Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Gick till bussen som tog mig till jobbet. Bytte om. Hämtade redskap och började rensa ogräs. Jag tror jag slarvade lite då det var mycket jord i mina högar. Det blev en hel del högar dock. Tistlarna kunde man ta med handen sa Patrik. Resten, som maskrosor, fick man ta med verktygen. Jag har haft en liten huvudvärk men inte sagt något. Jag trodde att jag skulle orka gå upp tidigare än vad jag gjorde. Men det spelar ju ingen roll längre. Efter jobbet gick jag till ICA knuten och handlade Varma koppen, mjölk, bregott, iskaffe, chips, Mer äpple- svartvinbärs/hallondricka, paj och choklad. Efter det tog jag bussen hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla mina varor. Det känns som jag har så mycket mer att skriva om dagen. Om hur jag kämpade med ogräset med alla möjliga verktyg. Det ville liksom inte gå bort. Ibland kommer jag på mig själv att vi tar bort någonting som är bra för naturen egentligen. Extra ont gör det att ta bort mossa. Det tar ju flera år att etablera mossa på ett ställe. Så att ta bort det känns som en sån där slit- och slänggrej som ingen mår bra av. Jag gör bara mitt jobb. Kanske man säger. Nu är det tur att det inte är människor som vi slänger. Avrättar. Nu vart det mörkt. Jag tror inte någon på jobbet vill avrätta någon på något sätt. Det är helt enkelt vad vi gör. Vi gör många saker men inte det. Så när vi var färdiga med ogräsplockande så slängde vi det på Rosvalla. Nu märker jag att jag går händelserna i förväg. Har redan skrivit om vad jag gjort idag. Så jag kan skriva lite om vad jag gör imorgon i stället. Mellan elva och ett så tänkte jag släktforska i alla fall. Det finns en del jag vill ta reda på om mammas släkt. Sen ska jag promenera med pappa! Det ska bli så kul! Så, så ser min dag ut imorgon. Som vanligt skjuter jag skrivandet framför mig. Gör annat för att distrahera tankarna. Kanske inte så jättebra om man vill komma någon vart. Men är det inte så de flesta av oss gör? Distraherar tankarna alltså?

Vissa skulle nog tycka att jag borde släppa farmor nu 

En del av mig håller med 

En punkt kommer man i livet när man måste bestämma sig 

De döda eller de levande 

Man kan inte leva bland de döda allt för länge 

Då blir man själv död till slut 

Alltså inte i kropp utan sinne 

Och man kommer ingenstans i livet 

Förutom just den punkt man befunnit sig på hela tiden 

Ta mig inte fel; jag har släppt farmor! 

Det är först på senare tid jag skrivit om henne 

Därför att det är enda sättet att bearbeta sorgen 

Därför att, oavsett hur lång tid det går, så finns det en tanke på att ta reda på mer, forska mer, på vem hon var 

Och varför hon blev som hon blev

Min farmor är ett träd 

Min farmor är naturen 

För mig är hon lika självklar som hemmet 

Det som kallas hem är det man känner sig trygg i 

Är det inte så det ska vara? 

Eller bryr vi oss inte längre var vi har vårt hem? 

För mig var Brunnsvik en gång mitt hem 

Men det ändrades när skolan lades ner 

Eller ändras och ändras; jag har helt enkelt glömt bort hur det var att bo där 

Och livet går och saker händer 

Och plötsligt är ens morfar också borta 

Livet är en värdefull sak som man ska var rädd om 

Liksom ett träd som sträcker sig efter något till synes ouppnåeligt 

Men om man aldrig provat; hur kan man då vara säker? 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Tog bussen till jobbet och bytte om. Körde med åkgräsklipparen längst bort i området men bytte till gågräsklipparen senare. Arbetsdagen gick rätt så snabbt och rätt som det var så skulle jag byta om igen. Jag tog bussen hem eftersom jag inte behövde handla idag. Men väl hemma så satte jag på radio och datorn igen. Jag har haft fullt upp med att slänga kompost och sopor. Också så har jag flyttat på vårlökarna till pallkragen så att jag kan odla annat i blomlådorna. Jag tog lite jord och hade i två krukor som jag eventuellt ska ha till lingonplantor om jag nu får några sådana av lingona. Blåbärsplantan har jag planterat ur i blomlådan i alla fall så nu kanske jag har både blåbär och lingon på min balkong när jag vill. Det enda som saknas nu är väl hjortron och hallon. Men just nu ska jag koncentrera mig på mitt skrivande. Något som jag inte vet hur det går med. Eller egentligen vill jag väl läsa färdigt den där boken Stormningen så att jag kan börja med en annan. Men jag har inte bråttom. När man håller på med läsande gäller det bara att ha tålamod…