Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag var så pass sen att jag struntade i Varma koppen men spelade lite minecraft. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet och väl på jobbet var jag ensam igen. Alltså samma som gårdagen. Vilket fick mig att undra om verksamheten på Spindelplan skulle få lov att lägga ner. Men enligt Patrik, alltså arbetsledaren, så räcker det med en person för att vi ska fortsätta. Det hade ju varit några personer på förmiddagarna också, men jag funderar varför det ska vara ett så känsligt ämne. Känner inte han själv att det är konstigt när det kommer en person till jobbet? Jag bytte i alla fall om. Arbetsledaren berättade att de hade städat tre trapphus på förmiddagen. Så jag antar att det är värt att behålla verksamheten trotts allt. Jag sopade i alla fall ett trapphus. Fortfarande kommer jag inte ifrån känslan att jag befinner mig i ett trapphus i Brunnsvik. När det var gjort så bytte jag om och jag fick skjuts hem. Jag duschade och såg någon video på youtube. Började se på ett avsnitt av Welcome to Derry på HBO Max när pappa kom. Fick skjuts till libanesisk restaurang och satt och väntade på mamma och lillebror. Han var alltså inte arg på mig. Vilket jag var glad för. Först ville jag ha Shish mix men sen sa de att Klassik mix var 30% rabatt på men sen så sa de att det var den med mest mat, kombo tror jag att det var, så vi bytte tillbaka till Shish mix. Jag fick orderbekräftelse av pappa att han hade köpt de där Monsen-sockorna av Aclima så det blev jag mycket glad för. Men mest satt vi hade trevligt. Jag frågade lillebror om vi skulle klättra igen men han sa att han eventuellt skulle jobba hela helgen så det gick inte. Så nu går jag i funderingar om jag ska gå på både dörrknackning med Vänsterpartiet och möte med Nyköpings nätverk för fred i Gaza. Men jag har inte bråttom. Jag har gjort så mycket redan. Både släktforskat, gått på författarbesök och nu firat födelsedag. Lillebror och mamma fick jättemycket mat. Vi tog många bilder för att minnas dagen men en bild valde jag att inte dela eftersom pappa inte ville det. Men det blev många fina bilder ändå. Till maten tog jag en Mariestads. Det var både kyklingspett och köttfärsspett till maten. Med en massa röror. Och klyftpotatis Och sallad. Tillbehör för goprokamera och ullschampo fick jag däremot inte. Men det var ju så mycket annat så det var förståeligt. När vi var färdiga så åkte vi hem till varandra. Jag såg färdigt avsnittet av Welcome to Derry men så mycket mer har jag inte gjort idag. Har spelat lite minecraft också. Funderar på att spela lite Black mesa också men ska nog skriva också. Jag måste skriva något så den här knuten lossnar igen. Den här knuten som jag själv skapat och som sitter så hårt..

Så då har jag läst färdigt I straffkolonin då. Den sista delen läste jag på biblioteket. Till stor del handlar det om en maskin som avrättar människor. Det finns inga namn utan Kafka använder uttryck som den resande, den dömde, soldaten, officern och kommendören. Den resande är väl egentligen bara på besök där men får beskrivet till sig hur den här maskinen funkar. Den har alltså nålar som ska skriva något på skinnet. Blodet blandas med vatten som rinner iväg. Med tiden så verkar den dömde allt mer bli vän med soldaten och bli frisläppt. I stället hamnar officeren i maskin och får dessa nålar i sig. Det beskrivs groteskt som att kroppen fastnar i nålarna och vägrar lossna. Det är först mot slutet som man får träffa kolonin. Så vad betyder den här texten då? Jag fick känslan av att I straffkolonin var som Förintelsen. Det var ju långt före hans tid förstås men fördomar mot judar fanns väl redan då? Kunde han ana sig till att något hemskt skulle ske? Redan då? Det är frågor vi aldrig kommer få svar på. Men en sak kan vi göra och det är att fortsätta prata om Förintelsen och göra det tills det gått upp för folk vilken fara det är…

Jag börjar om. Det här blir en fräsch start. Det här blir min tredje ”Fritt fram förran”. Ett annat ord för det är dagbok. Men mer fritt fram. Egentligen har jag inte så stor anledning till att starta om. Jag har inget nytt att komma med. Jag har bara samma gamla jobb. Men förra dagboken blev över sexhundra sidor lång så det var väl på tiden att jag skapade en ny…

Så vad har jag gjort idag då? Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen sparris. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet men väl på jobbet var jag ensam. Ja förutom min arbetsledare då. Jag bytte om och vi skulle städa trapphus. Tre stycken faktiskt. Jag kommer inte ifrån känslan av att befinna mig i trapphuset i mitt internat Folkhemmet. Men det var ansträngande att sopa trapphusen också. Mestadels för underarmarna. Det var inte precis det jag ville göra innan jag går på författarmöte. Och det är svårt. Att stå ut med ett så krävande jobb. Man undrar när det ska ta slut. Och blir så trött mentalt också. Men jag sopade två trapphus och skurade en. Det tog sin lilla tid men det var det värt. Först trodde jag att jag skulle få åka buss till stan men sen sa Patrik att jag kunde få skjuts ner. Ja först efter att jag bytt om förstås. På vägen till biblioteket så sa vi inte ett ord. Jag kunde bara känna att körkortet var inom räckhåll. Om jag bara koncentrerade mig tillräckligt. Vilket jag också gjorde. Men jag fick inget körkort denna gång. Heller. Däremot så började jag, nästan med en gång, läsa när jag kom till biblioteket. I början tidningen Skriva. Men sen fick jag lov att äta baguetten jag hade med mig. Jag tog även kort på konstutställningen som var i biblioteket. Tog kort på tidningen SN och mig själv och läste även tidningen. I alla fall lite grann. Jag upptäckte även att man kunde betala med kort i kaffemaskinen så jag gjorde det och satt och läste lite i ett rum som låg lite avsides i biblioteket. Drack kaffe men efter ett tag kom några, bland annat Johan, för att ställa iordning till att Ulrika Lagerlöf skulle komma så jag satte mig på ett annat ställe som var lite tystare men inte tillräckligt så jag flyttade mig igen och den gången tyckte jag att jag kunde läsa utan att bli störd. Jag måste bara säga att jag vill ge en stor eloge till biblioteket i Nyköping för att ha många ställen att läsa på. Och inte bara läsa; man kan prata också. På ett ställe fanns det några ungdomar som pratade och de pratade mycket. Lite av anledningen till att jag fick lov att flytta på mig bland annat. Men jag hann läsa ut I straffkolonin så jag kommer skriva en längre text om det senare. När det närmade sig föreläsning så gick jag till där vi skulle vara och tittade på konstutställningen som fångade mitt intresse. Jag hade känt stress över att jag inte skulle hinna läsa I straffkolonin men jag hade ju gott om tid. När det sen var föreläsning så tog jag en massa kort. Två till från Vänsterpartiet satt bakom mig. Vi pratade om valet och hur det skulle gå. Vi pratade även om dörrknackningen som vi ska göra på lördag. Det blev föreläsning och sen så gick jag. Men innan jag gick ut träffade jag på Johan. Vi pratade skrivande, föreläsningen jag precis varit på och Franz Kafka. Jag berättade även att jag i min berättelse har avsnitt. Något jag inte berättat för någon innan. Men någon gång ska ju vara den första. Så att säga. Jag tog bussen hem från Statshuset. Väl hemma satte jag på radion och datorn. Till medicinen kom en kille. Han önskade grattis i förskott men jag hade inte kunnat bry mig mindre. Var är alla tjejer? Alltså SERIÖST; var är alla tjejer? Det är helt sjukt att jag inte hittat någon att dela mitt liv med. Alltså sinnessjukt! Men ja; jag ska väl vara glad eller något för att jag fyller år imorgon. Grejen är; jag är inte glad. Var det så här livet skulle bli när man är 33?

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet men väl på jobbet behövde jag inte byta om. Däremot skulle vi köpa något på Jula. Så vi åkte dit och efter det blev jag avsläppt vid Stadsvakten. Där jag släktforskade på min pappas sida. Så gott jag kunde i alla fall. Jag var ju lite begränsad av Ancestry. Men mot slutet kändes det som det jag skrev mest kunde liknas vid en självbiografi. Jag har fått uppgifter på min farmors sida efteråt av han som skapat släktträdet. Jag åkte hem och till middag åt jag matlåda. Jag orkar inte skriva något mer idag. Det är lite tråkigt att det är så dålig statistik på ens blogg, men vad ska man göra, liksom!? Skrev en dikt om Kättbo igen. Har sett One battle after another. Tänkte läsa Franz Kafkas En svältkonstnär men det kommer jag nog inte orka. Återkommer med en ny dagboksanteckning imorgon, om jag orkar… 

Jag har efter samtal med en som bor i Kättbo insett att det kanske inte är alla som vill flytta därifrån 

Men jag ska vara ärlig, det var inte alltid lätt 

När det var vinter, till exempel, så frös man något oerhört mycket 

Man hade inga ullkläder 

Och många arbetsuppgifter krävde att man var ute 

Men jag vet att han bara ville mitt bästa 

Jag växte upp med honom 

Så för mig så har han alltid varit en del av Kättbo 

Men jag har tyckt att det gått lite fort den senaste tiden 

Jag har sett platser som jag hade behövt bearbeta 

Eftersom de var trauman för mig 

Mitt gamla rum i Kättbo 

Vem vet om jag kommer vilja komma tillbaka dit 

Men en sak vet jag i alla fall 

Och det är att Kättbo är en plats man kan bo på 

Och ändå må bra av det 

En del väljer det livet 

Och som jag sa en annan gång 

Att en gång gjorde man på ett sätt 

Och nu gör man på ett annat