I natt hade jag en dröm där jag var i olika rum. Men egentligen var det inte rum utan symbol för något annat. Det var en kombo av ett antal rum jag sett och det fanns ingen riktig ordning på dem. Vissa rum kändes väldigt mycket som hem. Men någonstans öppnades en avgrund och jag kunde inte gå tillbaka den väg jag hade kommit. Plötsligt blev de här rummen något otäckt. Som att de var något mer än rum. Som att de var en del av en vildmark som gömde farliga djur. Men vildmarken var inte där. Däremot den där avgrunden och det hade hänt någonting när jag hade hoppat ner i den. Den var som en grotta till mitt undermedvetna. Innan hade allt varit så fridfullt men nu var det så vilt och främmande. Men jag kunde fortfarande se rummen genom en hög av inventarier. Det hela påminde om en gång när jag rymde hemifrån i Kättbo men det var så skrämmande så det tror jag inte att jag har något som jag kan gämföra med. Mina kompisar hade sagt att jag hade förlorat all färg i ansiktet av skammen. Så vad betydde drömmen då? Jag har alltid tänkt att efter jag skrivit den berättelse jag håller på med nu så ska den väl fortsätta så där, i olika rum, som har olika personligheter. Hur annars ska man kunna förstå det jag skriver om? Det blir för existentiellt svårt om man ska skriva om oändliga gräsängar och ruttnande fäbodar och tätbevuxna skogar. Det behövs något annat. Men det ska ju fortfarande ta sin utgångspunkt i Brunnsvik. Det borde inte vara allt för svårt eftersom det finns gott om rum i Brunnsvik. Både använda och oanvända. Och som vi hade mer eller mindre högljudda fester i…