Idag började jag dagen med att göra mig ett par knäckebrödsmackor då mina pågenmackor möglat. Jag gjorde med ost på och till det pulverkaffe. Jag såg färdigt en video av Wharaboutit om SpaceX och spelade lite minecraft. Gjorde mig en Varma koppen grönsak och gick till bussen som tog mig till jobbet. Väl på jobbet var det bara att byta om och sen var tanken att vi skulle rensa ogräs. Men det var för lerigt, sa Patrik, så jag fick byta om och sen var jobbet i princip slut. Men först fick jag lov att säga åt min arbetskamrat att sluta smaska. Så det var väl någon slags gräns som gick där. Men det verkade inte som hon tog illa vid sig när jag sa det. Vilket var tur för jag orkar egentligen inte med några konflikter längre. De har jag haft alldeles för många av. Det blir ofta så när man håller på med journalistik. Och söker upp konflikter. Men jag ska tänka på annat nu. Annat som släktforskning och poesi. Så om någon frågar efter det så får de bara till svar att jag inte håller på med det längre. Inte nu i alla fall. Jag tror att jag inte kommer hålla på med journalistik på lång, lång tid. Jag orkar helt enkelt inte. Och jag har annat att skriva om. Som är viktigare. Och som kommer kräva min uppmärksamhet. Så jag säger det nu så att alla ser det; nej jag kommer inte skriva journalistik om det inte står att det hänt något i Nyköping. Fan, då skriver jag i alla fall, men jag tror ni förstår vad jag menar… 

Problemet med journalistiken är att den är så oberäknelig. Därför blir det väldigt svårt att koncentrera sig på något som är väldigt kaosartat; men blir helt enkelt kaosartad själv då. Man förlorar kontakter och livet blir fattigare. Därför väljer jag att se den ljusa sidan på livet. Och ljuset för mig är släktforskningen, som jag precis börjat med, och poesiskrivandet, som jag också precis börjat med. Men tillbaka till min dag som jag egentligen skrev om då; när jag hade bytt om så åkte vi till Biltema där Patrik köpte spackel till badrummet och kanske något annat som jag inte kommer ihåg vad det var för något. Han bjöd även på kaffe och bulle. Jag såg ingen Ann-sofie där dock. Efter Biltema åkte vi till ICA knuten där Patrik släppte av mig. Jag handlade baguette, äpple och Mer hallon/svartvinbärsdricka. Efter det tog jag buss till busstationen. Jag gick in på Clas Ohlsson och köpte anteckningsböcker och mapp till mina släktforskningspapper som jag, förresten, kommer behöva ordna upp innan jag åker till biblioteket till tio imorgon. Det är inte så komplicerat, men jag vill gärna ha med mig den där boken “Vill heta Ruth”, bland en del annat. Efter Clas Ohlsson så gick jag till Stora torget och åt min baguette med dricka. Jag tog även två kort, ett på Statshuset och ett på mig själv, innan jag gick till biblioteket. Jag satt och läste tidning men känner så här; journalister gör ett mastodontjobb. Folk måste börja läsa mer tidning. Det finns inga bortförklaringar längre. Det är livsviktigt. Eller kanske snarare; livsfarligt. Att inte läsa tidning. Om man inte vill sätta sig in i det samhälle man lever i; varför lever man då i det samhället? Eller ska alla flytta ut i skogen? Jag bara känner; allmänbilda er! Sätt er in i vad andra känner! Och framförallt; läs tidning! Det kan inte vara så svårt. Egentligen. Men vi alla är ju olika. Förstås. Så jag kanske pratar ut i tomma luften nu men då får det vara så då. Jag orkar inte hålla på med journalistik längre. Men jag läser tidning och inser, till min fasa, att gränsen till att begå mord är mycket tunn. Den är alltid mycket tunn. Enda skyddet vi har emot det är att allmänbilda oss och läsa vår tidning. Och framförallt inte vara rasistiska as. Har jag nämnt att jag är trött på rasistiska as förresten? För jag är så sjukt trött på rasistiska as? Så sinnessjukt trött på rasistiska as? Varför vill man göra livet svårare för andra på det sättet? Jag förstår det inte… 

Så ja; jag har läst tidning idag. Och jag har läst om allt möjligt; något om ett hem som inte längre fick ta hand om en flicka och något om regeringen. Men jag gick lov att lägga mig i en soffa för att orka med poesiworkshopen som var halv sex. Och den var inte på det ställe som jag trodde att det skulle vara på. Det blev ett väldigt känslofullt möte med många dikter upplästa. Och en egenskriven som jag kommer dela senare. Men just nu orkar jag inte skriva mer än att det var en väldigt innehållsfull workshop. Hon som höll i det är poet och medan mötet pågick så firar vi även tvåhundrafemtio år av judiskt liv i Sverige. Hon nämnde något om judiska traditioner som jag inte riktigt kommer ihåg nu, men det hade något med självbekännande och erkännande av syn att göra. Jag fick även analysera en dikt med en annan som kändes som man var i en massgrav eller något annat som hade med död att göra. Det kändes som den tog upp mycket av det som palestinier utstår varje dag. Att anklagas för att ta död på folk. Därför tyckte jag att den här dikten var väldigt intressant. Men som sagt så var partiet då jag fick skriva min egen dikt viktigast. Så jag tänkte inte skriva så mycket mer nu; jag tog bussen hem och är hemma nu. Jag har en massa att förbereda inför släktforskningen som är imorgon. Ta med boken, ta med USB;et, anteckningarna och släktträdet. Men det ska väl sägas att det var kul att träffa en livs levande poet också. Något som jag också kan räknas som nu? 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Jag tog bussen som tog mig till jobbet. Väl på jobbet behövde jag inte byta om, sa Patrik, då det hade börjat regna. I stället åkte vi till Biltema där Patrik skulle köpa något. Efter det fick jag skjuts hem och sen dess har jag inte gjort så mycket. Jag har tittat en del på youtube men inte på något speciellt som jag känner det är värt att skriva om. Jag har haft lite svårt att veta vad jag ska göra. Jag har inte varit så jättepepp på att läsa “Vill heta Ruth” eller släktforskartidningen eller Tomas Tranströmmer. Men jag antar att jag inte har något val om jag ska på den där poesiworkshopen imorgon. Hur det går med mitt övriga skrivande vet jag inte riktigt. Jag har inte riktigt lagt ner tid och själ på det. Som man kanske borde göra. Men själva syftet med de här texterna är ju att man har tröttnat på något. Det kan vara lite olika saker men i mitt fall var det nog journalistiken. Det är svårt att tröttna på något som är opartiskt dock så det måste ha varit något annat. Vad det är vet jag inte. Men kanske vill jag skriva om något annat än arbetet. Kanske är det därför som jag skriver de här dagboksanteckningarna? Eller jag har ju sagt till mig själv att jag skriver de här dagboksanteckningarna för att minnas Tonys pizza och allt jag gjorde där. Diska plåtar och vika kartonger. Och sen får man höra att man inte trivdes där av andra. Liksom att värva medlemmar till Naturskyddsföreningen inte är ett riktigt jobb. Men jag fortsätter arbeta. Och vi får se hur det går på den där poesiworkshopen imorgon också. Jag måste bara komma ihåg att köpa något att äta… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Gick till bussen som tog mig till jobbet. När jag nästan var framme så ringde Patrik och sa att Patrik hade fått halsfluss. Det var inget jag hade fått dock och vi kunde jobba. När jag kom till jobbet bytte jag om och sen började vi klippa häckar. Taggiga sådana så det var i princip omöjligt att flytta häckresterna utan att få taggar i händerna. På något sätt lyckades vi ändå ha över alla häckrester i släpvagnen och när det var gjort och alla häckrester var krattade och borstade så fick jag byta om. Vi skulle ut på tur och först tänkte jag att jag skulle gå av vid ICA knuten men så sa jag att jag kunde hoppa av vid släktforskarföreningen i stället. Jag gick in dit lite snabbt men sen gick jag till Hemköp och handlade en banan, mjölk, chips, Mer päron- och apelsindricka och glass. Sen gick jag mot släktsforskarföreningen igen. Först åt jag upp glassen på Stora torget. Sen gick jag till släktforskarföreningen och väl där så fick jag rätta dem då de hade skrivit fel mejl och ta lite fika för femton kronor och börja släktforska. Där fick jag lära mig att min farfar vari svetsare bland annat. Jag fick några sidor där man kunde forska på sin finska sida men det var svårt. Jag fick i alla fall namn och årtal uppskrivna och jag antar att jag kommer fortsätta forska på torsdag. Då kan jag ta med den här boken Vill heta Ruth och släktträdet och de finska sidorna. Det tillsamman med USB;et kommer lösa många pusselbitar tror jag. Efter släktforskningen tog jag närmsta buss hem. Och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag såg färdigt Antlers på Disney plus. Som slutade med att en hade smittats och förmodligen skulle bli det där odjuret som hade horn. Just nu har väl jag lite mer att se på dock så då ska jag väl göra det. Och när det kommer till det här släktforskandet så orkar jag nog bara göra det på bestämda tider. Liksom journalistiken. Vad jag ska skriva om i stället vet jag inte riktigt dock. Jag har idéer till berättelser och nu kommer säkert någon säga “Inte det där igen!”. Men jag gör mitt bästa. Jag har bilder inombords. Djungel och snötäckta landskap. En känsla att något inte står rätt till. I drömmar är varje känsla ett väder, ett landskap eller en bild. Därför går det att experimentera väldigt mycket med surrealistiska landskap som aldrig verkar ta slut. De säger något. Att något måste ta slut. Och något annat börja. Målet är en del av resan. Utan resan så hade vi inte kommit någonstans. Det går inte att fuska sig fram i livet. Vilket får mig att tänka på högstadiet. Hur det var där. Inte för att jag fuskade men det fanns säkert någon som fuskade. Och som det sen inte gick så bra för… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Klockan kvart över ett tog jag bussen till busstationen för att byta buss till Arnö. Jag gick till det ställe som jag antog att min arbetskamrat bor på och hittade rätt eftersom jag hade åkt dit tidigare. I alla fall så bjöd han på kaffe och vi spelade en del Assassins creed. Först tror jag det var Odysse för att sen bytas ut till Origins som jag fick spela lite av också. Men klockan fyra kom personal och de lagade mat och jag fick gå för att hinna med bussen. Som tog mig ända hem till Brandholmen. Men imorgon ser jag Patrik på jobbet igen. Och sen dess har jag sett färdigt ett avsnitt av The last of us. Jag spelade så mycket minecraft också. Men det känns inte som jag inte mår så bra av det. Jag vet inte vad det är men jag mår inte så bra. Känner jag mig ensam? Inget av det jag gör hjälper. Eller så måste jag göra något annat. Det är ju det jag försöker att göra. Men det tar ju inte bort känslan av ensamhet. När personalen kom klockan sex så pratade vi om släktforskningen men jag vet inte om det är det jag vill prata om. Jag vet att jag sparat ner intervjun jag hade med farmor och det är ju bra. Men så mycket mer vet jag inte om henne. Och imorgon är det jobb. Är det de som ger livet mening? Jag har svårt att veta. Så svårt att tyda jobbet. Det jag skriver måste väl också ha någon slags mening? En gång i tiden ansåg jag det. Men nog ska jag väl kunna inse det igen. Det är ju så många saker jag vill skriva om. Så många saker jag vill berätta om. Och jag vet att jag inte skriver om dem just nu men jag ska skriva om dem så fort jag jobbat. Jag brukar också se roliga saker på youtube som minecraft eller liknande. Det har känts rätt fattigt att inte ha något sådant att titta på. Men desto större anledning att ha något eget att skriva om. Men jag måste erkänna att jag är kärlekstörstande. Jag är så trött på all rasism och nazism som finns i samhället. Och sen när blev det något dåligt att vara vänster? Det borde vara tvärtom. Det MÅSTE vara tvärtom. Det ska vara obehagligt att vara nazist. Vi kan inte låta nazisterna sätta dagordningen. Sådana som Björn Söder och Jimmie Åkesson; sådana ska förkastas till historiens sophög. Vi måste vara snällare mot varandra. Det är bara att titta på den verksamhet jag befinner mig i; vad kommer hända om Jimmie Åkesson blir statsminister? Det är så mycket mörkare än någon skulle kunna inse. Vi kan inte ha ett sådant samhälle. Vi måste börja bli lite snällare mot varandra… 

Jag är inte som alla andra,
ändå måste jag
anpassa mig
till dagens konstgjorda trender
som sätter mig i fack
som jag egentligen inte vill befinna mig i!