Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Jag trodde att jag, mamma, lillebror och hans tjej skulle åka ut till ett ställe där man kunde köpa glass och bada men det visade sig, när jag ringde till mamma, att hon redan var med lillebror och de var ute på promenad. Hon sa dock att vi kunde åka och bada så fort de hade gått färdigt och innan hon gjorde det så hann jag läsa lite mer av Cecilia Khavars Stormningen. Det verkar vara krisläge i kongressen och de högsta instanserna får lov att ta kontakt med varandra. För Trumpsupportrarna är verkligen kapabla att göra vad som helst. För att ta tillbaka Amerika igen. Make Amerika great again. Folk släppas ner för stentrappor, slåss och sparkas med poliserna och använder allt möjligt våld mot det de anser är folkets fiender. Där ingår också journalister som Cecilia Khavar och hon har fått glåord mot sig också även fast hon själv inte varit medveten om det. Det är först när en arbetskamrat berättat det för henne som hon förstått det och insett allvaret i det hela. Jag pratade om det med mamma också eftersom jag precis hade läst om det. Men det kanske hade varit smartare att hålla tyst om det. Jag känner mig inte så smart i alla fall när jag berättat om det. Men det är väl en bra tystnadsdödare i alla fall. Man kan ju alltid prata om något annat efteråt om man skulle känna för det. Och just då skulle vi ju åka och bada i Råby. Mamma skulle bara gå upp och hämta badkläder. Sen kunde vi åka. Och även fast jag själv inte har körkort så var det en väldig frihetskänsla att åka iväg så där. När vi kom fram så behövde Bella kissa och bajsa. Sen gick vi mot badet och bytte om. Först mamma, sen jag. Vi tog lite fika och pratade lite om vad vi skulle göra framöver men jag ville i badet då jag började bli lite otålig. Och jag måste säga att det var så skönt att bada igen! Jag har inte gjort det nog många gånger den senaste tiden. Jag har ju tänkt, förstås, att jag ska ta bussen eller cykla till Hjortensbergsbadet men det har inte blivit av helt enkelt. Och det gör väl inte så mycket heller när man har en sjö att bada i. Det blev några vändor fram och tillbaka som jag krålade. Jag vet ju att jag behöver gå ned i vikt men jag orkade inte bada hur länge som helst. Men det var en stund där, som jag bara låg i vattnet, utan att göra någonting. Jag kommer inte ihåg att jag hade den känslan någon gång när jag var i Dalarna. Det var som jag glömde bort allt jag gjorde i Dalarna när jag åkte hem igen. Allt gick tillbaka till vardagslivet så fort och det var både till gott och ont. Gott för att jag behövde komma hem. Jag behövde komma tillbaka till mitt vanliga liv igen med allt vad det innebär. Ont för att jag ju glömde allt jag gjort i Dalarna. Hur var det till exempel att bada i ån? I Bäcka? I Orsa? I Bonäs? I Kättbo? Allt jag gjorde var som bortglömt men jag har ju till och med varit till Tiberget och tagit kort. Men det är som försvunnet nu när jag förlorade mitt gamla konto. Så klart ligger ju bilderna i telefonen så det kanske jag kan lägga upp inom en snar framtid. Kanske rent av nu? Fast nu skriver jag ju så det går ju inte. Skriver om alla möjliga saker. Det är en sak som jag känt att jag gjort alldeles för lite den senaste tiden. Skriva alltså. Klart jag har ju delat texter om att skriva men då var ju mitt mål att bli utgiven. Är de det fortfarande? Är det så svårt som vissa säger att det är? Eller är det lätt att bli avundsjuka på varandra för att det visar sig att det är lättare än man tror att skriva något riktigt bra? Jag hoppas på det senare? Jag har lätt att distraheras av annat annars. Det finns så mycket; youtube-klipp, filmer och sociala medier. Men det är inget jag far illa av i alla fall. Så vi var i Råby ett tag och badade. Ibland dök jag och kände mig som en fisk i vattnet. Var en fisk i vattnet enligt mig själv. Jag ville inte gå upp. Ville bara vara kvar. I vattnet. För det var så skönt. Men till slut fick jag lov att gå upp. Så klart. Annars skulle jag ju ha varit kvar där hela dan och det gick ju inte. Så vi åkte hem till mamma och vi åt kåldolmar och hemgjorda köttbullar med potatis, potatissallad, brunsås och grönsaker. Till det såg vi på Ronja och jag måste säga att det inte verkar stå så bra till med henne nu med sin vän Birk. Det är den där satmaran eller vad den nu heter som är ute efter blod. Efter det fick jag skjuts hem och eftersom jag inte behövde handla så åkte vi direkt hem till mig. Efter det har jag inte gjort annat än att sitta här och skriva. Jag har tänkt mycket på det vad jag ska skriva den närmaste tiden egentligen. Ska det bara bli dagboksanteckningar eller vill jag skriva något annat? Jag vet inte riktigt. Det finns ju hur många tips som helst i tidningarna Skriva om hur man ska skriva men om man inte gör det så kommer man inte komma någonstans i över huvud taget. När jag gick skrivarutbildning på Folkuniversitet så sa de att det var viktigt med rutin och det känner jag inte att jag haft någon gång. Eller det har varit så mycket annat som distraherat mig från skrivandet. Som youtube-videos och filmer. Men jag ska skriva om saker som Lugero Sömnväktaren och när han är på besök hos psykologen eller när jag var i Tonys pizza och vek kartonger och plötsligt kände en kall bris från väggen. Väggen som sedan visade sig vara gjord av papper och gick sönder och ut vällde en hög med snö. Eller något liknande. Jag har ju idéer i alla fall. Det gäller att vara rädd om dem bara. Men det är ingen fara. Jag har texter från när jag gick i Brunnsvik på 2013-talet så jag är bra på att vara rädd om mina texter…