Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft men stängde av datorn och radion innan jag gick till bussen som skulle ta mig till busstationen. Väl där så gick jag till ett tidigt öppnat Pressbyrån och köpte mig en liten kaffe. Jag kunde inte få någon kaffe dock förrän maskinen rensat sig själv. När den väl gjort det och jag fått mitt kaffe kunde jag gå ut och där mötte jag en till vänsterkamrat i en bil. Vi väntade på en till och när hon kom kunde vi åka iväg. Det tog sin lilla tid att komma till Katrineholm. På vägen hämtade vi upp en vänsterkamrat som jag sen gick med i trapphusen. För att sammanfatta första dörrknackningen så fick vi en liten introduktion och fick lära oss att vi mest ska lyssna och inte så mycket prata. Vi fick västar och lappar som de som inte öppnade kunde få och tog något kort. Sen var det dags att knacka dörr och jag kan inte påstå att någon var särskilt otrevlig. Det kanske inte var alla som ville prata men det gjorde inte heller så mycket. Sen märktes det att det firades Eid mubarak som stod på någon dörr någonstans som däremot inte öppnade. Vi åt pizza på Nobel och jag tog en Quattro stagione och en fanta. Jag hade ett intressant samtal med Tony om finskan och att jag släktforskade på min finska sida. Vi båda var överens om att finska och ungerska var de krångligaste språken att kunna och han nämnde det att de är besläktade med varandra. När vi hade ätit färdigt så gick vi till ett nytt bostadsområde. Där var det också blandat men vi mötte två Jehovas vittnen. Där fick vi lära oss något nytt att de inte röstar i val. De hoppas att gud löser allt. Vilket man kan ha olika åsikter om men vi frågade i alla fall om de hade åsikter om något. Vilket de väl inte riktigt hade men det var ju bra att vi frågade i alla fall. Vi hann bara med två byggnader. Sen var vi alla så trötta att vi inte orkade gå något mer. Vi samlades och samlade ihop våra västar och åkte iväg. På något sätt kändes det som vägen hem gick fortare och jag fick skjuts ända till Brandholmen. Sen dess har jag inte gjort så mycket. Till middag tog jag en paj och pratade ännu mer politik. Det var då jag kom att tänka på gratis glasögon till barn och sex timmars arbetsdag. Men jag har även hört om att ännu en har lämnat partiet och jag kan inte tänka annat än att det var en som gett upp. Jag vägrar tro att det har något med rasism att göra även fast en sa att det var det. Det är ju svårt med politik. Man får kompromissa hela tiden. Men vi har inte råd att börja bråka invärtes. Vi har alldeles för mörka krafter som väntar bara runt borgarhörnet och jag har läst Kafkapaviljongen så jag vet att det är ett alternativ vi inte vill ha. Nåja; nu ska jag sluta skriva. Det har blivit mycket skrivande den senaste tiden. Till och med på min berättelse! Men jag har en bokcirkelbok att läsa ut också så det ska jag nog göra nu…