Vissa skulle nog tycka att jag borde släppa farmor nu 

En del av mig håller med 

En punkt kommer man i livet när man måste bestämma sig 

De döda eller de levande 

Man kan inte leva bland de döda allt för länge 

Då blir man själv död till slut 

Alltså inte i kropp utan sinne 

Och man kommer ingenstans i livet 

Förutom just den punkt man befunnit sig på hela tiden 

Ta mig inte fel; jag har släppt farmor! 

Det är först på senare tid jag skrivit om henne 

Därför att det är enda sättet att bearbeta sorgen 

Därför att, oavsett hur lång tid det går, så finns det en tanke på att ta reda på mer, forska mer, på vem hon var 

Och varför hon blev som hon blev