Idag började jag dagen med att göra mig ett par tunnbrödsmackor och pulverkaffe. Så fort jag vaknade rullade jag ihop sovsäcken packade ner den. Mamma var inte uppe lika tidigt som jag men det gjorde heller inget. Det var ju jag som skulle åka, inte mamma. Och därför hade jag en hel del att packa ner. Jag inte säker på att jag kommer ihåg allt jag packade ner, men inte heller det gör något, eftersom det bara skulle med i alla fall. Och jag hade en hel del packning med mig. Både i den stora och lilla ryggsäcken. För till skillnad från när jag åkte dit så hade jag inte den lilla ryggsäcken nedpackad längre. Utan fick gå som handbagage i stället. McKinley tror jag det märket heter som är på den ryggsäcken. Så om någon skulle vilja köpa något liknande så vet man märket i alla fall. Vi kom iväg hyfsat tidigt. Vid niotiden tror jag. När vi stod i korsningen mot Grönklitt så ringde Roland och frågade om han kunde få skjuts till Mora. Så vi fick åka till Bonäs och hämta upp honom. Vi åkte till ICA i centrala Mora och jag handlade baguette med det jag tror var kebab, en fruktsallad som låg färdig i butiken och en Mer hallon och svartvinbär. Sedan åkte vi till tågstationen där jag skulle kliva på Masexpressen. Det var mycket vemodigt att säga hej då till både mamma och Roland. Roland som jag för övrigt hade hjälpt att gräva fram en stor sten föregående dag. Eller hjälp och hjälpt; vi insåg att vi behövde gräva runt altanen utanför huset för att altanen skulle ligga på rätt plats. Och för det krävdes det någon slags domkraft och en hel del styrka. Men sen gick vi ju och badade i ån så då gjorde det inte så mycket att man var lite svettig. Resan mot Stockholm gick bra. Jag var lite orolig att jag inte skulle hitta bussen till Nyköping och att väskan jag bar med mig var för stor. Väl på plats så tog jag lite kort på Cityterminalen. Jag kollade också var bussen skulle gå men det stod att alla bussar skulle gå från 1A så då blev jag lite förvirrad. Men så tittade jag på tavlan bredvid och såg att bussen skulle gå från 16. Jag frågade också en tjej om vägen och det verkade som jag hade hittat rätt trotts allt. Jag hade bråttom att gå ombord på bussen att jag nästan glömde att checka av mig med busschauffören vilket busschauffören märkte. Men jag checkade av mig efteråt i alla fall så det gjorde inte så mycket. Vi åkte genom centrala Stockholm och jag satt och njöt av de höga höghusen. Tänkte att om det var något ställe jag skulle vilja bo på så är det väl i ett sådant höghus i Stockholm. Men sen har vi alla dessa bakgårdar och jag tänkte på hur svårt det skulle va om man skulle hamna i en sån. Hur många mil man skulle få gå för att komma hem. Och var rätt glad att jag befann mig i en buss. Jag har haft mycket tid att tänka på vad jag vill skriva om egentligen. Jag är inte så mycket för att man bara inser helt plötsligt vad man ska skriva om utan det måste jobbas fram. Jag har dock en urkass rutin och inser väl att det inte blir någon bok skriven den närmaste tiden i alla fall. Den känslan får jag i alla fall när jag läser om en läkare i tidningen Skriva som skrivit flera tusentals tecken och redigerat själv och ändå inte blivit antagen av förlagen. Och han hade tagit hjälp av korrekturläsare och redaktörer och ändå inte blivit antagen. Det var väl först när han kommit i kontakt med en känd författare som han hade blivit antagen och då hade han kämpat flera år själv redan. Så jag vet inte om jag kommer få extra svårt eftersom jag är “nybörjare” men det känns som det. Och jag kan väl börja med att skriva många ord. Vilket jag inte gör nu. Men så har jag så mycket annat att göra nu också. Som att titta på många serier och videoklipp på youtube. Resan till Nyköping gick till dit jag trodde att den skulle gå också. Vi åkte förbi vägen som gick mot Gnesta och fortsatte. När vi var framme så fick jag hjälp av busschauffören att gräva fram min ryggsäck bland alla väskor. Jag såg också ett hakkors som jag hade velat göra något åt. Bussen gick halv sex och väl hemma så var det väl tänkt att jag skulle packa upp. Men det har jag inte gjort än även fast att det är måndag. Det har alltså gått en dag sen jag åkte hem från Dalarna. Jag har inte gjort mycket alls. På sin höjd så kanske jag har gått ner till odlingen och sett hur det står till med den. Men jag har tänkt att jag ska läsa mer. När jag tänker efter så har jag inte så många videoklipp på youtube att se på. Men när jag har sett dem så kanske jag fastnar framför något annat, som minecraft, eller något mobilspel. Så det finns mycket som kan förstöra ens liv. Kanske det är de jag försöker skriva om? Jag vill inte vara så långdragen dock. Och det känner jag att jag är nu. Jag vill inte trötta ut er! Men jag vill inte lämna er tomhänta heller. Kanske finns det jag vill skriva om på en busstur från Dalarna? Någonstans bland alla byten och stressiga människor? Alla dessa stressiga människor. Där har vi det! Det är människor jag vill skriva om! Men inte om det kräver att jag själv skulle behöva dö…

Idag började jag dagen med att göra ett par mackor och pulverkaffe. Mamma skulle till Orsa och hämta bordsskiva och Micke skulle komma och skruva på altanen. Jag flyttade på takplattor och när mamma kom hjälpte jag till med maten. Jag skar upp tomater, sallad, gurka och paprika. Efter det hjälpte jag Micke att skruva fast altanen medan mamma stekte på köttfärsen. Vi skulle alltså äta tacos och till det kunde man äta mjukt bröd eller tacochips. Jag tog båda. Det började närma sig sextiden när Orsayran skulle börja och jag tvättade av mig lite snabbt. Mamma också vi åkte när alla plankor på altan satt någorlunda fast. Vi kom inte till sextiden men det gjorde heller inte så mycket. På vägen filmade jag lite sång. Och i missionskyrkan så träffade vi några jag kände. När det var dags för konsert så filmade jag alla låtar. Efter konserten tog mamma och jag varsin macka, kaka och kaffe för femtio kronor var. Vi träffade även Maria. Och Berit hade inte känt igen mig först men kände igen mig sen när hon fick höra att jag var med och stampade vadmal och sydde mig ett par byxor. Vi gick till ett annat ställe där vi mötte Nils också. Vi gick in på en Second hand och mamma köpte sig en klänning. Vi gick vidare mot centrum och jag kunde se Sverigedemokraterna stå där igen. Jag fick ont i magen och det med rätta. Det kanske är sista sommaren jag kommer uppleva nu. Jag kommer kanske dö i ett förintelseläger i en, inte så avlägsen, framtid. Jag har ju kunnat läsa om det i böcker. Hur det hade kunnat varit. Det är väl mitt starkaste skydd mot dessa krafter i alla fall. Vi vände i alla fall Sverigedemokraterna ryggen. Vad mer kan man göra liksom? Och jag är rädd att mamma är lite för blåögd när det kommer till Sverigedemokraternas politik. Jag tror inte hon inser allvaret. Men Sverigedemokraterna packade i alla fall ihop efter ett tag. Men skadan var ju redan skedd. Och jag förstår nu varför det är så viktigt med feminism och feministiskt självförsvar i samhället. Det finns så många killar och de lever så destruktivt. Har de ens hört talas om att man kan vara vänster? Eller enklare; antirasist? Eller kort och gott; inte en jävla rövhatt? Jag har i alla fall fått nog av killar. Men jag kommer nog inte undan det för att jag åker till Nyköping. Jag får ta det då som det är. Jag tog en öl i alla fall och fick tipset att ta den grekiska ölen Mythos så den tog jag. Filmade lite mer. Vi gick och köpte oss en churros och sen var vi färdiga med den dagen. Betydligt mer folk än förra gången. Men så var det bättre väder också. Det blev lite som ett avslut på den här sommaren. Men jag känner på mig att det kommer hända mer när jag kommer ner till Nyköping. Jag gillar att jobba med det mörka mystiska och när jag hamnar framför en dator kommer jag ha lättare att skriva om det. Jag tänkte inte skriva någon synopsis nu i alla fall. Mamma har redan gått och lagt sig. Som vanligt sitter jag själv och det blir allt senare och senare. Imorgon kommer vi förmodligen vara i Mora. Det lät så i alla fall. Den som skriver förväntas läsa mycket. Men jag fattar inte hur det ska gå till; det finns inte en chans att jag hinner läsa alla böcker jag vill läsa i förlängningen i alla fall. I förlängningen är väl målet att jag ska kunna bli självständig och ta mig ut på egna små turer. Förhoppningsvis i vildmark men jag kan börja i det lilla. I skogen i Nyköping…

Idag började jag dagen med några mackor. Mamma skulle åka iväg med någon skiva som var trasig så jag var ensam här med Bella i början. Sen kom mamma, morbror och flickvän och lastade av plankor till altanen. Ägg stektes och lite halloumi och falukorv. Till det åt vi macka men jag var lite förvirrad över om Tomas skulle hjälpa till att bygga altanen. Vi åkte i alla fall till Mora och tanken var att vi skulle åka till Byggmax med en stolpe men det fick vi inte så vi gick in på granngården istället. Mamma skulle egentligen ha kalk till dasset men det fanns inte så vi fick köpa annat i stället. Jag en hatt och mamma handskar och en tuggleksak till Bella. Vi åkte till Jula och ÖoB och på ÖoB köpte jag chips och Mer päronsmak. Mamma sågspån som hon skulle använda till toaletten. När Micke och jag stod ute där så berättade jag för honom att jag aldrig fick ta körkort längre. Han frågade vad jag skulle ha det till och hade inget svar då. Men om jag hade fått frågan nu så hade jag svarat; för att kunna köra när mamma håller på att somna bakom ratten. Jag vill inte vara med om en olycka och det stör mig något oerhört att jag inte får ta körkort än. Efter ÖoB körde vi till Willys och jag satt i bilen med Bella medan mamma var in och handlade. När vi kom tillbaka till Rädbjörka mötte vi en massa folk som var fint klädda. Tydligen hade det varit bröllop i fäboden. Och en stor hund kom springandes mot Bella. Nämnde jag förresten att hon ramlade i bäcken dagen innan nere vid dammen? Hon var helt förskräckt och blöt. Hon verkar otursförföljd den där hunden. Till mat åt vi i alla fall hamburgare. Hamburgerbröden hade börjat mögla så vi åt bara pasta med pesto till! Men det var gott det också! Vi tog en promenad så att Bella fick kissa och bajsa. Sen gjorde vi inte så mycket mer. Jag tror att det andra vi gjorde, som att se på Ronja Rövardotter, passar sig bättre i en separat text. Inte för att det spelar så stor roll, egentligen, men jag vill inte bli för långdragen så jag skriver det i en separat text…

Idag började jag dagen med en frukost beståendes av yoghurt och musli. Och kanske lite macka och lite pulverkaffe till det. Jag var lite trött eftersom jag hade varit uppe lite sent under gårdagen. Det tyckte inte Micke om. Han sa bland annat ”sover du igen?” Och ”Ska du sova bort hela dan?”. Tyvärr så känns det som han får leva med konsekvenserna av det beteendet. Folk flyttar ifrån honom. Men jag vill ändå tro att det ska gå att vara med honom ändå. Det finns ljuspunkter som när vi är till Tiberget eller när vi skulle ha den där släktträffen. Man får leva på det ljusa annars äter det mörka upp en. Annars så var det mest snickrande idag. Någon slags altan ska byggas till slogboden. Och ta mig inte fel! Jag tycker att det går att vara med Micke! När jag tänker efter så föredrar jag nog det raka ärliga sättet som han kommunicerar på än något annat. Det känns som de flesta drabbats av något högerspöke som går igenom allt de säger och gör. Och som vanligt ska vi i vänstern ha svar på allt. Nej tacka vet jag sådana fristäder som Kättbo och Tiberget. Trotts att jag inte har körkort så har jag varit i dessa platser. Och det är jag oerhört tacksam för. Men en förvaltare kan inte säga om man kan eller inte kan ta körkort. Det beslutet kan bara en själv ta och så fort jag får chansen så ska jag ta det. Oavsett vad någon annan säger. Oavsett om de säger att det är slutgiltigt eller omöjligt. Jag ska ta det. Sen känns det som det jag är med om långt ifrån kan vara det värsta en människa kan vara med om. Det är svårt, visst, men långt ifrån det värsta. Synd att jag har en jävla idiot till förvaltare bara annars hade allt varit perfekt! Den förra kunde i alla fall lyssna på mig. Nej men jag minns inte vad jag ätit idag. Och har väl inget mer att skriva om den här dagen egentligen. Inget vad jag kommer ihåg i alla fall. Så jag sätter punkt här innan flodvågen kommer…