Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag såg färdigt någon video av Mamma spelar där hon spelar minecraft. Efter det satte jag igång en maskin med tvätt, slängde sopor och nu har jag också gått och handlat på Tempo. Lite mjölk, paj, makaroner, chips, Mer äpple- och pärondricka och en stor Fanta. Det är nästan som att jag glömt bort att jag gjort lite skrivövningar också, en där jag skrev om en tavla som hängde i farmors lägenhet, och en om ett före och ett efter flyttbeskedet i Brunnsvik. Jag funderar också på att skriva en dikt om en nalle som jag räddade från farmors saker när hon gick bort. Jag skulle också kunna skriva på den roman jag håller på med nu, men jag känner att jag behöver skriva om andra saker, jag är så trött just nu. När jag går till Tempo till exempel så är det en sak jag långt ifrån orkar egentligen. Jag hade det där körkortet nästan! Jag hade det! Men nu får jag gå och det är så jobbigt! Det är nästan så att jag börjar skaka, men vad ska man göra, när man inte har körkort? Det går att vifta med körkortet framför den som inte har men löser det något egentligen? Enligt mig är det djupt orättvist att körkort har blivit en klassfråga. Och jag är så trött! Så trött! På folks beteende! Och Körkortscenter som jag skickade mejl till för ett tag sen kör halkbana för 2700 kr! Jag fick alltså inget svar men i stället blir de ett företag för redan rika? Vad är rättvisan i det? Nej jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Men jag är glad om du har läst ända hit. Det betyder att du bryr dig! Och det behöver jag verkligen! Trotts att jag inte har körkort så känns det ändå som vi är på väg åt rätt håll i samhället. Om det hållet innebär att vi tänker på de svagaste och även ger dem verktygen för att lyckas i livet… 

Byxorna blev leriga och tunga när han kröp på alla fyra genom det kolsvarta mörkret. Han började ångra sig lite att han gav sig in på det här. Vad var det ens det handlade om? Något som en patient till honom hade sagt? Och vad hade han sagt? 

Ja vad hade han sagt? Han visste ju att drömmar inte kunde bli verklighet men han började allt mer ifrågasätta det. Landskapet han kom ut till såg ut att vara tagen från någon film eller liknande. Någon typ av djungel. Ett vattenfall och en liten sjö med kristallklart vatten. Förmodligen livsfarliga djur men han visste inte var de var någonstans vilket gjorde honom ännu mer orolig. Han hoppade upp som en gasell ur den jordiga marken och landade på lövtäckt mark. Växtligheten här var verkligen grön. Men det var inte det han tänkte på när han tittade sig omkring i det gröna landskapet. Han letade efter solen för han visste att så länge han visste var solen var så skulle han veta vad han skulle göra härnäst. Det var dock svårt att se någon sol bland alla träden och löven. Och även om han skulle se någon sol så var han osäker på vad han skulle göra om han gjorde det. Var skulle han liksom ta vägen? Vad skulle han möjligtvis tänkas göra för att komma någonstans i det här landskapet? 

Han trodde att det bara var att dyka i. Därför var förvåningen stor när händerna slog i något precis under vattenytan. När hans ansikte nuddade vattenytan var det som att något sprack och han föll handlöst ner i golvet på psykiatrin. Ett flertal kolleger satt eller stod förvånade för det fanns inget i taket. Kasper visste inte vad han skulle göra mer än att han gick och satte sig i kafferummet som nu var tomt… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med kaviar och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet och väl på jobbet behövde jag inte byta om eftersom det är fredag. Vi tog en promenad och jag väntade på att vi skulle äta glass. Ringde mamma men jag tror inte hon ringde upp förrän jag satt på toaletten. Klockan började väl bli ganska mycket redan då och när jag gick ut ur toaletten så fick jag reda på att de redan hade ätit glass. Så jag gick hem till mamma, jag hade redan skickat sms till henne så jag trodde att hon redan var på väg till mig, men det visade sig senare att hon inte hade sett sms;et förrän långt senare. Jag ringde henne när jag nästan var hemma hos henne. Så då kom hon ut med hunden Bella och vi kunde gå en sväng så att Bella fick kissa och bajsa. Sen gick vi in och lagade till lax med potatis och kokta morötter och ärter och hollandaisesås. Jag såg till att krydda laxen och vispa iordning såsen. Sen satte jag mig framför tv;n. Såg Nyhetsdagen på tv4 först men bytte sen när vi tagit mat till Chernobyl på HBO max som jag castade. Efter det såg vi på Kampen om Pusher street som i alla fall jag tyckte var väldigt intressant. Det var ett ställe som polisen verkade ha svårt att få kontroll över. Med knarkhandel och mord så var det väl vad man skulle kunna kalla ett skräckställe. Under avsnittets gång så var det svårt att hålla sig vaken. Men till slut var även det avsnittet slut. Så då åkte vi till ICA knuten där jag handlade Yakisoba, mjölk, iskaffe, pågenlimpa, chips, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och med mig hade jag både hunden Bella och mamma. Mamma gick efter en liten stund och jag satte på radion, datorn och packade upp alla mina varor. Jag har kört parkourrace men till min stora sorg har jag sett att min dator inte klarar Little nightmares 3. Så jag har sett en stream där SGC bygger på parkourservern och kört både event och survival på 90gqopen. Så det har varit en helt okej dag egentligen! Nu ska jag bara gå ut med hunden Bella och sen ska jag väl sova… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Bytte till regnjacka och gick till bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på jobbet behövde jag inte byta om eftersom det hade regnat utan i stället skulle vi åka ut på en tur. Hunden Bosse var på jobbet också men han fick stanna kvar när vi skulle åka ut på tur. Någon gång ringde mamma också och sa att jag kunde komma. Att vi kunde äta rester från igår. Alltså tacos. Så efter att ha åkt runt lite i Nyköping så stannade vi till slut vid mammas lägenhet. Jag gick in och vi värmde på maten. På tv såg vi Tyst i klassen. Både avsnitt två och tre. Det var alla avsnitt hittills i alla fall. Ämnet, som ju är barnpedofili, var nytt för mig i alla fall. Det är inte många, om ens någon, som pratar om detta ämne. Så av den anledningen var det ju bra att det togs upp i dokumentären. Mot slutet löste sig dock allt och de fick tag i våldsverkaren. Mamma och jag började se på Chernobyl efteråt men jag har sett den så många gånger så jag fick lov att avbryta efter explosionen ungefär. Vi tog lite pulverkaffe och glass med bananbitar och chokladsås. Vi såg på nyheterna på SVT 2 och därefter åkte vi till affären där jag handlade Varma koppen, äpplen, mjölk, iskaffe, chips, Mer äppel- och hallon/svartvinbärdricka och choklad. Dessutom köpte jag ett månadskort för busskortet så nu behöver jag inte tänka på det för månad i alla fall. Efter det fick jag skjuts hem. Vi mötte på Chrille. Mamma hälsade men jag tyckte han var obehaglig. Jag har inte mycket för folk som vill vara “Snäll”. Jag har alltid ansett att de har en dold agenda då och det är så drygt för det finns så många personer som vill vara “Snäll” så det går inte riktigt att komma ifrån det. Jag kom hem, i alla fall, och satte på radio, datorn och packade upp mina varor. Tyvärr kom den här mannen på mitt matstöd också. Jag trodde jag var tydlig med att jag inte ville ha något med gubbslemet att göra. Men vad ska man göra? När han sen kom på medicinstödet så var det som jag hade gett upp någonting. Som att jag kunde dö, fast att jag inte ville dö. Det är något som verkar gå igen i den mesta av personalen. Jag vet inte om de har sett någonting, men det känns som de sett någonting, någonting som gör det lättare att döda. Jag vet inte om det finns på tv4 men var annars skulle det finnas? Journalistik anses vara ett intresse. Men det är något annat också. Av någon anledning så känns det som vissa personer börjat glömma bort vad som är rätt och fel. Också börjar vi om på grottstadiet. Nej men överallt ser man att man som kille ska gymma och ha ett aktivt liv. Annars är man misslyckad. Men det är inte bara det. Utan militärismen kommer in i hemmet. Och hur skyddar man sig mot det? Om någon helt plötsligt skulle stå med en pistol i dörröppningen? Hur skyddar man sig mot det? Snart är det val i Sverige. Då kan vi besluta om vi ska bli en polisstat eller en demokratisk stat. I alla fall. Jag såg på en video av Mammaspelar där hon spelar minecraft. Egentligen hade jag kunnat se på fler videos men jag har ändå känt att jag velat göra annat. En grej jag gör är att lyssna på albumet av Hans Zimmer som heter The dark knight. Jag vet inte om det gör det lättare att gå på jiu jitsu imorgon men förmodligen gör det just det. Jörgen sa ju att jag kunde titta på om jag ville och kanske träffar jag några nya personer där också. Jag hoppas i alla fall att Igge och jag kan cykla dit. Annars får jag väl cykla dit ensam. Det var så länge sen jag körde jiu jitsu nu. Och det är kul! Det är verkligen det! Det gäller bara att komma iväg. Och det brukar gå lättare att komma iväg om man lyssnar på sådan musik, sådan filmmusik, som håller en vaken om nätterna. Det är svårt, om inte närapå omöjligt, att gå på sådana här grejer och lyssna på vanlig musik. I alla fall var det så för mig förut. Men tiderna förändras ju. Och man upptäcker att det finns så mycket mer att upptäcka. Så förutom filmmusik så lyssnar jag på Mares och Dido. Så klart mer också men huvudsakligen dessa. Men om jag vill gå in i natten med öppet sinne så ska jag lyssna på The dark knight. För då är det som jag själv är närvarande i musiken som representerar filmen. Men nu tror jag att jag ska gå och lägga mig. Om det blir så att jag cyklar iväg på jiu jitsu imorgon så har jag ju mer att berätta om då. Men jag tycker egentligen inte om att göra en så stor grej av det. Det är bara att göra. Men filmmusiken hjälper en hel del. Så är det. Och jag går in i natten med känsla av att vilja göra något gott i världen. Precis som Batman gör. Nu kan ju jag inte köra omkring med en svart stridsvagn eller flyga med ett minnesmembran. Men jag kan gå på jiu jitsu imorgon och jag behöver inte köra. Jag kan sitta och titta på. Och så kanske jag får blodad tand för det. Det hoppas jag att jag får. För det var så länge sen jag körde det senast. En gång var jag och tränade i deras nya lokaler vid Sunlight. De är mycket bättre nu men det blir såklart mycket längre för mig att ta mig dit. Därför är det väl bra att man har sällskap dit… 

Mötet började med en film som en gästlärare på Brunnsvik hade redigerat ihop. Det var Kerstin Ahlberg som sjöng en gammal visa medan filmen visade böcker och bokhyllor från biblioteket på Brunnsvik. Det gav en känsla av att gammalt och nytt blandades och var så gott som samma sak.
Sedan pratade Enrico Barile om när han trädde fram som LO-ordförande. Han tog allt i baklänges ordning där han då började med att berätta om hur han försökt att få tag på någon i Brunnsviks folhögskoleförening men inte lyckats. Det var nämligen de som skulle på kontrakten för att Enrico skulle kunna hyra byggnaderna som behövdes för skolverksamheten. Men det var alltså som så att maten som serverats i Storstugan egentligen inte hyrdes ut eftersom ABF Nordöstra Storstockholm inte skrivit på något kontrakt för att hyra denna stuga. Så det var lite mer av ”ren vänlighet” som vi fått äta i Storstugan.
För övrigt berättade Enrico lite historia bakom. Bland annat att det var ABF Nordöstra Storstockholm som ersatte rollen LO hade haft i Brunnsvik 2009. Under senare tid sa de upp hyresavtalet eftersom hyran var för hög. Men Enrico själv träffade ingen från föreningen. Han försökte ta kontakt flera gånger men fick inget svar.
Senare under hösten 2012 fick Enrico reda på att det fanns elever på skolan som ville hyra rum på skolan men pendla till Borlänge, eftersom det fortfarande var sagt då att skolverksamheten skulle flyttas till Borlänge. Enrico frågade då om det inte skulle bli jobbigt att pendla till Borlänge från Brunnsvik, men de flesta var beredda på att ta den pinan, bara för att man skulle kunna få vinna på något sätt i alla fall. Så vi skulle få bo kvar här men utbildningen fortfarande flyttas. Det var inte förrän den dag då vi hade demonstrationen ”Bevara och Befria Brunnsvik” som vi fick reda på att vi skulle få ha skolverksamheten kvar i Brunnsvik också. Det var då som hösten kändes räddad, tillslut! Förenklat kan man säga att det var ABF centralt som kom överens om att ha utbildningarna kvar. Hur det egentligen gick till skulle visst ta väldigt lång tid att förklara. Så efter det kom Brunnsviks förvaltning AB överens med ABF Nordöstra Storstockholm att de bara ville ha hand om byggnaderna, städningen och underhållet av dem. De ville inte ta på sig ansvaret för mat och utbildning eftersom det var ett ansvar som ABF NÖSS tagit på sig redan 2009. Men det ska ha varit svårt att ta kontakt med föreningen då de inte svarat när man försökt ta kontakt med dem eller inte skrivit på kontrakten för hyran. De hade försökt få kontakt med Brunnsviks folkhögskoleförening under hösten men inte fått svar. Kontrakten för hyran hade inte skrivits under förän tre veckor innan det extrainsatta mötet.

Sedan var det dags för elever på skolan att berätta om hösten och våren på skolan.
Eva Ljungqvist, som är en av de äldre eleverna, berättade att den började normalt. Att den började i tron om att vi skulle få hela läsåret ut. En annan elev berättade att vår rektor avfärdade det som stod i tidningar som lösa rykten. Vi blev lugna av det ända tills Sofie Wiklund och Tommy Hindrikes kom en morgon och berättade att vi skulle flytta. Samma dag samlades vi i Storstugan och diskuterade om hur vi skulle ta detta beslut. Jon tog reda på en hel del och har varit i kontakt med många, Evelina hade haft olika uppgifter och skrivit till tidningar, Annelie hade gjort anmälningar och allt möjligt och Hanna med flera skrev till lokala tidningar eftersom de tyckte att det inte var acceptabelt att detta skulle tystas in i det längsta.
Eva berättade att de skrev till olika instanser. Hon själv hade skrivit många utredningar och dylikt innan dess på sitt jobb. Så hon hade många erfarenheter och ledde oss genom allt man skulle göra. Dessa anmälningar skulle mycket fram och tillbaka mellan skola och elever; när vi elever hade gjort vår anmälan mot skolledningen så skulle skolledningen få lov att svara oss innan en viss tid. Detta gjorde de dock inte utan när de var väldigt försenade höll vi krismöte. Det blev inget höstlov för de aktiva som skrev ihop dessa skrivelser mot ledningen. FSR hade däremot sagt åt ledningen och ABF Nordöstra Storstockholm att detta inte var bra behandlat mot elever på skolan.
Hanna, en yngre elev på skolan, berättade att hösten för det mesta bestod av många möten, att elever flyttade eller slutade och att detta var påfrestande psykiskt. Hade vi inte gjort anmälningar och skrivningar hade ju skolan flyttat. Det blev en styrka i vår skola.

• Inte en själ hade synts från styrelsen. Sofie kom och informerade oss men det var ofta bristfälligt… tyvärr! sa Eva.
• Sofie sa åt oss att skriva på kontrakt för boende vi inte hade sett än, sa Jon Nilsson.

Sedan var det Örjan Svedbergs tur att berätta om hösten och våren för lärarnas del.

• Vi lärare fick inte reda om flytten förän den 26 september. Det sades att det förhandlades fortfarande. Man fick ingen info, det enda som sades var att vi skulle flytta till julen och att det var lärarna som skulle ta hand om flytten.
• Men det var påfrestande eftersom massor av elever måde dåligt och behövde psykosocialt stöd. Folk stod utanför min dörr och andra lärares dörrar för att få hjälp.
• Men vad gäller ledningen och oss lärare så hade det varit en växande konflikt mellan oss redan förra våren. Och vi var tydliga med att vi inte hade något förtroende för dem. Men senare tog vi hjälp av lagar och paragrafer eftersom det inte var någon bra arbetsmiljö att jobba i.
• Under hösten har lärare och elever hjälpts åt att vända på stämmningen men man har även märkt att man missat enormt mycket. Men vi har roliga saker att se fram emot, bland annat en skolresa till Berlin och en konsert där vi visar vilken styrka som försvinner från skolan.