En dikt om Siknäs är också en dikt om Kättbo 

För jag och Mickes son gick i samma skola 

Och vi bråkade så mycket 

Jag skulle jämt ge mig på de äldre 

Det kan ni nog förstå hur det gick 

Och jag fick skämmas för det länge efteråt 

Men visst fick jag vänner i Siknäs, det fick jag! 

Det är bara det att jag inte kommer ihåg namnen på dem nu 

Men vi hade våra äventyr 

Och upptäckte vildmarken 

Vi var så långt från mänskliga samhällen 

Att det var skrämmande 

Och jag har sett döden i vitögat 

En bagge som trasslat in sig i ett elstängsel 

Flugorna och stanken var de saker jag kommer ihåg 

Men varför ska det finnas död? 

Och varför ska det finnas elände? 

Kan vi inte bara vara snälla mot varandra? 

Jag hade en tanke att en naturguide är en alltigenom snäll människa 

Och jag tänker det fortfarande 

Men det skulle kräva en annan dikt än vad jag har nu…