Jag börjar om. Det här blir en fräsch start. Det här blir min tredje ”Fritt fram förran”. Ett annat ord för det är dagbok. Men mer fritt fram. Egentligen har jag inte så stor anledning till att starta om. Jag har inget nytt att komma med. Jag har bara samma gamla jobb. Men förra dagboken blev över sexhundra sidor lång så det var väl på tiden att jag skapade en ny…

Så vad har jag gjort idag då? Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet men väl på jobbet var jag ensam. Ja förutom min arbetsledare då. Jag bytte om och vi skulle städa trapphus. Tre stycken faktiskt. Jag kommer inte ifrån känslan av att befinna mig i trapphuset i mitt internat Folkhemmet. Men det var ansträngande att sopa trapphusen också. Mestadels för underarmarna. Det var inte precis det jag ville göra innan jag går på författarmöte. Och det är svårt. Att stå ut med ett så krävande jobb. Man undrar när det ska ta slut. Och blir så trött mentalt också. Men jag sopade två trapphus och skurade en. Det tog sin lilla tid men det var det värt. Först trodde jag att jag skulle få åka buss till stan men sen sa Patrik att jag kunde få skjuts ner. Ja först efter att jag bytt om förstås. På vägen till biblioteket så sa vi inte ett ord. Jag kunde bara känna att körkortet var inom räckhåll. Om jag bara koncentrerade mig tillräckligt. Vilket jag också gjorde. Men jag fick inget körkort denna gång. Heller. Däremot så började jag, nästan med en gång, läsa när jag kom till biblioteket. I början tidningen Skriva. Men sen fick jag lov att äta baguetten jag hade med mig. Jag tog även kort på konstutställningen som var i biblioteket. Tog kort på tidningen SN och mig själv och läste även tidningen. I alla fall lite grann. Jag upptäckte även att man kunde betala med kort i kaffemaskinen så jag gjorde det och satt och läste lite i ett rum som låg lite avsides i biblioteket. Drack kaffe men efter ett tag kom några, bland annat Johan, för att ställa iordning till att Ulrika Lagerlöf skulle komma så jag satte mig på ett annat ställe som var lite tystare men inte tillräckligt så jag flyttade mig igen och den gången tyckte jag att jag kunde läsa utan att bli störd. Jag måste bara säga att jag vill ge en stor eloge till biblioteket i Nyköping för att ha många ställen att läsa på. Och inte bara läsa; man kan prata också. På ett ställe fanns det några ungdomar som pratade och de pratade mycket. Lite av anledningen till att jag fick lov att flytta på mig bland annat. Men jag hann läsa ut I straffkolonin så jag kommer skriva en längre text om det senare. När det närmade sig föreläsning så gick jag till där vi skulle vara och tittade på konstutställningen som fångade mitt intresse. Jag hade känt stress över att jag inte skulle hinna läsa I straffkolonin men jag hade ju gott om tid. När det sen var föreläsning så tog jag en massa kort. Två till från Vänsterpartiet satt bakom mig. Vi pratade om valet och hur det skulle gå. Vi pratade även om dörrknackningen som vi ska göra på lördag. Det blev föreläsning och sen så gick jag. Men innan jag gick ut träffade jag på Johan. Vi pratade skrivande, föreläsningen jag precis varit på och Franz Kafka. Jag berättade även att jag i min berättelse har avsnitt. Något jag inte berättat för någon innan. Men någon gång ska ju vara den första. Så att säga. Jag tog bussen hem från Statshuset. Väl hemma satte jag på radion och datorn. Till medicinen kom en kille. Han önskade grattis i förskott men jag hade inte kunnat bry mig mindre. Var är alla tjejer? Alltså SERIÖST; var är alla tjejer? Det är helt sjukt att jag inte hittat någon att dela mitt liv med. Alltså sinnessjukt! Men ja; jag ska väl vara glad eller något för att jag fyller år imorgon. Grejen är; jag är inte glad. Var det så här livet skulle bli när man är 33?