Min farmor är ett berg 

När hon levde var hon det beständigaste jag visste 

inget kunde rubba henne, trodde man 

om man bara hade vetat, om man bara förstått 

Att även berg vittrar och går sönder 

En dag står hon vid spisen och lagar sin speciella mat 

En annan i en urna medan radion spelar “Ängeln i rummet” 

Behöver jag förklara att det brast för mig? 

Att jag inte kunde sluta gråta? 

Så ja; även döden är beständig 

Lika självklar som ett berg som till en början började som en platåskiftning eller ett 

vulkanutbrott