Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Gick till bussen som tog mig till jobbet. När jag nästan var framme så ringde Patrik och sa att Patrik hade fått halsfluss. Det var inget jag hade fått dock och vi kunde jobba. När jag kom till jobbet bytte jag om och sen började vi klippa häckar. Taggiga sådana så det var i princip omöjligt att flytta häckresterna utan att få taggar i händerna. På något sätt lyckades vi ändå ha över alla häckrester i släpvagnen och när det var gjort och alla häckrester var krattade och borstade så fick jag byta om. Vi skulle ut på tur och först tänkte jag att jag skulle gå av vid ICA knuten men så sa jag att jag kunde hoppa av vid släktforskarföreningen i stället. Jag gick in dit lite snabbt men sen gick jag till Hemköp och handlade en banan, mjölk, chips, Mer päron- och apelsindricka och glass. Sen gick jag mot släktsforskarföreningen igen. Först åt jag upp glassen på Stora torget. Sen gick jag till släktforskarföreningen och väl där så fick jag rätta dem då de hade skrivit fel mejl och ta lite fika för femton kronor och börja släktforska. Där fick jag lära mig att min farfar vari svetsare bland annat. Jag fick några sidor där man kunde forska på sin finska sida men det var svårt. Jag fick i alla fall namn och årtal uppskrivna och jag antar att jag kommer fortsätta forska på torsdag. Då kan jag ta med den här boken Vill heta Ruth och släktträdet och de finska sidorna. Det tillsamman med USB;et kommer lösa många pusselbitar tror jag. Efter släktforskningen tog jag närmsta buss hem. Och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag såg färdigt Antlers på Disney plus. Som slutade med att en hade smittats och förmodligen skulle bli det där odjuret som hade horn. Just nu har väl jag lite mer att se på dock så då ska jag väl göra det. Och när det kommer till det här släktforskandet så orkar jag nog bara göra det på bestämda tider. Liksom journalistiken. Vad jag ska skriva om i stället vet jag inte riktigt dock. Jag har idéer till berättelser och nu kommer säkert någon säga “Inte det där igen!”. Men jag gör mitt bästa. Jag har bilder inombords. Djungel och snötäckta landskap. En känsla att något inte står rätt till. I drömmar är varje känsla ett väder, ett landskap eller en bild. Därför går det att experimentera väldigt mycket med surrealistiska landskap som aldrig verkar ta slut. De säger något. Att något måste ta slut. Och något annat börja. Målet är en del av resan. Utan resan så hade vi inte kommit någonstans. Det går inte att fuska sig fram i livet. Vilket får mig att tänka på högstadiet. Hur det var där. Inte för att jag fuskade men det fanns säkert någon som fuskade. Och som det sen inte gick så bra för…