Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag gjorde ingen Varma koppen eftersom jag tänkte att jag ändå skulle äta hos mamma. Jag spelade lite minecraft och stängde av datorn och radion innan jag tog bussen till polisstation. Jag kom en halvtimme tidigt och nämnde för reception att jag skulle på förhör. Ifall de skulle undra vad jag gjorde där. De nämnde att de skulle nämna det för personen det handlade om. Tiden gick rätt fort dock och snart kom mamma och advokaten som var mitt målsägarbiträde. Sen började mötet som spelades in. När jag nämnde att jag hade kontakt med den här personen fortfarande så sa han att han rekommendera mig att blocka kontakten. Annars utgick från några skärmdumpar som jag hade skickat till polisen tidigare. En del saker undrade jag hur jag kunde skicka, men jag antar att det är lätt att vara efterklok. Mot slutet hade vi kommit fram till något i alla fall. Och jag följde med mamma hem där vi lagade till pizza. Vi såg en del på Nyhetsdagen på tv4. När maten var färdig så satte jag på Chernobyl på HBO max. Jag ville komma iväg ganska fort efter det. Så vi såg bara lite på tv4;as Nyhetsdagen. Ute var det riktigt ruggigt väder. Bella kissade bara och sen ville hon in. Mamma satte på en tvättmaskin i tvättstugan. Sen åkte vi till ICA knuten där jag handlade mjölk, milkshake, chips, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka, pytt, vegetariska chicken nuggets och choklad. Sen fick jag skjuts hem och jag glömde kassarna än en gång som jag brukar förvara panten i. Väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag vet att jag inte haft tid och tänka på saker som kärlek när jag varit hos mamma hela dan. Men jag blir fortfarande lite fundersam när det kommer hit en kille igen. Visst; vi kan mysa kring något intressant samtalsämne men det är lätt att falla i den här Kafkapaviljong-fällan. Den då vi är för blinda för att tro att något som förintelsen bara skulle hända i trettiotalets Tyskland. Egentligen orkar jag inte tänka på det men jag måste tänka på det. Annars kanske jag blir en av dem som sätts i ett sådant läger. Jag måste prata, kanske på boendemötet, om Kafkapaviljongen. Om faran att blunda för nazismen. Men hur uppstår den egentligen? Jag vet väl egentligen inte. Jag skriver ju om något helt annat. Men man kan väl kort säga att den gror i en grund av fördomar och allmän dumhet. Nu har jag anmält mig till Ung Vänsters veckokurs i alla fall så då har jag äntligen chansen att vara med likasinnade. Det är allt för sällan man får vara det…