Texterna jag skrev på poesiträffen

Alla dessa piller

Mitt liv verkar mest bestå av piller nuförtiden

Någon är mot oro, någon för sömn, någon för magen och någon mot psykos

Hur blev det så här?

Jag vet inte men jag skulle nog inte kunna leva utan alla mina piller

Man skulle nog kunna säga att jag blivit beroende av dem

Men då andra skulle protestera mot den beskrivningen så skulle jag säga att det är ett skydd mot ett bottenlöst mörker

Om jag hade haft någon…

Alla mina piller

Under en dag tar jag flera piller

Jag tror de är emot psykos, oro och för magen och sömn

Egentligen vill jag inte ta några piller men nu när jag gör det känner jag mig nästan beroende av dem

Jag kommer inte ihåg hur livet var före jag tog mina piller

Men jag vet inte om jag skulle ta några piller då

På sin höjd pollenmedicin

Men de här pillrena har blivit ett gissel

Och verkar aldrig

Ta slut

Dagboksanteckning den 9/2 – 2026

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med pulverkaffe. Jag gjorde ingen Varma koppen eftersom jag åt lunch på jobbet idag men däremot så spelade jag lite minecraft. Jag gick alltså upp halv sju. Känns som en evighet sen. Har hänt så mycket sen dess. Men just då packade jag ner matlådan och tog bussen som skulle ta mig till jobbet. Bussen mot Harg tog en så konstig väg eftersom vägen förbi lasarettet var avstängd. Jag kom dock i tid till jobbet och väl på jobbet var det bara att byta om. Vi skulle byta sopsäckar i tvättrummen och när vi hade gjort det så monterade vi av ett hjul på en vagn. Vi åkte till en cykelaffär som lagade hjulet eftersom det hade punktering. Efter det åkte vi tillbaka till arbetslokalen och jag var rätt otålig att få börja äta eftersom jag lagat så god mat. Men vi skulle vänta till tolv sa Patrik. Så jag fick sitta och läsa i stället. Men sen fick jag äta och jag hade verkligen med mig jättemycket mat. När de andra hade ätit färdigt så satt jag och försökte få i mig det sista. Efter maten bjöd de på kaffe så det var bra i alla fall. Det sista vi gjorde på jobbet var att betala för lagningen av däcket. Efter det ringde jag mamma som hade fullt upp med flytten och Micke hade kommit också. Så jag fick skjuts hem till mamma och fick hjälpa till att flytta jag också. Först skulle jag ta lite kaffe och kaka och jag kommer inte ihåg om vi redan börjat fylla på släpet men Micke skulle i alla fall åka iväg och köpa pressening och nät att sätta fast i släpet. Sen började vi fylla på släpet allt eftersom vi gick upp på vinden och hämtade banankartonger och påsar med grejer i. Efter ett tag så skulle vi åka till mammas nya ställe i Oxelösund. Frösäng. Men det känns förstås som jag har en massa andra saker att skriva om. Som hur jobbigt det var att gå upp och ner för trapporna. Det berodde ju också lite på vad man bar på. Vissa saker var lätta medan andra var tunga. Då blev man lätt andfådd. Jag tyckte dock inte att Micke var krävande. Om det var någon som var krävande så var det jag mot mig själv. Men jag tyckte faktiskt inte att det var så jobbigt att gå upp och ner för trapporna. Inte om man hade den takt jag hade. Att räkna stegen. Typ hålla koll på andningen. Så var det gjort och behövde inte göras igen. För vi var på väg till Oxelösund och där fanns det också trappor. Som tur var så behövde vi inte gå upp för trapporna vid mammas nya lägenhet utan behövde bara gå en liten bit för att fylla förrådet med grejer vi tagit med oss från mammas gamla lägenhet. Jag fick även se mammas nya lägenhet som kändes modernt med lite skavanker. Vi höll på att bli kvar där när både Micke och mamma satt ner. De ville dock äta och jag var mer osäker på om jag ville äta eller inte. Jag hade blivit så mätt av matlådan. Men beslutade mig till slut för att ta något litet i alla fall. Jag tog vårrullar med dricka medan mamma och Micke tog en tallrik för två. Vilket bestod av ris, orange chicken och något som jag inte kan namnet på. Jag åt ytterst lite av orange chicken och ris eftersom jag fortfarande var rätt mätt. Efter maten packade vi det sista och den här gången fick vi hjälp av lillebror också. Han bar en hel säng med en hand. Så man kan minst säga att han är stark. Men vad är jag då? Jag försöker hjälpa till bäst jag kan. Och andra gången var det inte lika mycket att packa. Bara det som fanns i källaren och lite i lägenheten. Och den här gången hade vi hjälp av lillebror också. Som bar sängen själv. Vissa grejer kom inte med men det gjorde inget för vi kunde ta de senare sa Micke. Så vi fick gå upp med dem igen. Sen åkte vi Oxelösund igen. För att flytta in grejer i källaren och lite i lägenheten som sängen och tv;n från förra gången. Sen åkte vi tillbaka till Nyköping och jag fick nästan bli lite militäristisk när mamma skulle hämta sina grejer och klockan var åtta. Jag fick lov att meddela personalen att jag skulle komma senare och sen hämtade vi hunden. Sen åkte vi till ICA knuten där jag handlade baguette, mjölk, fanta, Mer apelsin- och svatvinbärs/hallondricka, pajer och choklad. Sen fick jag skjuts hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Sen dess har jag inte hunnit göra så mycket annat än att duscha. Jag kan skriva lite om gårdagen också. Den bestod utav att jag åt frukost som var två enkla mackor, att jag läste lite (något som jag borde göra nu också, men när ska man ha tid?), att pappa och jag åkte in till Gnesta och handlade lite. Det jag handlade var grädde, mjölk och makaroner. Sen tog vi farväl av varandra med en varm kram och jag satt lite på Pressbyrån men skulle snart ta bussen till Nyköping igen. Så det gjorde jag och snart var jag hemma och jag spelade väl lite minecraft men när klockan blev sex så lagade jag mat. Och det blev den där korvgrytan med makaroner som jag också tog kort på men där ett av korten försvann. Jag åt lite av den maten samma dag men nästa dag skulle jag äta den som matlåda. Den var mycket god! Den heter falukorvsgryta med spetskål, tomat och kummin och finns på koket.se! Kan jag verkligen tipsa om! Men det finns ju så många fler rätter som jag hade velat prova att göra någon gång så det får dröja ett tag innan jag gör den igen. Men vi hittade den när vi tittade på matlagningen på Nyhetsdagen på tv 4. I alla fall. Jag hade tänkt skriva något mer men jag skriver det här dagen efter. Jag har gott om tid dock. Och jag har sagt det här förut men de här dagboksanteckningar hjälper ju mig verkligen att reda i mina tankar. Skrev precis en dikt också om Alla mina piller som jag kanske läser upp på poesiträffen. Annars finns det andra tävlingar i tidningen Skriva som jag måste komma ihåg att skriva till. Jag har ju gott om tid nu men just nu tror jag att jag bara vill göra en grej. Spela minecraft. Jag har en tridentfarm jag behöver bli klar med…

Dagboksanteckning den 6/2 – 2026

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Packade ner lite datorgrejer. Jag hade redan packat ner skrotkläder sen tidigare. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på jobbet tog vi en promenad och sen fick jag gå hem igen. Men först handlade jag passerade tomater, chips, Mer svartvinbärs/hallondricka och cola på ICA knuten. Sen åkte jag hem och satte på radion och packade upp alla varor. Jag hade P3 igång först men bytte till P2 så att jag skulle ha lättare att läsa. Jag fortsatte att packa och diska. Pappa tror jag kom någon gång vid halv fem-tiden. Så jag tog med alla mina grejer och följde med till Gnesta. I Gnesta handlade vi lite och nu är jag i Grinda. Till mat åt vi någon slags halloumitortillas och jag såg på stream. Jag har tänkt att jag ska dela lite av det jag skriver. Jag vet inte när som blir rätt tillfälle dock. Jag tänker att det får bli när det blir men jag vill att ni ska vara förberedda på det. Att det kan bli rätt dramatiskt. Eftersom mitt undermedvetna var dramatiskt. Och förmodligen också är nu men jag har inte skrivit så mycket om nutiden och hur den ter sig. Jag hade ju delat lite om hur jag tänkte att nutiden skulle te sig. Den där texten där jag är på Tonys pizza och diskar plåtar och upptäcker att allt är så tyst och jag viker kartonger och upptäcker att väggen är gjord av papper och att ett snölandskap gömmer sig bakom den. Och hela den här boken kommer förmodligen handla om hur jag upptäcker det här snölandskapet och att det är alldeles iskallt och att jag förmodligen försöker hålla värmen på något sätt. Fast än jag inte kan det så ett passande namn hade förmodligen varit Infruset eller något liknande. Men nu ska jag fortsätta läsa bok så vi syns imorgon!

Brand i Nyköping

Brand, Nyköping

I lada fullt utvecklad brand. En fullt utvecklad brand är det i en större lada i närheten av Svärta norr om Nyköping. På plats är räddningstjänst och polis på väg. Inga uppgifter finns det om personskador. En uppdatering klockan 13:32. I branden är ingen person skadad. Släckningsarbete håller räddningstjänsten på med. På plats är polis. En uppdatering klockan 13:39. Inuti själva byggnaden brinner det som är av plåt och räddningstjänsten arbetar för att släcka branden utan att byggnaden i sig kollapsar. Tre timmar är uppskattad prognos. En uppdatering klockan 13:41. I byggnaden finns inga människor eller grisar kvar och det finns i nuläget ingen anledning att misstänka annat än att branden inte är anlagd och att det inte blir en polisiär angelägenhet.

Källa: Polisen.se

Dagboksanteckning den 5/2 – 2026

Jag kanske skulle försöka skriva lite om vad jag gjort under dagen också. Imorse så gjorde jag ett par rostade pågenmackor med pulverkaffe. För det mesta har jag spelat minecraft. Men jag har också sett någon annan video på You tube. Och sett näst sista avsnittet av Welcome to Derry. Jag har också skrivit något men är osäker på vad det är för något. Något har jag produserat i alla fall och jag tror det är läsvärt. När jag ska dela det dock är jag osäker på. Innan jag åkte till stan så städade jag och tog en Yakisoba. Det var mycket gott! Jag åkte till stan för att gå på någon manifestation halv fem. Jag visste inte så mycket om den mer än att det var Svenska kyrkan som höll i den. Där höll en tal som är i Ukraina och hjälper de krigsutsatta. Men rent allmänt skulle man nog kunna säga att manifestationen var för fred och frihet rent allmänt. Jag tog några kort och filmade lite av manifestationen innan jag gick till biblioteket och läste tidning. Också det tog jag kort på och jag kanske skrev en bättre beskrivning av manifestationen just då för det var många som gillade den. Dock delade jag inga foton eller videos då. Det tänkte jag spara till senare. Jag gick in i biblioteket och köpte mig en kaffe och läste En liten kvinna av Franz Kafka. Det märks att vi börjar närma oss slutet av hans liv. Han var inte lika noga och slarvade med korrekturläsandet mot slutet. Vilket för övrigt var tuberkulos. Att få beskrivet för sig hur han hade fått tuberkulos på struphuvudet var hemskt. Och en annan grej som jag tänkte på när jag läste hans text var; träd som var unga plantor då är över hundra år gamla träd nu. Det är värt att tänka på när man ska tänka på tidsperspektivet. Men vid sjutiden fick jag lov att gå därifrån eftersom de skulle stänga. Jag gick till stadshuset där jag väntade på bussen. Med tiden kom det tre killar och ställde sig där också. Det kan man ju fundera över varför de gjorde det. Förmodligen för att de skulle någonstans, förstås, men var är alla tjejer någonstans? Jag tog bussen hem och väl hemma värmde jag på en paj. Samtidigt som jag såg färdigt en av ChrisWhippits videos. Vid medicinen kom sen två tjejer. Men det var inte riktigt det jag ville. Eller jag säger ju att jag vill se tjejer men av de här fick jag en sån otäck känsla ifrån. Precis som de vill se mig död eller liknande. Jag börjar bli så sinnessjukt trött på att vara singel. Det var inte så här jag skulle föreställa mig att bli trettiotre. Men vad ska jag göra? Vad möjligtvis kan mina ord ändra? Min livssituation? Mitt liv? Jag tror inte det va! Jag ska bara jobba och leva som normalt. Men vad är normalt i en onormal värld? Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till! Vart jag ska ta vägen! Det känns som jag klättrar på väggarna! Som att jag är så oerhört kärlekstörstande! Något personalen för sitt liv inte kan förstå sig på! Ibland undrar jag hur de tänker! Som en gång jag sa till dem att jag inte ville se killar utan tjejer och han inte kunde förstå vad det var för skillnad. Att det inte var någon skillnad på tjejer och killar. Men det är skillnad på tjejer och killar. Det är bara det att de tjejer som finns på boendet känns som killar. Om inte värre. För den som har svårt att förstå kan jag bara säga; man märker när någon vill en ont. När någon kommer med onda syften. Så, så har min dag sett ut. Ständigt dessa pistolhot mot mitt liv. Om än osynliga men likväl lika hotfulla. Ord kan också vara farliga. Minst sagt. Adolf Hitler skrev en bok. Mein kampf. Om jag skulle läsa den så skulle jag nog göra det med distans. Med det sagt så hoppas jag för ett rasistfritt liv framöver. Det där pistolhotet så att säga. Men jag ska packa inför helgen! Jag ska till pappa! Vi får se vad vi hoppar på i helgen; vi kanske bastar eller hoppar i snön! Eller så gör vi något helt annat! Vi får se…