Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Min förvaltare kom på besök. Det kändes som han var lite sur över att jag hoppat av skrivarkursen på folkuniversitetet. Jag berättade i alla fall att jag kommit med i tidningen och att det skulle börja någon skrivarkurs på biblioteket i alla fall. Han förklarade för mig att jag inte kunde gå med i en skrivarkurs som kostar pengar det här året i alla fall. Jag tror att han fick lov att betala en förseningsavgift för att jag hade hoppat av för sent egentligen. Så det kändes som han bara komma med dåliga nyheter i så fall. Men han gick efter ett tag. Och jag gjorde mig en Varma koppen sparris och spelade lite minecraft. Kort därefter gick jag till bussen som skulle ta mig till jobbet. Och väl på jobbet tog vi en promenad. Efter promenaden gick jag hem till mamma och ringde henne för att kolla om jag fick komma. Och det fick jag. När jag kom hem till mamma så skulle vi laga till chicken nuggets. Det dröjde inte länge förrän Micke ringde. Mamma hade gått in i badet. Micke ville att jag stängde in Bella i sovrummet så hon inte skulle skälla så mycket. Det gjorde hon ju ändå men kanske inte lika mycket. Till slut fick hon komma ut dock. Och efter ett tag kom mamma ut också. Då kunde vi äta. Och efter det fick vi rätt bråttom för vi skulle till Stjärnhov och kolla på ett hus som Jimmy eventuellt skulle köpa. Först sades det att han skulle komma på motorcykel, men sen ändrade han sig och kom i bil i stället, men det först efter ett långt tag. Vi hade redan hunnit åka runt lite. Bland annat förbi ett ställe som jag bodde i tillsammans med mamma när jag var riktigt liten. Och på ett annat ställe hade min dagmamma bott. Sådana hade vi tydligen förr i tiden. Har man det än? Men själva huset då var ju ett renoveringsprojekt. Men det antar jag att Jimmy är beredd på. Av det vi kunde se utifrån så var en del fönsterrutor krossade. Det växte träd på taket. Och det låg förmultnande rester mot väggarna. När Jimmy kom sen så visade han badrummet och golvet som gick att ha sönder. Golvet gungade alltså. Och det kändes som det skulle gå att gå igenom det. Nu gjorde han inte det. Som tur var. Men det är, kan man säga, ett renoveringsprojekt som heter duga. Sen fick vi se resten av huset. Det låg hos Kronofogden så det var väl antagligen billigare än de vanliga bostäder man brukar köpa. Vi kollade källaren, mellanvåningen och vinden. På vinden låg det så mycket skräp. Men det kommer förmodligen också försvinna när det ska ut på försäljning sen. Jag tyckte det var kul att se Jimmy igen i alla fall. Senast så var det i Kättbo då vi lyssnade på Energy och lekte härran på täppan på källarkullen i Kättbo. Sen var det lite mindre roliga minnen där det sjöngs nidsånger om mig på skolan. Men det antar jag är pasé nu. Man växer upp, skaffar barn, i alla fall han hade gjort det. Och han var så vuxen nu. Så vad är jag nu? Jag är osäker vad jag känner mig som. Om det nu blir så att jag kommer börja med jiu jitsu igen så kommer jag ju bli några år yngre. Det har med det här att man stretchar och tänjer mer på kroppen då. Också får man träna kroppen på att befinna sig i alla möjliga sorters ställningar. Det kan ju inte vara annat än bra. Så tillbaka till huset. Gården var ju fin om man räknar bort det höga gräset. Det växte väldigt gamla äppelträd och vindruvor där. Men det såg ju förjävligt ut rent allmänt. Det var någon slags grill som satts på altanen. Och saker låg mot väggen och ruttnade. Det kommer bli ett projekt som heter duga. Men det är inget, tror jag, som Jimmy inte klarar av. Han verkade så inne i det här. Han visste precis vad som skulle fixas. Och det var kul, som sagt, att se honom igen. Det var så många år. Och han var så förändrad. I alla fall så åkte vi till graven efteråt. Jag, mamma och Micke. Vi skulle plantera ljung på Aminas grav. Och jag tog ett kort. Sen åkte vi till Nyköping och hämtade upp lillebror. Sen åt vi på Chopchop. Orange chicken, fried rice och cashew chicken tror jag det blev. Efteråt åkte vi till ICA maxi där jag köpte mjölk, milkshakes, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka, paj, någon jättestark nudelssoppa och chips. Efter det fick jag skjuts hem. Väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Jag hann se lite mer av Stamsites stream. Och äntligen läsa artikeln om ljusmanifestationen som var i onsdags. Och ta kort på den. En rolig grej är att personalen får följa med på jiu jitsu på torsdag. Han hade fått det av chefen. Så nu har jag sällskap när jag cyklar dit. Jag får tänka på laga och äta mat innan halv sju när det börjar. Men annars har jag inget jag behöver tänka på. Inget jag vet i alla fall… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Jag gjorde ingen Varma koppen eftersom jag är ledig idag. Däremot tog jag bussen till biblioteket där jag var på Drop in för släktforskning. Jag vet inte hur mycket jag tagit reda på idag egentligen men jag hade skrivit i något namn och fått en massa uppgifter. Och det är väl ungefär så släktforskning fungerar. Mer eller mindre. Efter släktforskningen så läste jag tidning men till min förvåning var inte artikeln om ljusmanifestationen i tidningen idag. Jag får vänta till imorgon och se om den är i tidningen då. Annars tänker jag att det dröjer för länge och inte längre är aktuellt. Efter biblioteket gick jag till caféet bredvid Stora torget. Till min stora förvåning var Jörgen från jiu jitsun där. Så nu kanske jag börjar träna jiu jitsu igen! För mig skulle det, i alla fall, vara väldigt kul. Det var så länge sen jag hade någon riktig aktivitet så här är min chans att göra något igen. På caféet tog jag bara en kaffe. Efter caféet tog jag bussen hem. Jag såg färdigt videon där Matinbum spelar Subnautica Coop tillsammans med Stamsite. Jag har sett en video där ChrisWhippit spelar minecraft tillsammans med UFOsxm. Jag har börjat se en dokumentär som heter Tyst i klassen och som går på HBO max. Annars har jag inte gjort så mycket. Jag har funderat mycket kring vad som händer när verkligheten spricker. För till slut blir det för mycket jobb och släktforskning och manifestationer. Barn har dött i Gaza. Har väl inte riktigt gått in ordentligt förrän så här efteråt. Men vad betyder det? Det betyder att barn även kommer dö idag i Gaza. Regeringen gör ju uppenbarligen för lite. Och vad säger Uffe när Ship to Gaza ska bryta blockaden? Åk hem? Det är något som spricker, garanterat, i min verklighetsbild. Jag trodde att världen var svart och vit men inser nu att den kan innehålla många färger och former. Färger och former som på något sätt skapar de världar som jag vill beskriva. Det som har varit oskrivet men som jag nu helhjärtat kan gå in för. Det blev ingen skrivarkurs på folkuniversitetet, visst, men nu verkar det ju bli något annat på biblioteket. Så jag kanske ska fortsätta beskriva det overkliga, det jag tänkt göra rätt länge nu, men som jag inte gjort. Varför har jag inte gjort det? Varför har jag inte tränat jiu jitsu? För att det har varit för långt? Större anledning att göra det. För om man inte gör det som skrämmer en låter man rädslan vinna och då kommer man ingenstans i livet… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på. Jag spelade lite minecraft och gjorde en Varma koppen grönsak. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet men när jag väl hade kommit till jobbet så behövde jag inte byta om. Vi hade ändå inte så mycket jobb att göra idag så vi åkte iväg på en tur och vi åkte till Granngården. Väl där så skulle vi köpa rhododenronjord och efter det åkte vi till Elgiganten där Patrik skulle titta på ett spela och ett par hörlurar till sin mobil. Han köpte dock inget och vi åkte iväg ganska snart därefter. Jag kunde ringa mamma och säga att jag kommer. Vilket jag också gjorde. Jag fick skjuts ända hem till mamma och kunde därefter gå in i hennes lägenhet. Jag fick steka chicken nuggets medan mamma duschade. När hon var klar så behövde vi bara förbereda det sista innan vi kunde äta. Under tiden som hon hade duschat så hade hon kokat ris också. Det enda som saknades då var såser som åts kalla. Vi såg på Nyhetsdagen på tv4 innan maten var färdig och när maten var färdig så fortsatte vi se på Nyhetsdagen. Efter maten stekte jag lite våfflor. Till det åt vi hallonsylt och hallon från Amerikastugan i Bonäs. Och lite pulverkaffe på det sen var jag nöjd i alla fall. Jag såg på Utrikesbyrån och spolade tillbaka så jag kunde se från början. Mamma skulle gå ut med Bella så att hon fick kissa och bajsa. Jag hann se på både Utrikesbyrån och Rapport. Efter det åkte vi till ICA knuten där jag handlade mjölk, iskaffe, chips, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka och choklad. Efter det fick jag skjuts ner till stan vilket inte var det lättaste eftersom de bygger om så mycket där. Men till slut kom vi till busstationen där jag gick resten av vägen till galleria Axet. Jag var tidigt men de hade redan ställt upp för ljusmanifestationen. Där fanns namn på alla de som dött i Gaza, gravljus och några slags kuddar som skulle föreställa de barn som hade dött. Det dröjde inte länge förrän det satte igång och det var inga tal eller ingen sång. Bara ren och skär tystnad. Avbruten ibland av trumslag. Jag hade fått en ros att lägga ner och gravljuset hade jag redan tänt och ställt fram. Jag stod där bra länge och tog kort på allt möjligt. För ett tag kändes det som det inte spelade någon roll hur länge jag stod där. Det skulle ändå inte få tillbaka livet till de dödade barnen. Och jag vet inte om jag har blivit mer blödig så här efteråt men det känns som det. Verkligheten var ju svår att ta in på plats. Jag har inga ord för att beskriva det som hände. Och det tror jag inte att någon annan hade heller. Nu hände det i å för sig inte mycket i över huvud taget. Det var bara tyst. Och det var en så tryckande tystnad. Nästan öronbedövande. Jag tror jag stod där i en timme i alla fall. Och det var en massa folk runt omkring mig. Jag hade ju stått långt fram så jag tänkte ju inte på hur mycket folk som stod bakom mig. Men när jag vände mig om så stod det jättemycket folk där. Jag fick lov att gå bakåt efter ett tag eftersom det var så ansträngande att stå längst fram. Rakt framför manifestationen. Manifestationen som var svår att ta in. Men där bak blev det lättare. Efter manifestationen så kom en journalist från SN dit. Först så pratade hon med en som hade engagerat manifestationen. Det var flera som hade tagit kort som sa att de kunde dela det med henne. Jag berättade också att jag hade foton att dela. Hon blev intresserad av att höra varför jag var där också. Jag berättade att jag är med i Vänsterpartiet, något som jag inte vet om det kom med i tidningen, och att jag hade varit med när det hade varit manifestation på Stora torget. Jag berättade att det hade kommit folk från en massa olika partier och föreningar för att tala och då hade det varit mer tal och sång. Nu hade det varit mer tystnad. Jag berättade att jag hade journalistisk utbildning, något jag inte heller vet kommer med i tidningen, och att jag hoppades att Vänsterpartiet blev större. Intervjun avslutades med en bild på mig och att jag fick hennes mejladress så att jag kunde mejla fotona till henne. Därefter gick jag bara. Jag var så trött. Men det kändes ändå som jag bidragit till något. Att prata om journalistik är egentligen mitt brinnande intresse. Trotts allt tråkigt som det involverar. Men nu har jag gjort det i alla fall och det gick fort för henne att komma ut med en artikel om ljusmanifestationen. Själv hade jag en massa bilder att dela på både Instagram och Facebook. Känns som jag aldrig sover. Som att jag är en levande död. Vad nu det betyder. Vet jag inte. Men känslan kan jag beskriva rätt ingående. Som att man har flera länkar uppe samtidigt och man inte har en aning om var musiken kommer ifrån. I alla fall. Jag ska gå och lägga mig nu. Kanske drömmer jag om när jag var journalist i Brunnsvik. Innan jag brände ut mig. Jag kan komma ihåg att vi var så glada. När vi fick reda på att skolan skulle vara kvar. Jag tror inte det finns något som kan slå den känslan…