Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med ost på och pulverkaffe. Jag såg färdigt nån video där Matinbum spelade Subnautica med Stamsite. Spelade lite minecraft och gick till bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på jobbet var det bara att byta om. Idag skulle vi sopa grus från gräsmattorna. Och för er som inte sopat grus från gräsmattor kan jag bara säga; det var inte lätt! Men det var heller inte helt omöjligt. Det gällde bara att sopa flera gånger. Sopa och hoppas att arbetsledaren blev nöjd. Det var några gånger där som jag undrade om han var för sträng mot min andra arbetskamrat. Men han ville väl bara visa hur man gjorde antar jag. Det är svårt när man inte lär sig. I alla fall. Vi åkte till Biltema och handlade någon grej. När vi kom tillbaka så hade vi gott om tid att läsa eller vila eller vad vi nu ville göra. Jag läste till en början men gick för att fråga om jag fick vila i stället. Där och då blev det en liten konflikt där hon sa att jag hade suttit där på morgonen och att hon tänkte att hon kunde sitta där då. Men vad hon inte tänkt på är att jag skulle på släktforskning och föreläsning senare. Jag önskar verkligen att det inte blev så konflikthanterligt varje gång man vill göra en sak på jobbet. Men jag har ju haft det här problemet förut. Och hon har blivit arg på mig. Arbetskamraten alltså. Nåja; jag fick sitta och vila en liten stund i alla fall. Jag åt min matlåda med korvgryta och ris. Fick lite kaffe och blev lite piggare på grund av det. Läste lite mer. Borstade lite mer grus och sen fick jag byta om. Tog bussen som tog mig ner till stan och väl på stan så tog jag bussen till statshuset där jag gick av. Gick in till Stadsvakten och fick lite gratis fika och försökte släktforska lite på mammas sida men eftersom jag inte hade skrivit ner några källor precis så var det i princip omöjligt. Så jag gick till biblioteket där jag skrev ut låttexter, tidningsartikel om påkörning av tåg och dödsannons för en släkting till mig och papper från skatteverket om hur man ändrar namn. Jag hade nämligen tänkt heta Kasper framöver. Jag satt och läste lite men gick sen för att äta lite av min baguette. Åt halva och gick sen och träffade en jag kände på biblioteket. Jag berättade då att jag funderade på att byta namn. Det var då jag kom på att jag inte berättat det för min föräldrar. Så det gjorde jag. Jag hann i princip inte att läsa något utan gick till Propellerteatern för att lyssna på en föreläsning med Nina Björk. Jag tog några bilder och la sen upp på Instagram. Men jag har nästan inte fått någon respons på det jag lagt upp. Jag fattar inte varför. Hur mycket ska krävas för att folk ser att jag lever liksom? Så till själva föreläsningen då. Det var mycket om internationella kvinnodagen och allt arbete som finns kvar att göra. Att man i grund inte kan koppla bort kulturen från sig själv. Att vi är kroppar som torkar blod, torkar snor och torkar rumpor. Det har bara råkat bli så att det är kvinnor som gör de grejerna. Så vad som krävs för att vi ska bli gämställda handlade hela föreställningen om. Efteråt köpte jag två böcker. Också de signerade. Inte heller det har jag fått någon respons på! Jag fick skjuts hem och satte på radion och datorn. Tog kort på böckerna och la upp på Instagram. Fick inte en enda reaktion. Så ja; jag är rätt sur nu. Men det har varit värre. Tystnaden har varit dånande. Och ingen vill ens börja förändra sig på något sätt. Ska jag behöva nämna det att man inte är oskyldig bara för att man är tyst? Om man ser att någon sätter upp nazistiska klistermärken, som jag gjorde, blir det inte mindre nazistiskt för att man tänker att det inte är nazistiskt? Alltså jag kan bli så trött på den här blindheten som finns i Nyköping! Tror folk seriöst att nazismen ska försvinna om man blundar för den? Och när den drabbar en själv; hur gör man då? Man kanske bara ska leva sina helt perfekta liv. Kapitalismen löser allt; det är så man verkar tänka i Nyköping! Fast på ett extremt sätt; ett sådant sätt så att man undrar om det ska börja kosta pengar att andas luften man andas också! Det går att ta betalt för det mesta. Jag blev lite ledsen när en vän till mig tog betalt för att läsa texter. Jag har börjat skriva igen dock. Det är ju alltid bra. Det var länge sen nu. Men vi får se när det tar stopp. Om det tar stopp…