Såg precis Lucia. Gud vad mysigt det var! Det var en del låtar där som jag kände igen. Och visste ni förresten att jag var till Gotland innan jag började i Brunnvik? 

Men Lucia för mig har alltid varit värme. När jag gick Naturguidesutbildningen så fick man möta sån fruktansvärd kyla. Det kunde handla om att bada isvak eller köra skoter. I alla fall i början. Sen fick man prova på att köra slalom, längdskidor, isklättra eller rent allmänt bara vara ute på vintern. Att då komma in och vara med och sjunga i Lucia var obeskrivligt skönt. Det var som mitt stelfrusna hjärta smälte och jag bara kunde tänka på ljuset jag höll i min hand. Och hur det värmde mig. Det är speciellt att sjunga i kör. Det ska jag vara ärlig med. Och är det någon kör som jag skulle sjunga med igen i så är det Orsa ungdomskör med Ingrid som körledare. Det är många mil dock och jag har inget körkort. Så jag får nöja mig med att lyssna på Lucia så länge. Men det som hände i Älvdalen; kommer jag någonsin kunna få vara med om det igen? Isvaksbad går ju att fixa med vatten och is men jag vet inte om jag skulle klara av den kylan. Men när det kommer till det andra som att isklättra och paddla kajak är jag mer osäker på. I å för sig finns det ju en kanotklubb här i närheten så man kanske skulle börja i den… 

Men jag ska vara ärlig med att säga att det är svårt. Jag tog aldrig Lavin0 till exempel för att jag var sjuk. Och att klättra på is krävdes så mycket säkerhetstänk. Så jag tar en sak i taget. Kanske börjar jag på jiu jitsu igen också. Jag saknar att kunna brottas lite. Men den här allmänna tröttheten; den är svår att ta sig ifrån! Den att vi ska jobba och för vissa är jobbet så viktigt att det inte finns något annat. Man kanske inte gör mycket annat än att jobba, ser på tv och går och lägger sig. Och det skrämmer mig. Men jag kan ju bara leva mitt eget liv. Och jag tror att, genom att aktivera mig, så kommer jag kunna göra så mycket mer i livet. Precis som jag vill. För alternativet är inget alternativ jag ens vill tänka på. Det att vi alla ska dö. För jag vet att det är fakta men måste det vara det enda alternativet? Kan man inte ens försöka få leva lite i alla fall. Min förvaltare begränsar mig extremt mycket. Min enda chans att överleva, och vår enda chans att överleva, är om vi röstar vänster. Nästa år är det val och det enda ljus jag ser är vår allmänna medmänsklighet. Och det tycker jag att Lucia visar stort!