Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag började se på en video av UFOsxm där han spelade den nya kopparuppdateringen men insåg att jag inte skulle hinna se hela utan såg den färdigt när jag kom hem igen. I stället spelade jag minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Jag tog bussen som tog mig till arbetet och väl på arbetet så bytte jag om. Vi åkte ut på tur för att hämta något på Stadsfjärden. Jag tror det var något för toaletten och en skräpplockare. När vi kom tillbaka igen så började vi arbeta. Vilket innebar att Patrik gick med den motoriserade häcksaxen som gjorde häckarna lite mer fyrkantiga. Jag skulle dra upp lite ogräs som satt utanför en gård där men jag fick lov att ta hjälp för ogräset satt som en sten. Roten var tjock som en rotfrukt, om inte tjockare, men vi skulle inte dra upp mer ogräs än vad som var nödvändigt. Vilket jag också sa till min arbetskamrat som verkade lite väl ivrig att göra mer. Men vi hade nog så mycket att göra med att klippa häcken. Men Patrik ville att jag skulle klippa en speciel planta som inte skulle vara där egentligen. Så, så långt ner som möjligt, var vad vi skulle göra. Jag orkade bara klippa halva dock, sen fick min arbetskamrat ta över, och sen fick jag hjälpa till att kratta eller sopa. Jag var ganska trött innan jag började jobba men blev ännu tröttare efter att ha borstat både det ena och det andra. Jag tyckte mig få någon dum kommentar när jag sa att jag var lite trött att jag ju måste vänja mig om jag ska jobba längre dagar sen. Men det var inget jag tänkte på efteråt. Jag brukar må rätt bra när jag pratar med de andra arbetskamraterna och får höra vad de ska göra efter jobbet. De har nästan alltid något att gå till och det blir jag nästan bara glad för. Efter ett tag som kändes som en evighet så blev vi äntligen färdiga med häckklippandet och krattandet och borstandet och jag kunde byta om. Jag ringde mamma som inte svarade först. Men som ringde när jag började gå till henne. De skulle möta mig på vägen men den här gången tyckte jag att jag gick långsamt. Och ändå mötte dem när jag nästan var framme. Till mat blev det lite rester, pasta (från nödskafferiet) och skinksås. Jag satte på tv;n där jag såg på Ekonomibyrån, Utrikesbyrån (där ingen Cecilia Khavar syntes till…), Rapport och Engelska antikrundan. Vid Engelska antikrundan ungefär så tog vi efterrätt beståendes av pulverkaffe, vaniljglass och hjortronsylt. Under programmets gång så kom det en person som väldigt tydligt var ett The who-fan. Vilket fick mig att lyssna lite på The who men av någon anledning, jag tror jag hörde en låt med henne på radio, så har jag börjat lyssna på Dido. Kanske för hennes budskap om att livet egentligen bara är till låns. En dag ska någon ärva det som jag samlat på mig under livet. Och det kanske börjar bli lite mycket nu. Jag vill ju inte bli som mormor och morfar. Jag är rädd att det är just det jag håller på att bli. Förutom det faktum att jag inte har någon att dela livet med. Så livet är till låns. Och det kanske är på tiden att jag börjar fundera på vad jag gör med det. Jag har väl trott att jag redan gjort det. Men det går väl alltid att göra mer. Alltid. Livet består inte bara i att göra saker som folk i urminnes tider alltid gjort. Jag kan hoppa fallskärm. Jag kan göra något jag aldrig gjort förut och jag kan må bra av det. Åtminstone är väl lite det som är tanken. Men det är lätt att känna sig lite fast i skrivandet. Något säger mig att marken kommer börja skaka och glas krossas i mitt romanprojekt Lugero Sömnväktaren. Men förutom det hade jag velat släktforska. Första drop in;et för det på Culturm är den trettonde september. Sen kommer en massa andra tillfällen men jag orkade inte skriva upp alla. Så jag får ta de som de kommer allt eftersom. I alla fall. Efter Engelska antikrundan så åkte vi till ICA knuten där jag handlade ost, mjölk, chips, Mer äpple- svartvinbärs/hallondricka, paj, choklad och en glas som heter Lemoncurd och som var jättegod. Efteråt fick jag skjuts hem men egentligen tänkte jag vissa odlingen i blomlådan men vi stannade till vid pallkragen i stället. Jag tror jag ska flytta över blomlökarna från blomlådan till pallkragen eftersom det finns mer plats där. Men det får jag göra när det är torrare på balkongen. Så väl inne i lägenheten så satte jag på radion, datorn och packade upp alla mina varor. Jag såg färdigt på videon av UFOsxm om kopparuppdateringen, lyssnade en del på The who men lyssnar just nu Dido. Livet är till låns. Så var det även för min farmor när hon rycktes ifrån mig alldeles för tidigt. Jag får gråta. Riktigt jävla mycket till och med. Men livet är till låns för alla av oss. Jag blir nästan lite känslofull när jag skriver de här orden. Alla dessa år som jag gått omkring, vilsen och utan riktning, jag är inte ens säker på att jag har någon riktning nu. Men jag har tagit livet på alldeles för stort allvar. Det gör jag inte längre. Så vad ska jag göra härnäst? Jag tror jag ska se färdigt filmen The curse of the necklace på HBO max. Jag har också börjat titta på Annabelle creation på youtube. Och på Disney plus finns Lilo och stitch som jag också funderar på att se på. Och på youtube så finns det alltid saker att se på. Men jag ska försöka tänka på det här, vad det betyder att livet är till låns, lite extra mycket. Jag har tänkt att skriva en text om när jag praktiserade på ett demensboende, när jag praktiserade på Tonys pizza och mitt nuvarande romanprojekt. Vilket jag inte tagit på alldeles för stort allvar den senaste tiden. Men det kanske jag kan göra igen? Om inte annat så kan jag skriva lite och göra lite annat efteråt. Hela tiden belöna progress. Och komma ihåg att livet bara är till låns. För farmor var livet bara till låns. Vi ska alla dö men det gör jag förhoppningsvis gammal och lycklig…