En vanlig dag så fick de hantera alla möjliga personer. Vissa hade hallucinationer medan andra visste de inte riktigt vad de hade. Det kunde hända att de inte skulle vara där i över huvud taget. Men nu när de var det behövde de en miljö som var trygg och inte alltför högljudd. Det kunde hända att någon var högljudd men Kasper var van vid det. Han var van vid att hantera stressfulla situationer. Vad han inte var van vid var den person som kom in idag. Han hade svårt att greppa vad för slags person han var egentligen. Han verkade ju inte ha några hallucinationer vilket ju var bra. Och han var inte särskilt högljudd av sig. Faktum var att han inte hade sagt någonting ända sen han kom in på psykakuten. Han bara låg där på sin brits och blundade. De andra sa att han inte hade sagt något särskilt förutom just att han ville träffa Kasper, alltså honom. Ingen förklaring eller beskrivning av vad det gällde. Vilket gjorde Kasper lite nervös men det var nog inget som han inte skulle klara av…