Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet och väl på jobbet så bytte jag till jobbkläder. Idag skulle vi sopa en trappa av någon anledning jag inte förstod. Jag började överst i alla fall och det var rätt läskigt eftersom det var en rätt brant trappa. När jag var färdig så tog Patrik över och sen tog Patrik över. Vi har alltså två Patrik på jobbet. Vi brukar säga Ö och R för att skilja dem åt. När vi var färdiga så var det bara att byta om. Och sen var det bara att gå hem. Men först gick jag till ICA knuten och handlade mjölk, iskaffe, chips, Mer äpple och svartvinbärs/hallondricka och choklad. Efter det tog jag bussen hem. Vid ett tillfälle sa bussföraren till några småungar vilket kändes lite onödigt eftersom de inte hade varit så stökiga ändå. När jag kom hem så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Annars har jag inte gjort så mycket annat. Mer än att fundera över varför jag inte kan kärleken förstås. Under långa perioder ligger jag bara och känner mig helt hjälplös över händelsernas gång. Och inte hjälper det att personalen kommer på matstöd eller medicinstöd. Det är knappast en person jag skulle få känslor för. Det känns som man inte får känna någonting. Plötsligt börjar man tro att alla är nazister. Som tur är så har jag träffat chefen. Jag vet inte på vilket sätt det ska hjälpa dock. Jag känner mig fortfarande lika ensam. Jag fattar inte varför ingen vill ha mig. Vad gör jag för fel liksom? Det känns mer och mer som det är personalen som gör fel. Men på vilket sätt vet jag inte än. Jag orkar inte överanalysera det här. Alternativet skulle ju vara att jag skulle dö vilket jag ju heller inte vill göra. Varför ska det va så här när man bor i Nyköping? Staden där killgängen styr. Jag hade verkligen velat hitta kärleken nu. Alltså verkligen! Min törst är avgrundsdjup och jag tror att min hunger är likaså. Kärlekstörstande och kärlekshungrande. Varför skriver ingen om kärlek för? Och om sex? Jag bara… vill inte dö ensam… vet inte… jag ger upp nu…