Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Jag gjorde ingen Varma koppen eftersom jag visste att jag skulle äta pizza med pappa senare. Och precis som jag trodde så ringde storebror senare och sa att jag kunde komma. Så jag stängde av datorn och radion och gick ner till pappas bil. Båda storebrors barn var med och vi åkte till en pizzeria som nästan låg i centrum. Jag skulle inte ha någon pizza men fick en Fanta och en slice av pappas kebabpizza. Pontus tror jag tog en Margarita tillsammans med sina barn som båda hade tagit varsin festis. Efter det fick jag skjuts till jobbet och även om vi stod illa till så lät jag både pappa och storebror med barn gå in i lokalen och det blev stor uppståndelse och jag fick presentera alla och alla, kanske främst det minsta barnet, ville inte hälsa på alla. Det var kul att mina arbetskamrater fick se någon mer än min mamma med hund i alla fall men vi skulle ju arbeta så de var inte där så länge. Jag hann prata om fjället med pappa dock men då frågade han om jag verkligen skulle orka det. Vi kom överens att vi kunde börja med den där vandringen i mitt område i alla fall och jag har en tanke på att mamma skulle kunna skjutsa mig bortanför Stenkulla och se att det stämmer. Att promenadgången börjar där. Jag bytte i alla fall om och sen skulle vi börja jobba. Vi skulle rensa det sista ogräset. Det var stora ogräsplantor som man kunde rycka upp med rötterna. På vissa ställen fick man använda verktyg också för att få bort de minsta plantorna. Jag hade slarvat lite. Då skämtade min arbetsledare att han skulle komma och punktera däcken på min cykel. Eller om det var att jag skulle få avdrag på lönen. Jag minns inte riktigt säkert. Och det spelar heller ingen roll. Det blev rensat i vilket fall som helst. Och det blev stora högar när vi krattade ihop ogräshögarna. Som vi sedan la i en sopsäck och sedan var vi färdiga. Nästan. Jag fick bära den tunga säcken till bilen och byta om och sen var vi färdiga. Jag ringde mamma lite snabbt och hon berättade att Pontus också hade ringt och att de var på väg till henne i detta nu. Jag fick skjuts hem till mamma och när jag kom dit var storebror med två barn redan där. Jag fick gå ut med Bella så att hon fick kissa och bajsa och sen orkade jag inte göra så mycket mer. Jag låg och vilade i det rum som min lillebror hade bott i. Det rum som också jag hade bott i. Det känns som jag målade mer då. Det kanske är något jag skulle återuppta. I alla fall så låg jag och vilade där. Jag hade trotts allt varit hundvakt och jobbat så jag var lite trött. Men efter ett tag så gick jag upp och tog lite kaffe och en macka och satte på tv;n och till en början såg jag på Nyhetsdagen på tv 4 som handlade om olyckor på sjön. Om jag minns rätt. Närmare bestämt kajakolyckor. Och det kan hända att det var på havet också. Jag bytte dock kanal eftersom det var för mycket reklam på tv 4 och såg på Havens hemliga liv, bytte kanal, och såg på Italien med Stanley Stucci. Pontus dotter tittade också på tv med mig och jag såg nästa gamla film som hette Värmlänningarna. Men sen skulle vi gå och handla så jag följde med och handlade tre stycken Varma koppen; sparris, Red. Grönsak och potatis och purjolök. Jag handlade mjölk, tvål, pulverkaffe, chips, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka, choklad och glass. Jag väntade tills de andra var färdiga med handlandet och sen gick vi hem igen. Av ren lättja satte jag på tv;n och jag har för mig att de sände Varuhuset men jag frågade Freja om hon ville se något på Disney plus istället så jag bytte till castawayen i stället och satte först på några intervjuer med de som spelade i Fantastic four och satte sen på Ducktales. Då sa Pontus att de inte skulle se på någon tv så då gick jag till dem i stället. Jag tvättade händerna ett flertal gånger för att Pontus ville det och sen hjälpte jag till med maten. Vilket innebar att jag skar sallad. Sen efter ett tag hjälpte jag till att steka köttbullar. Det tog sin lilla tid, och vi fick besök av lillebror som skulle hämta nycklar då han skulle köra upp till Dalarna, men sen blev maten färdig. Och när vi hade ätit så hade både Pontus och mamma druckit alkohol så jag fick lov att ta bussen hem. Det var ingen fara med mig dock. Men jag måste säga att det varit en lång dag. Och det här skrivandet är det enda som håller huvudet ovanför vattenytan, så att säga. Jag vet att jag inte har något körkort men genom skrivandet så kan jag föreställa mig hur det skulle va att köra bil igen. Jag kan minnas att jag fick flashbacks från när jag jobbade på Tonys pizza när jag tvättade händerna. Det får jag nästan alltid och det är väl en skada som kommer följa med mig resten av mitt liv. Trotts att kontakten med de som jobbar på Tonys pizza helt butits på grund av en personer. Och jag kommer ihåg att jag frågade storebror om vi skulle göra något roligt när de ändå är här. Så imorgon kanske vi åker och badar. Vi kanske går på Nyköpings hus eller tar en glass någonstans. Genom skrivandet kan jag påminna mig själv om hur det var att planera turer när jag gick naturguidsutbildningen. Så att jag kan påminna mig själv om hur jag ska göra om jag skulle vilja gå ut på tur en dag. För mitt mål är att jag får körkort någon dag i alla fall. Det spelar ingen roll att de skriver att jag har nedsatt omdöme och är en fara i trafiken, jag ska ha det där körkortet en dag. För jag tror inte de på Transportstyrelsen inte riktigt förstår min situation. När jag får lov att åka bredvid mamma medan hon kör och hon får lov att ta en paus hade jag velat kunnat köra. Och jag vet att jag kunnat köra förut. Jag har kört på alla möjliga ställen i Dalarna. Sen hände något när jag började Skattungekursen. Livet hände antar jag. Och det har blivit mycket svårare att ta körkort nu. Skrivandet är det enda som håller huvudet ovanför vattenytan. Förutom filmmusiken då. Men jag skriver på och jag skriver att det är lite mycket nu men jag tar en dag i taget. Jag blev rätt glad när Överförmyndarnämnden ringde dock och sa att de höll på att leta en ny förvaltare åt mig. För jag kan inte ha en som överbeskyddar en på ett dåligt sätt och jag känner att jag behöver en nystart där. Som dessutom säger att jag aldrig kan ta körkort. Det är slutgiltigt. Men jag vill inte bara skriva om det. Jag vill skriva om saker jag vill göra. Drömmen hade väl varit att åka till Afrika någonstans men om man ska se på den närmaste tiden så vill jag väl gå på puben i alla fall. Förutom att arbeta vilket jag kommit igång med bra nu. Det är läskiga tider vi lever i, jag vet. Nästa år kan vi ha en statsminister som i det närmaste kan liknas vid Adolf Hitler. Vi behöver dock ljuspunkter att se fram emot för annars blir det väl helt kolsvart. Mina är Welcome to Derry och Christopher Nolans The odessy. Sen finns det spel som Little nightmares 3 och Subnautica som jag ser fram emot även om jag kanske inte kan spela dem själv. Förutom en massa uppdateringar i minecraft men jag måste ändå skriva om hur jag mår. Kanske är den här berättelsen Lugero Sömnväktaren ett sätt för mig att beskriva vad som händer om man överger drömmar. Eller inte har några drömmar i över huvud taget, som Kasper har. Om inte annat så får jag utforska hur jag kan tänja gränserna på det som är verkligt och det som är overkligt, precis som jag försökt göra för ett tag nu. Om den ska ha kopplingar till andra berättelser som jag tänkt skriva så måste det kännas naturligt när man läser den. Handlingen alltså. Men jag antar att det är ett redigeringsjobb. Men ni får ju läsa, så klart, det jag skriver hur mycket ni vill. Det gör mig ju bara glad. Sen kanske det jag skriver är obegriplig men det är en annan sak. För en gångs skull skriver jag något annat än dagboksanteckningar och jag inser nu att den här dagboksanteckningen kanske börjar bli lite lång nu. Jag vet inte hur jag ska sluta dock. Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om. Mest hela tiden faktiskt. Jag antar att jag är ensam och saknar vänner. Det är så svårt att vara aktiv i Ung vänster och Vänsterpartier. Det är så länge sen man möter några personer som står på samma sida som en själv politiskt. Och numera ser man de förintelseförnekande sverigedemokraterna på vart och annat ställe. Men de kan inte få styra nästa år. Det går helt enkelt inte. Det måste vara Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna. Det kommer bli ödesval om inte något. En riktig nagelbitare och jag kommer vara fastklistrad vid tv-skärmen. Förutom det så har jag inte så mycket annat att skriva. Mitt skrivande är så långt från politik som man kan komma. Vilket betyder att det inte finns så mycket kvar av det mänskliga samhället. Bland oändliga ängar och mörka skogar. Men först och främst ett ovanligt möte på en psykiatri. Och händelserna som följer efteråt…