Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Jag såg ingen video på youtube eftersom jag vaknade för sent men däremot så spelade jag lite minecraft. Jag gjorde en Varma koppen potatis och purjolök och gick till bussen som skulle ta mig till Spindelplan. Väl på jobbet var det bara att byta om och sen var det dags att börja arbeta. Vi gick till garaget och hämtade ut häcksaxar. För idag skulle vi klippa häckar. Men inte vilken häck som helst. Den här som vi skulle klippa växte jättehögt. Fast det var mest Patrik som klippte den. Vi andra tog de grenar han hade klippt och klippte de mindre bitar så att de skulle rymmas i bakskuffen eller släpvagnen eller var de nu skulle ligga någonstans. När vi var färdiga så krattade vi ihop allting i en hög så att vi kunde slänga det senare. Något jag inte var med på. Jag bytte om och gick till affären där jag handlade mjölk, iskaffe, punschrullar, chips, mandariner, Mer äppel- och svartvinbärs/hallondricka och choklad. Sen tog jag närmsta buss hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla mina varor. Jag tänkte egentligen gå på boendemöte, det var därför jag köpte punschrullar och iskaffe, men jag tyckte att det var för mycket att prata om. För mycket kriminalitet. Och jag orkar helt enkelt inte med att sitta där längre och prata om ett ämne som ingen annan är intresserad av. Jag orkar heller inte med att en kille kommer in sen efteråt och säger att det inte sades något viktigt där ändå och att det sen är bra sen. Själva problemet är ju att det är en kille som kommer in och säger det. Vad vill han ha sen då? Utrotningsläger? För det är ingen som bryr sig om det egentligen? Nu verkar det, som tur är, som att det inte kommer gå så långt. Men man vet ju aldrig; det här med journalistik är farligt. Och är man inte försiktig så kan man dö. Nu är en annan dag och jag är inte lika rädd för att dö längre. Men jag måste säga att drömmen jag hade i natt var väldigt otäck. Den då jag var i en skog. Jag var rädd att jag skulle dö i den konstant. Och det är inte första gången jag haft den drömmen. Det brukar va den och något som läggs till. Som en park eller ett höghusområde. Just nu är jag dock glad att jag slipper drömma den drömmen som i drömmandet kändes väldigt lång och obehaglig. Jag hade ju ingen packning och jag gick riktigt långt. Precis som jag inte hade körkort. Vilket jag ju inte har. Men jag förstår inte hur det gick till när jag gick från Nyköping till Venjan på en dag…