Kättbo 

Är byn som var en del av min barndom 

Inte hela min barndom 

Vi flyttade mycket när jag var liten 

Men det gjorde mig inte så mycket 

Inte just då i alla fall 

Det är först efteråt som man insett att man 

Behövt läka 

Så Kättbo 

Ligger en helvtimmes bussfärd från Mora 

Och lika lång tid tar det att ta sig till Venjan 

Skogen är tät och 

Myrarna många 

Varför var vi inte oftare på såna? 

Mina klasskamrater bodde alltid på för långt avstånd 

Så för det mesta befann jag mig i skogen utanför huset 

Det var destruktivt 

Så ensamt 

Inget som jag skulle vilja återvända till 

Men jag har varit där 

Och sett mitt gamla rum i Kättbo 

Tagit kort 

Återupplevt gamla minnen 

Det är som att dåtiden viskar tillbaka till mig 

Och säger att jag inte är ensam 

Att jag aldrig var ensam 

För jag var omgiven av miljontals insekter och djur som gömde sig för mig 

Jag förstod det inte bara då 

Just då så var jag så ensam 

Jag bara önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och trösta den lilla pojke jag var då 

Men det är inte så tidsresor funkar 

Man kan bara röra sig framåt 

Så jag lägger Kättbo bakom mig 

Och upptäcker världen i stället…