Anträffad död, Sölvesborg

Avliden anträffad man. Till hamnen kallades polis i Hällevik med anledning av att en person anträffats avliden i vattnet. En man i 35-årsåldern är den avlidne. Efter utredningsåtgärder har polisen kommit fram till att det inte finns någon brottsmisstanke i samband med dödsfallet. Underrättade är anhöriga till mannen.

Källa: Polisen.se

Idag har varit en rätt seg dag. Jag började dagen med att göra mig ett par Runda björnen-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Igår tror jag var första gången på länge som jag somnade efter att ha läst någonting. Jag kommer knappt ihåg när jag gjorde det senast. Oftast brukar jag bara läsa mitt på dagen. Och oftast har jag inte tid att läsa. Då brukar jag se något på youtube. Idag såg jag något på youtube. Black Mesa: Blue shift. Det var nästan så jag glömde att jag hade andra saker som jag skulle vilja göra. Som att läsa Stormningen av Cecilia Khavar. Eller se ett nytt avsnitt av Maktens ringar. Men mest vill jag nog bara skriva. Skriva om mitt liv och hur jag har det. Vilket brukar vara lättare efter varje arbetsdag eftersom det är tydligare vad man kan skriva om då. Men jag tror inte ni bara vill höra om vad jag ätit till frukost, vad jag gjort på jobbet och vad jag handlat på affären. Därför försöker jag variera mig och skriva om något annat. Vilket inte är lätt, det måste jag medge, men det måste göras. Vem vill liksom skriva om de döda? Det är som att man nästan tillbringar mer tid med de döda än med de levande. När man skriver något. I alla fall när man skriver om sådana tidsperioder. Men det går ju, förstås, att skriva om levande tidsperioder också. Vilket jag nog gör oftast. Men jag vill bara skriva om hur jag mår och vad jag gör om dagarna. Jag har lite glömt bort hur man skriver om annat. Men jag försöker. Väl. Till exempel har jag mycket att skriva om Tonys pizza. Och de plåtar jag diskade och kartonger jag vek. Och de kartonglandskap jag hamnade i. Och de mardrömmar jag haft där de gjort pizzor med människokött…

Men imorgon ska jag göra annat arbete. Jag ska sätta på mig andra arbetskläder och göra andra arbetsuppgifter. Jag har fortfarande svårt att vänja mig vid de nya lokalerna vi befinner oss i men efter ett tag kommer man nog känna sig som hemma. Jag bara undrar hur det kommer bli där vi byter om. Som det är just nu så ser man rakt in där genom en fönsterruta. Men kanske de har fixat något att dra för med. Något draperi eller liknande. Jag vet inte riktigt. Vi får se imorgon helt enkelt…

Så jag har mycket att skriva om. Det har jag. Jag har bara inte tänkt på det på det sättet förut. Att jag skulle kunna skriva något som andra tycker är intressant. Därför tyckte jag att artikeln i tidningen Skriva som handlade om historia var intressant. Även om jag själv inte skriver historia. Vad skriver jag ens? Jag tror inte ens att jag vet det. Vad jag skriver för något. Och det stressar mig något. Tänkt till exempel om jag dör utan att ha skrivit något. Ingen skulle i så fall veta vem man är. Jag såg på Figgehns sista resa på youtube häromdan. Kanske inte det roligaste sättet att dö av cancer. Men så många såg upp till honom och kommenterade att de saknade honom på hans youtubekanal. Han hade uppnått så mycket i sitt liv. Rest, hoppat fallskärm, träffat så många människor. Jag träffar ju många människor nästan bara när jag är på något Ung Vänster-event. Jag vet inte vad jag ska göra för att träffa mer människor. Jag kom ju inte in på skrivarutbildningen på Jakobsbergs folkhögskola men jag kan fortfarande ha dessa journalistmöten som håller en rutinerad och nästa helg kanske jag går på puben. Jag vill dock inte bevisa någonting. Jag är inte bättre på att leva livet än någon annan. Den som säger det har inte förstått vad det är jag vill säga. De flesta av oss lever någon slags grå vardag där inget särskilt händer. Men det finns ett annat liv och det är ett liv jag får inblick i varje gång jag lyssnar på Gladiator eller Batman begins av Hans Zimmer. Det är helt enkelt nyckeln som låser upp min kreativitet och även om jag för tillfället inte har något att skriva om så kanske jag har det senare. Det är så det funkar. Det här med kreativiteten. Och nu tror jag att jag ska fortsätta titta på den här videon på youtube. Den om Black mesa: Blue shift. Tills det är dags att skriva igen; på återseende!

WordPress vill att jag ska beskriva en familjemedlem. Det är väl lite svårt men jag har alltid tyckt att min pappa är en så mjuk och varm person. Jag längtar varje dag att åka till honom. Och det var så länge sen jag såg honom nu. Jag tror det var i Midsommar. Det är väl lite mitt fel också. Jag hade kunnat vara mer engagerande. Varit mer på. Jag tror det blir farligt när vi glömmer bort varandra. Bara jobbar. Eller det är så jag inbillat mig att det ska vara i alla fall. Jag hade kunnat jobba mindre. Men nu vill jag ha påökt. Så det säger väl lite mot sig själv. Men det jag menar är väl det att jag ju hade kunnat åka till pappa lite oftare, på helgerna, till exempel. Det kommer jag nog göra framöver i alla fall. Sedan så har jag förstått att han haft fullt upp med att få storebror med barn på besök och åka till Spanien. Men förhoppningsvis får vi lite fri ti framöver att träffas. Jag tror jag behöver det…

WordPress undrar vilken som är min favoritform av fysisk träning. Jag antar att det är simningen. Det gjorde jag mycket i somras som jag antar att jag kommer skriva mer om när vi närmar oss årets slut…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Eftersom varken UFOsxm eller ChrisWhippit lagt ut någon video så spelade jag minecraft. Jag tittade lite på en dokumentär om Mars men gjorde mig redo för att min god man skulle komma halv tolv. Han sa att han inte skulle prata om något särskilt men när jag nämnde att jag köpt en ny gamingstol så sa han att jag borde tänka på att spara pengar för körkortet också. Lite som jag behövde skämmas för det. Han var inte här så länge i alla fall men jag börjar allvarligt fundera på om jag ska byta god man. Jag hade gjort mig en Varma koppen grönsak när han kom och jag berättade också att jag hade fått grönt ljus att ha journalistmöten i ett av gemensamhetslägenheterna. Det känns som jag tjatat om det för ett antal personer just nu. Och det måste finnas någon slags gräns, någon slags punkt, där man gått för långt. För man klarar inte av att tjata om det för för många personer. När han gick iväg så gick jag till bussen i alla fall. Och på busshållplatsen stod jag ensam. Folk gick inte på förrän vi kom till Rosvalla. Och busstationen. Där blev det nästan trångt. Och väl på jobbet så skulle vi ta promenad. Fast en lite annorlunda väg. Jag kan minnas att det fanns några saker jag störde mig på jobbet. Några saker som jag inte tänker nämna här. Men som jag fick lov att säga till om. Det är inte alltid jag säger till om saker. Men den här gången gjorde jag det. Så då kan man veta att det gått för långt på något sätt. Kort efteråt gick vi ut på promenad i alla fall. Och vi gick genom skogen. Jag nämnde att Sörmlandsleden gick där någonstans. Efter promenaden gick vi till tvättstugan för sista gången eftersom vi skulle använda en annan tvättstuga efter det. En tvättstuga som låg mycket närmre där vi jobbar. Och vi tog ut tvätten och gjorde rent filtret. Sen satt vi i lokalen igen. Idag var hunden Bosse på jobbet också vilket var lite kul. Och jag ringde mamma och hon sa att hon skulle promenera mot mig med hunden Bella. Jag satt dock kvar ett litet tag till, undrandes om jag skulle våga fråga att jag kunde gå därifrån, om de ville att jag skulle vara kvar så kunde jag ju inte fråga. De hade inte kommit med garderoberna än och skulle jag fråga om jag fick gå så skulle det ses lite ansvarslöst av mig själv. Men när en annan på jobbet pratade om något annat så vågade jag fråga om jag fick gå därifrån. Och det fick jag. Jag mötte mamma och hunden Bella ungefär hälften av vägen. När vi kom hem till mamma så hjälpte jag till att laga Chili con carne. Vi satte på en kastrull med ris och vatten och stekte lök och köttfärs. Hällde i det i en större kastrull med bönor och krossade tomater. Sen hade vi i resten av bönorna medan mamma gick och snabbduscha. Jag höll vakt så att det inte brände fast. Och sen åt vi medan vi såg på Ms. Marvel på Disney plus. Jag skulle få skjuts hem av lillebror så vi väntade till han kom hem. Men han satte på något polisprogram som var på nian har jag för mig. Jag nämnde att jag ville vara hemma till fem så vi skyndade oss lite. Till efterrätt åt vi glass, banan och karamellsås. Och pulverkaffe till det. När han ändå höll på att titta på polisprogram på tv så nämnde jag att jag inte sett något hända på polisens hemsida idag i alla fall. Då fick de tydligen lite mer bråttom och jag fick skjuts till ICA knuten där jag handlade dip, oliver, mjölk, digestivekex, chips, Dorits, Mer päron- och hallon/svartvinbärsdricka, Coca cola, paj, matlåda och choklad. På vägen hem till mig så nämnde jag att jag hämtar information på samma ställe som Aftonbladet gör. Nämligen polisens hemsida. Förhoppningsvis har jag väckt ett intresse hos honom. Om inte annat så vill jag visa att det finns mer i livet än polisprogram. De söker ju sådan uppmärksamhet hela tiden. Och det de visar på tv är långt ifrån den verklighet vi lever i, i vanliga fall. När jag kom hem så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Igge ringde någon gång vid halv sex-tiden och undrade var jag hade varit någonstans. Jag berättade att jag hade varit hos mamma och att jag redan hade ätit. Han skulle inte komma förrän medicinstödet i vilket fall som helst. Så jag satte på minecraft men jag var för sen i alla fall. De hade redan startat parkourracet. Men jag har i alla fall lyssnat på Stamiste ända sedan sex. Jag har tänkt att jag ska skriva något om att bo i en lägenhet i ett höghus. Närmare bestämt i Brandkärr. Livet i samma gråa lägenhet. Det kanske skulle vara ett välkommet avbrott i alla kartonglandskap som jag annars tänkt skriva om. Men jag känner att jag behöver tänka igenom det här lite mer. Eller så är det just det jag inte behöver göra. Det är bara att skriva. Och jag vet att jag kommer ha mycket att läsa den här helgen men det borde inte hindra mig att skriva något redan nu. Jag vill, som sagt, skriva om den gråa vardagen. Om den gråa lägenheten. Om det gråa livet, hissen och gården. Om det gråa som verkar fylla våra dagar både titt som tätt. Men mest skulle jag nog vilja skriva om kartonger. Oj vad jag skulle vilja skriva om kartonger! Fast inte så ni tröttnar. Det är väl också därför som jag skulle vilja skriva om något annat, som den gråa vardagen, fast i det fallet skulle det nog inte vara så tråkigt. Om höghusen når upp till rymden ändras perspektiven och vi inser att vi kan tänka på ett nytt sätt. Även om vi bor i en stad, även om vi bor i en lägenhet, så behöver det inte betyda att livet är grått bara för det. För det är den verklighet jag lever i. Och jag kan ju inte skriva om något annat än den verklighet som jag lever i…