Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag såg färdigt någon video av Mamma spelar där hon spelar minecraft. Efter det satte jag igång en maskin med tvätt, slängde sopor och nu har jag också gått och handlat på Tempo. Lite mjölk, paj, makaroner, chips, Mer äpple- och pärondricka och en stor Fanta. Det är nästan som att jag glömt bort att jag gjort lite skrivövningar också, en där jag skrev om en tavla som hängde i farmors lägenhet, och en om ett före och ett efter flyttbeskedet i Brunnsvik. Jag funderar också på att skriva en dikt om en nalle som jag räddade från farmors saker när hon gick bort. Jag skulle också kunna skriva på den roman jag håller på med nu, men jag känner att jag behöver skriva om andra saker, jag är så trött just nu. När jag går till Tempo till exempel så är det en sak jag långt ifrån orkar egentligen. Jag hade det där körkortet nästan! Jag hade det! Men nu får jag gå och det är så jobbigt! Det är nästan så att jag börjar skaka, men vad ska man göra, när man inte har körkort? Det går att vifta med körkortet framför den som inte har men löser det något egentligen? Enligt mig är det djupt orättvist att körkort har blivit en klassfråga. Och jag är så trött! Så trött! På folks beteende! Och Körkortscenter som jag skickade mejl till för ett tag sen kör halkbana för 2700 kr! Jag fick alltså inget svar men i stället blir de ett företag för redan rika? Vad är rättvisan i det? Nej jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Men jag är glad om du har läst ända hit. Det betyder att du bryr dig! Och det behöver jag verkligen! Trotts att jag inte har körkort så känns det ändå som vi är på väg åt rätt håll i samhället. Om det hållet innebär att vi tänker på de svagaste och även ger dem verktygen för att lyckas i livet…