Jag hade någon slags dröm i natt. Jag har svårt att minnas om den tog sin början på ett hotell eller i vattnet vid en klippa. Om den tog sin början på hotellet så var det som något hade hänt och hotellet var det enda säkra stället att befinna sig på. Det hade varit någon kärnvapenattack eller liknande. Men livet där verkade ovanligt normalt trotts allt. Vi skulle äta mat men maten var tidig. Och där någonstans hamnade jag i Moratrakten någonstans. Jag tror det var vägen som gick mot Älvdalen men på något sätt försvann den här vägen och ersattes av en stor sjö. Även klippväggen vred sig snett åt höger så att jag inte kunde hindra att hamna i vattnet. Jag tror drömmen var en symbol för rädslan att aldrig bli publicerad. Jag vet att värsta tänkbara scenario vore om jag hamnade i vattnet någonstans. Det är därför som jag är så rädd för att drömma om det. Men jag ser det som ett sätt för mitt undermedvetna att säga åt mig att skriva den där boken någon gång. Innan jag hamnar i vattnet. Vilket jag i å för sig gjort med vilje men att gjöra det med ovilje måste vara det värsta som kan hända en människa. Eller hur tänker ni?