallad, tomater, mango, mandariner, hamburgerbröd, ägg, mjölk, bregott, chips, Fanta, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka, ett storpack panpizzor, pajer, choklad och glass. Sen var det mammas tur att handla men hon handlade inte lika mycket. Vi åkte till jobbet för att titta till pallkragen. Växte inget annat än ogräs där så jag har en del att göra när jag kommer tillbaka till jobbet på måndag. Jag tog tre kort och la upp på Instagram senare. Jag tror jag såg en planta som var rotfrukt där. Annars var allting i princip en enda stor besvikelse. Inte en enda palsternacka. Men det är väl så det blir när man lämnar det ovakat över sommaren. Efter det åkte vi hem till mig och jag fick hjälp att böra in matvaror till min lägenhet. Jag satte på radion och datorn och mamma med hund stannade inte länge. Jag såg på en ny trailer om The Conjuring fyra och kan tycka att den kanske kan vara värd att se trotts allt. Den kändes mer farlig, den här gången, och det säljer väl alltid? Jag har också börjat se på Bohemian Rapsody på Disney plus. Som vanligt svävar mina tankar iväg på annat håll. Jag vet ju att jag ska börja jobba på måndag. Och jag vet att jag ska vara hundvakt över helgen. Jag tror inte jag kommer skriva mycket mer förrän jag börjat jobba dock. Vilket förmodligen kommer innebära att jag sitter och spelar minecraft till långt in på nätterna. Jag kan inte rå för det! Och ibland vet jag inte vad jag gör. Förrän något kräver min uppmärksamhet. Det här har varit en lite annorlunda sommar. Det har inte blivit lika mycket badande men jag har varit till Kättbo och Tiberget. Vilket känns som ett privilegium. Men jag har inte vetat vad det betytt. Det är något jag försökt komma ihåg. Som hade med dessa ställen att göra. Men mest var det nog Brunnsvik jag tänkte på. En plats jag bara tillbringade några korta minuter tillsammans med mamma på väg upp till Dalarna. Jag hade velat tillbringa egentid i Ludvika, en förort till Brunnsvik, och kanske gå på något café eller deras kända bibliotek. Men framförallt hade jag velat läsa mer om Brunnsvik. Jag har ju några böcker. Och Örjan Svedberg hann bara skriva Hoola Bandola band innan han gick bort. Kanske var det så, att när han ringde mig och var så arg på mig, att jag hade framstått som så mycket bättre än honom. Och nu är han död. Det ödet kommer ingen av oss undan. Det finns saker jag vill skriva innan jag dör dock. Saker jag vill berätta. Jag har inte alltid bara klippt och trimmat gräs. För ett tag trodde jag att jag var en kändis till och med när jag intervjuades av tidningar. Jag var en del i kampen att bevara Brunnsvik i Brunnsvik. Därför kommer jag försöka lägga upp bilder och texter från när jag gick i Brunnsvik. Det kan vara dagboksanteckningar eller insändare, det spelar mindre roll, vad som spelar roll är att jag inte glömmer var jag kommer ifrån. Vilket kan vara väldigt lätt när Facebook beslutar sig för att stänga av en från ens tio år gamla konto bara så där…