Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Ungefär kvart i ett-tiden åkte jag ner till stan där jag började med att ta ut pengar och gå till Clas Ohlsson där jag köpte batterier och fick pannlampa på köpet. Efter det gick jag till Bastard burgers där jag är en rätt trogen kund numera. Jag tog en meny som heter The New Yorker och efteråt prövade jag Ben and Jerrys. Efter det gick jag till Stora torget där jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Men efter ett tag så tittade jag lite noggrannare på vad de hade i marknaden. Jag lyssnade på lite musik och köpte lite glögg. Köpte lite grönkålschips och någon slags dricka av några UF-företag. Fick inspiration att själv starta företag men prata om när jag vi drev UF-företag i Älvdalen. Då gjorde vi några slag stubbeldar som vi motorsågade fram. Jag kan komma ihåg att det var mycket med ekonomin och namn och hur man säljer så mycket som möjligt. På många sätt påminner det om en redaktion så det är väl lite det de är. Efter Stora torget gick jag till Gripsholmsparken där det skulle vara fackeltåg. Det är Nyköpings nätverk för fred i Gaza som anordnat det och jag gick med en fana med en annan. Vilket var lite ansträngande. Jag hörde också någon ropa “Heja Israel”. Det är ungefär såna krafter vi har att kämpa mot alltså. Men så; när vi var framme i Teaterparken så lästes namn upp på de som hade mördats. Det var alltså barn som inte hunnit fylla ett än! Den verklighet de lever måste vara fruktansvärd att leva i! Sönderbombade städer! Ett hem som inte går att bygga upp. Sen har vi det här undermedvetna. Alltid det undermedvetna. Hur ska det kunna läka någon gång? Och hur många idéer ska jag få innan det tar stopp? I å för sig känns det som det har tagit stopp. Det känns som jag inte kan krama ut något mer. Men i å för sig så längtar jag ju bara efter kärlek och sex och sånt där som alla andra gör. Jag bara undrar när jag ska få uppleva det. Kommer jag få uppleva det? Vad är det som tar emot? Vad är det som är så svårt? Jag fattar det inte. Jag känner mig bara så förvirrad. Men i mitt undermedvetna går jag längs med gågatan i Nyköpings centrum. Asfalten spricker och små plantor tittar upp. Det gröna övervinner det gråa. Kanske behöver jag bara lite mer färg i mitt liv. Kanske. Men det har fortfarande inget med kärlek och sex att göra. Det känns som man har så svårt att bestämma sig. Vad man ska känna. Men jag hoppas jag känner något. För det känns som jag har hittat något…