Har precis sett The nun 2 igen. Den var mycket mörkare än jag mindes den. Ska jag orka gå igenom hela filmen bit för bit? Kanske inte hela filmen men bitar. Det visade sig, trotts allt, att denna demon inte var död trotts allt. Valak. I början bränner hon en präst levande. En annan gång tar hon död på en levererare av mat. De kommer fram till att de måste leta reda på ett par ögon. Men mer tänker jag inte avslöja av filmen. För det tycker jag är upp till er att ta reda på. Vad jag kan säga är att den här filmen kändes mer elementär än första filmen. Elementär på ett sätt som bara en innerlig bön kunde lösa. För det är ju först och främst en religiös film. Som ska lösas med religiösa medel. Hur får ni ta reda på själva. Om ni vill ta reda på det förstås. Det kan ju inte jag veta. Tystnaden har varit öronbedövande den senaste tiden. Är det för att jag bytt konto? För det kan jag säga att jag själv är ovan vid. Det är så mycket jag förlorar. Minnen, texter, bilder och videor. Det är så tråkigt att Facebook gör så här mot mig. Men vad ska jag göra? Jag får arbeta på det jag har. Förstås. Så tillbaka till filmen; skulle jag rekommendera den? Absolut? Den får fem av fem av mig. Den rörde vid en del av mig som kändes djupt mänskligt. Något jag inte känt på länge. Kanske tänker jag på att mormor och morfar var religiösa? Att det faktiskt kunde vara något fint? För det var det! Även om jag själv inte alltid ville erkänna det. Så mår vi nog alla bättre av att göra något så simpelt som att be…