Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag började se på en video av UFOsxm där han spelade den nya kopparuppdateringen men insåg att jag inte skulle hinna se hela utan såg den färdigt när jag kom hem igen. I stället spelade jag minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Jag tog bussen som tog mig till arbetet och väl på arbetet så bytte jag om. Vi åkte ut på tur för att hämta något på Stadsfjärden. Jag tror det var något för toaletten och en skräpplockare. När vi kom tillbaka igen så började vi arbeta. Vilket innebar att Patrik gick med den motoriserade häcksaxen som gjorde häckarna lite mer fyrkantiga. Jag skulle dra upp lite ogräs som satt utanför en gård där men jag fick lov att ta hjälp för ogräset satt som en sten. Roten var tjock som en rotfrukt, om inte tjockare, men vi skulle inte dra upp mer ogräs än vad som var nödvändigt. Vilket jag också sa till min arbetskamrat som verkade lite väl ivrig att göra mer. Men vi hade nog så mycket att göra med att klippa häcken. Men Patrik ville att jag skulle klippa en speciel planta som inte skulle vara där egentligen. Så, så långt ner som möjligt, var vad vi skulle göra. Jag orkade bara klippa halva dock, sen fick min arbetskamrat ta över, och sen fick jag hjälpa till att kratta eller sopa. Jag var ganska trött innan jag började jobba men blev ännu tröttare efter att ha borstat både det ena och det andra. Jag tyckte mig få någon dum kommentar när jag sa att jag var lite trött att jag ju måste vänja mig om jag ska jobba längre dagar sen. Men det var inget jag tänkte på efteråt. Jag brukar må rätt bra när jag pratar med de andra arbetskamraterna och får höra vad de ska göra efter jobbet. De har nästan alltid något att gå till och det blir jag nästan bara glad för. Efter ett tag som kändes som en evighet så blev vi äntligen färdiga med häckklippandet och krattandet och borstandet och jag kunde byta om. Jag ringde mamma som inte svarade först. Men som ringde när jag började gå till henne. De skulle möta mig på vägen men den här gången tyckte jag att jag gick långsamt. Och ändå mötte dem när jag nästan var framme. Till mat blev det lite rester, pasta (från nödskafferiet) och skinksås. Jag satte på tv;n där jag såg på Ekonomibyrån, Utrikesbyrån (där ingen Cecilia Khavar syntes till…), Rapport och Engelska antikrundan. Vid Engelska antikrundan ungefär så tog vi efterrätt beståendes av pulverkaffe, vaniljglass och hjortronsylt. Under programmets gång så kom det en person som väldigt tydligt var ett The who-fan. Vilket fick mig att lyssna lite på The who men av någon anledning, jag tror jag hörde en låt med henne på radio, så har jag börjat lyssna på Dido. Kanske för hennes budskap om att livet egentligen bara är till låns. En dag ska någon ärva det som jag samlat på mig under livet. Och det kanske börjar bli lite mycket nu. Jag vill ju inte bli som mormor och morfar. Jag är rädd att det är just det jag håller på att bli. Förutom det faktum att jag inte har någon att dela livet med. Så livet är till låns. Och det kanske är på tiden att jag börjar fundera på vad jag gör med det. Jag har väl trott att jag redan gjort det. Men det går väl alltid att göra mer. Alltid. Livet består inte bara i att göra saker som folk i urminnes tider alltid gjort. Jag kan hoppa fallskärm. Jag kan göra något jag aldrig gjort förut och jag kan må bra av det. Åtminstone är väl lite det som är tanken. Men det är lätt att känna sig lite fast i skrivandet. Något säger mig att marken kommer börja skaka och glas krossas i mitt romanprojekt Lugero Sömnväktaren. Men förutom det hade jag velat släktforska. Första drop in;et för det på Culturm är den trettonde september. Sen kommer en massa andra tillfällen men jag orkade inte skriva upp alla. Så jag får ta de som de kommer allt eftersom. I alla fall. Efter Engelska antikrundan så åkte vi till ICA knuten där jag handlade ost, mjölk, chips, Mer äpple- svartvinbärs/hallondricka, paj, choklad och en glas som heter Lemoncurd och som var jättegod. Efteråt fick jag skjuts hem men egentligen tänkte jag vissa odlingen i blomlådan men vi stannade till vid pallkragen i stället. Jag tror jag ska flytta över blomlökarna från blomlådan till pallkragen eftersom det finns mer plats där. Men det får jag göra när det är torrare på balkongen. Så väl inne i lägenheten så satte jag på radion, datorn och packade upp alla mina varor. Jag såg färdigt på videon av UFOsxm om kopparuppdateringen, lyssnade en del på The who men lyssnar just nu Dido. Livet är till låns. Så var det även för min farmor när hon rycktes ifrån mig alldeles för tidigt. Jag får gråta. Riktigt jävla mycket till och med. Men livet är till låns för alla av oss. Jag blir nästan lite känslofull när jag skriver de här orden. Alla dessa år som jag gått omkring, vilsen och utan riktning, jag är inte ens säker på att jag har någon riktning nu. Men jag har tagit livet på alldeles för stort allvar. Det gör jag inte längre. Så vad ska jag göra härnäst? Jag tror jag ska se färdigt filmen The curse of the necklace på HBO max. Jag har också börjat titta på Annabelle creation på youtube. Och på Disney plus finns Lilo och stitch som jag också funderar på att se på. Och på youtube så finns det alltid saker att se på. Men jag ska försöka tänka på det här, vad det betyder att livet är till låns, lite extra mycket. Jag har tänkt att skriva en text om när jag praktiserade på ett demensboende, när jag praktiserade på Tonys pizza och mitt nuvarande romanprojekt. Vilket jag inte tagit på alldeles för stort allvar den senaste tiden. Men det kanske jag kan göra igen? Om inte annat så kan jag skriva lite och göra lite annat efteråt. Hela tiden belöna progress. Och komma ihåg att livet bara är till låns. För farmor var livet bara till låns. Vi ska alla dö men det gör jag förhoppningsvis gammal och lycklig… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Sen gick jag till bussen och väl på jobbet så behövde jag inte byta om. Vi skulle åka till Björshult men i soprummet såg det fördjävligt ut. Så det fick Patrik lov att städa innan vi åkte iväg. Väl på Björshult så hjälpte jag till att slänga batterier. Och lite kläder och andra saker. Sen fick jag skjuts hem. Så det var en kort dag idag. Jag har inte gjort mycket alls. Jag såg på en video UFOsxm när han spelade minecraft. Jag har tänkt se en video av Frasier Cain och en video av What about it om SpaceX. Och en av Dualdgaming där de spelar Grounded 2. Sen var planen att jag skulle läsa men det skjuts hela tiden framåt i tiden. Jag har tänkt ta kontakt med Nyköpings släktforskarförening men de verkar ha drop lite längre fram i tiden. Sen får vi se när skrivarkursen börjar. Förutom det så har jag tänkt om jag ska ta kontakt med Transportstyrelsen för jag är inte helt bekväm med att inte ha körkort… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Eftersom jag vaknade så sent så såg jag ingen video på youtube utan spelade bara minecraft. Jag gjorde en Varma koppen grönsak eftersom det inte fanns någon sparris och gick till bussen. Väl på bussen kunde jag inte låta bli att känna att det satt kvinnoförtryckande svenskar på bussen. Hur jag kunde få för mig det vet jag inte men det var bara en känsla jag fick. En omärklig tanke att någon på bussen försökte kontrollera kvinnor. Och det låter väl inte så bra? Nu vet jag inte alls om det var så. Men om det fanns några kvinnoförtryckare så tänker jag mig att de är svenskar. Det är inte alls som Åkesson säger att det är utländska som förtrycker. Men varför känns det som att det för de högerextrema är en drömstad att bo i Nyköping? För det är det knappast för en som är vänster i alla fall. Tyvärr brukar det resultera i en hel del bitterhet. Men jag tog bussen till jobbet i alla fall. Och väl på jobbet var det bara att byta om. Vi fick lov att rota runt lite, jag och Patrik, för att hitta något som passade. Då byxorna blivit för trånga. Efteråt var tanken att vi skulle klippa häckar men vi kom på att vi ville ha en motoriserad häcksax så vi åkte till Granngården men där hade de ingen bensindriven häcksax. Vi åkte också till Bozenk men de kunde inte få in en motoriserad häcksax förrän i januari. Så vi åkte hem tomhänta. Jag bytte om och ringde mamma. Hon sa att jag kunde komma och att vi skulle möta varandra på vägen. Vilket jag gjorde när jag nästan var hemma hos mamma. Och när vi kom in så hjälpte jag mamma att laga mat. Jag stekte köttet och kryddade det så att det blev gott. Det är nog första gången jag lagar något som blir riktigt gott. Jag har inte vetat hur man ska göra förut men om mitt mål är att bli självständig och gå ut på turer i framtiden så måste jag ju självklart lära mig att laga mat. Men jag antar att det kommer med på köpet när man väl har börjat med det. Till maten såg vi sista avsnittet av Ronja. Det var ett sorgligt avsnitt. Jag ska inte avslöja varför. Kan bara säga att jag känner igen mig. När det var farmors begravning så kunde jag inte sluta gråta. Det gick helt enkelt inte. Och mest grät jag nog när låten Ängeln i rummet började spelas. Numera lyssnar jag nästan bara på filmmusik på grund av det. Jag vet inte om det är för att jag är en väldigt känslofull person men förmodligen är det just därför. Jag klarar inte av någon annan musik eftersom jag förlorat så många viktiga personer i mitt liv. Farmor, Örjan, morfar, mormor, Stig Holmberg. När jag tänker på det kommer jag på att jag ska släktforska också. Det finns en grupp här i Nyköping som gör det. Men tillbaka till sorgen och vad den gör med en människa. Mest ledsen var jag nog där på begravningen. Efteråt så har jag bara känt en så avgrundsdjup tomhet efter henne. Hon var så livlig. Fyllde upp ett hus. Tyvärr rökte hon ihjäl sig. Och därför har jag ingen farmor längre att söka tröst hos. Som tur är har jag pappa. Och det är det värdefullaste i mitt liv. Så vi åt mat och såg på det här sorgliga avsnittet av Ronja. Sen tog vi pulverkaffe och någon kaka. Såg på Malin i Indien innan vi gick och rastade hunden Bella. Åkte till ICA knuten där jag handlade Varma koppen, mjölk, chips, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka och choklad. Jag tänkte handla sushi men det hade de inget. Jag frågade en personal om det också men de sa att det inte fanns någon sushi om det inte låg där det brukade ligga. Vilket gjorde mig mycket besviken. Sen så nämnde jag det för mamma och då sa hon att det kanske var lika bra eftersom det är rått. Är det därför som de inte har sushi? I alla fall så åkte vi till Blomsterlandet härnäst. Och Bella fick sitta i hundväskan. Jag handlade ljung, prydnadspumpor och vårlökar. Vi åkte till Biltema och handlade en kompost. Jag fick skjuts hem och väl hemma så satte jag på datorn, radion och packade upp mina varor. Så mycket mer har jag inte gjort idag. Det känns som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om sorg. Men jag vet inte om jag skulle klara av det själv egentligen. Jag sörjt så länge efter farmor. Men jag kan ju inte få tillbaka henne. Jag kan inte det. Det är bara i minnet som hon kan bli levande. Och eventuellt den där släktforskargruppen som finns i Nyköping…