Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag såg på en video av UFOsxm och gjorde mig en Varma koppen. Efter det spelade jag lite minecraft och gick till bussen. På busshållplatsen mötte jag en personal och en boende som förmodligen skulle ner på stan. Jag satt och tänkte att jag skulle säga till dem ”de vet väl om att man ska ringa polisen när man misstänker något brott” som ett sätt att förstöra den goda stämningen. Jag vet att just den här boenden har en tvivelaktig moralisk kompass. Men om de vill ner på stan så får man väl göra det. De behöver ju aldrig bekymra sig över olyckor och skador som blir av olyckor. Det får bara jag göra. I alla fall. Jag åkte ner på stan. Personalen och den boende gick av någonstans vid Stadshuset. Jag gick av på busstation och bytte buss till Spindelplan. Väl på Spindelplan skulle vi göra en brukarundersökning. Jag bytte om först och sen kunde vi göra brukarundersökningen. Det var en kvinna som hade hand om den. Och när vi var färdiga med den så gick vi och kollade på det nya kontor som vi skulle ha. Jag har varit där förut och dammsugit och moppat golv. Så jag kände till lokalen sen innan. Vi kommer ha ett rum för att byta om i, ett rum för att vila i och ett matrum. Sen finns det två extra rum som man kan ha andra saker i. Det finns ett kök och en toalett. Och ett badrum med dusch i. Så nu kan Patrik duscha efter att han jobbat. Med oss var en annan Fia-grupp som skulle hjälpa till att bära ut och bära in möbler på torsdag tror jag att det var. Men då är jag inte där så då får jag väl se hur det blir efteråt på fredagen kanske. Efter att vi kollat på lokalerna så krattade vi lite och när vi gjort det så gick vi tillbaka till vår arbetslokal. Jag bytte om och ringde mamma som att jag kunde komma. Så jag började promenera mot dem och mötte dem på nästan samma område som arbetet ligger på. Bella var så glad att se mig och vi gick tillbaka hem till mamma igen. Till middag fick det bli köttbullemackor och pannkakor. Mamma ville se något så jag satte på Spiderman No way home. Vi åt och tittade på film samtidigt. Vi drack pulverkaffe och lillebror hann komma hem. När vi hade sett färdigt filmen så åkte vi hem till mig och hämtade en lampa och kvitto på lampan. Vi tog även med oss lite skräp som vi slängde innan vi åkte till ICA Maxi för att handla lite. Vi handlade ett lysrör för spisen, mjölk, plump, chips, dricka, paj, choklad och oliver. Jag glömmer säkert något nu men då får det vara bortglömt. Efter affären åkte vi till Max och köpte varsin cheeseburgare som vi tog hem till mig. Vi provade lysröret som vi hade köpt och det passade. Personalen kom och jag fick mina mediciner. Mamma åkte iväg utan hund vilket betyder att hunden är här. Det har gått bra stundtals. Hon har ylat vissa gånger men inte alls mycket som förra gången. Jag har varit ut på promenad med henne men hon har varken kissat eller bajsat. Jag tänker nog inte vara uppe så länge till utan vill lägga mig i sängen och läsa Stormningen med min lampa som nu fungerar. För att jag köpte rätt lampa den här gången. Och vi fick ju tillbaka pengarna så det blev inte så dyrt i längden. Jag funderar vad jag vill skriva om också. I mina tankar har jag bara en massa kartonger. Både sådana som är vikta och sådana som är platta. De bildar berg och ett landskap som påminner om en soptipp. Fast det är ju inte riktigt en soptipp trotts allt. För det är en pizzeria. Och på en pizzeria måste man hålla det rent. Varför fick jag inte komma tillbaka dit efter att jag flyttat dock? Frågorna hopar sig. Men nu ska jag gå och lägga mig. Får ta upp frågorna imorgon…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag såg färdigt Tunna blå linjen och någon gång medan jag tittade på det så kom Igge och ringde på. Han ville att vi skulle åka ner på stan och göra något. Men inte på en gång utan om två timmar. Så vi gjorde så, jag såg färdigt Tunna blå linjen, och vi åkte ner på stan. Väl på stan gick vi till biblioteket och Igge läste någon tidning och jag läste någon tidning. Han tog kort på mig och jag tog kort på tidningen som jag läste men han ville inte vara med på bild själv sa han. Tidningen jag läser heter Skriva. Jag läste ett stycke bara sen gick vi och vi tog en annorlunda väg förbi något kyrktorn av något slag. Vi gick till Clas Ohlsson där jag handlade en USB-laddare, ett slags batteri för mobiler och en lampa som vi fick lov att fråga i kassan var de hade någonstans för vi kunde inte hitta dem själva. Men nu har jag en fungerande sänglampa i mitt sovrum i alla fall. Efter det gick vi till Esspressohouse där jag köpte en Zingo och en toast. Igge köpte någon slags kaffe och efterrätt som jag blev lite avundsjuk på. Efter det åkte vi hem. Och väl hemma har jag läst lite mer av tidningen Skriva. Det känns som det finns fler som skriver på det sätt jag skriver på. Eller vill skriva på. Magisk realism tror jag att det heter. Och det är väl ungefär när det händer något som egentligen inte hände. Till exempel skulle jag kunna skriva att vi var ner till stan men att det plötsligt dök upp en mörklädd figur som slog ner mig med en knotig käpp och jag hamnade i ett helt annat landskap. Till exempel Tonys pizza eftersom jag tänkt väldigt mycket på Tonys pizza den senaste tiden. Eller så befinner jag mig i vardagsrummet i Folkhemmet och får plötsligt syn på ett par ögon i mörkret. När jag går ut för att ta reda på vem det är så smäller det plötsligt till i skallen och jag hamnar i baksätet av en bil. Och utanför fönstret är gräslandskapet alldeles oändligt. Det är magisk realism! Sen att det inte har blivit så mycket skrivande den här helgen kan jag skylla på youtube för. Eller jag skriver ju nu. Jag har dock inte författandet som yrke. Som hon som skriver magisk realism har. Men det kanske kan bli ett yrke längre fram? När jag skrivit mer och insett vad jag vill skriva för något? En rolig grej jag pratade med Igge om var att jag ville gå på pub. Så det kanske vi gör nästa helg, antingen fredag eller lördag. Sen finns det saker som jag inte tänkt på ett tag, som att jag skickat mejl till Jakobsbergs folkhögskola, och att jag vill ta körkort. Men det är saker som ligger längre fram i tiden. Nu ska jag mer tänka på jobbet. Och även om jag önskade att skrivandet var mitt jobb så är det inte det. Att det finns en person som skriver som jag ökar dock hoppet för att det ska bli något med mitt skrivande en dag också. Lina Wolff tror jag att hon heter. Och hon har tagit inspiration från spansk och latinamerikansk litteratur. Bland annat Jorge Luis Borges, Roberto Bolaño och Gabriel Garcia Máquez. Jag inser dock att jag får utforska de här namnen lite mer om jag ska ha någon chans att skriva något som betyder något. Men det är en början i alla fall…

Idag började jag dagen med göra mig ett par Runda björn-mackor med kaviar på och pulverkaffe. Jag såg när UFOsxm spelade minecraft på you tube. Gjorde mig en Varma koppen grönsak med det varma vattnet som var kvar i vattenkokaren. Så ja; jag har använt vattenkokaren idag. Det är kul att använda saker som är nyinköpta. Speciellt när det funkar. Spelade lite minecraft och gick till bussen. På vägen mötte jag Martin och Nathalia som tydligen varit och handlat. Och Kevin ser jag varje dag, tittandes ner i mobilen, utan någon aning om vad som händer i världen utanför. Jag satte mig på bussen och tittade ner i mobilen. Någon gång på vägen märkte jag att bussen saktade ner. När jag tittade upp så såg jag en polisbil och en gammal tant som blödde från huvudet. Hon fick vård av någon men var helt klart i chock. Det såg man. Även om det inte var många sekunder jag såg denna scen. Det var lite chockartat för en själv. Det var väl inte precis det som jag förväntade mig att se på min bussresa till jobbet. Men allting gick så fort att jag inte riktigt han reagera på allt det hemska. Jag skulle ju byta buss på busstationen och väl på jobbet så gjorde vi inget speciellt. Vi skulle ta en promenad så det gjorde vi. Hunden Bosse var med. Annars hände inte så mycket annat än att vi satt i arbetslokalen och gjorde ingenting. Patrik ville att jag la i mina arbetskläder i tvättpåsen så då ska jag göra det nästa onsdag. De har inte blivit tvättade någon gång faktiskt. Och medan jag satt där så hann jag spela lite Bloons td 6 också. Till slut frågade jag om jag fick gå hem och det fick jag. Jag kunde inte gå hem till mamma eftersom hon skulle till Dalarna i helgen. Så jag gick till ICA knuten och handlade i stället. Jag handlade dip, vinäger, mango, mjölk, chips, Doritos, Mer päron- och apelsindricka, Coca cola, paj, matlåda, glass och choklad. Jag hittade ingen lampa så det får jag klara mig utan ett litet tag till. Tills mamma kommit hem. Jag tog den närmaste bussen hem och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp varorna. Jag har sett lite av UFOsxm video och ska se klart den så fort jag sett färdigt den här streamen av Stamsite. Vid fem kom Martin och jag nämnde att det hade varit trafikolycka i Nyköping och att jag hade sett en trafikolycka på väg till jobbet. Men att det inte hade stått något om det på polisens hemsida. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka att personalen får reda på nyheter så fort de kommer till mig. Så fort man nämner polisen så har nästan alla en åsikt om det. Själv sa Martin att han inte läser tidningen. Men problemet är mer djuplodat än så. Varför ser jag bara män hela tiden under dessa stöd? Något måste vara fundamentalt fel och jag är rädd för att dö? Det känns som jag ska dö. Eller att någon vill se mig död. Det är en extremt obehaglig känsla. Kanske är det för att SD försöker tvätta rent antisemitismen? Också har jag hört att någon judiska myndighet inte vågar ha vänsterpartister på sin evenemang heller för att de skulle stötta terrororganisationer och liknande. Det känns som de gått på SD;s linje i så fall för de har ju klagat på att Vänsterpartiet har antisemitism i sin politik. Något känns fundamentalt fel i alla fall. Kommer det komma en man till stödet i kväll också? Hur länge kommer jag orka läsa den här helgen? Jag har en massa att se på youtube innan jag kan börja tänka på det. Mycket om SpaceX och den där boostercatchen. Men jag måste säga att jag längtar efter att få vara kär. Jag börjar bli lite otålig nu men får inte bli för otålig för då skrämmer jag säkert iväg något. Hur svårt kan det va egentligen? Det är väl bara att göra det? Det där som kallas att knulla… nej men man kan ju börja med att träffa varandra. Men då måste jag se något annat än män på de här stöden. Och de här personerna verkar inte förstå vad jag menar när jag säger att jag vill se mer tjejer på stöden. De säger att det inte ska spela någon roll om det kommer en kvinna eller man. Men det spelar roll. Och ingen vill skriva polisens nyheter. Jag är rädd för mitt liv faktiskt. Jag är rädd att något ska hända mig. När det bara kommer män hela tiden. Det känns som det har något med politiken att göra. Jag önskar att jag kunde tänka på något annat än politiken som Brunnsviks folkhögskola som är alldeles tomt just nu. Det är tomt för alla har flyttat och bildat sina liv på andra ställen. Ingen vill egentligen skriva journalistik. Så enkelt är det. Men ibland måste man göra det man inte vågar och inte det som är lätt. För annars är man ingen människa utan en liten lort. Det är ju lätt att skriva det i en dagboksanteckning. Svårare att upp det när man sitter på ett boendemöte. Och speciellt när någon säger ”Inte intresserad” precis som att man är en telefonförsäljare. Fast at det här är så långt ifrån telefonförsäljeri som man någonsin kan komma. Det här är på blodigt allvar. Det handlar om trafikolyckor, misshandel och mord. Men jag vill inte skriva om några av de sakerna egentligen. Jag hade tänkt på In the tall grass på Netflix igen. Men mest behöver jag nog bara läsa. Så mycket. Hela tiden. Kanske blir det lite tydligare då vad jag vill skriva om? Jag hoppas verkligen det. Annars kommer jag fortsätta att försöka och försöka utan att aldrig någonsin lyckas. Eller så är det så att det finns vissa saker som jag inte vågar skriva. Sinnets mörkaste vrår. Där mörker och död råder. Vilket är lite lustigt eftersom jag upplevt så mycket ljus. Som är det jag kallar odlingen. Men allting har en skuggsida. Och odlandets skuggsida är begravandet… av något… som inte var menat att begravas egentligen och det känns… så oerhört jobbigt att inse… att det finns saker som aldrig kommer tillbaka. Som min farmor, morfar, mormor, min gamla lärare Örjan och Stig. Det finns tid för sorg och det finns tid att gå vidare. Livet går vidare. Trotts allt. Och jag har kanske inget att skriva nu men kommer kanske på det senare. Jag vill ju väldigt gärna skriva om Tonys pizza och Mora och Brunnsvik så kanske det är det jag ska koncentrera mig på? Förutom dessa dagboksanteckningar som har blivit viktigare att skriva än jag någonsin kunnat ana att de skulle bli. Just nu ska jag se färdigt Stamsites stream men det känns som jag har så mycket att se fram emot när det kommer att se uppdateringarna om SpaceX och jag håller även på att se en video om Black mesa. Också har jag läsandet också. Alltid detta läsande. När ska det någonsin ta slut? I alla fall. Kanske jag har mer att skriva sen. Kanske inte. I vilket fall så är jag nog färdig med den här dagboksanteckningen i alla fall. Men jag brukar ju vilja lämna er med någon slags cliffhanger i alla fall. Jag kan väl skriva så mycket i alla fall att jag kommer skriva något om Tonys pizza i alla fall. Och ett snöklätt landskap. Och sen kanske något om de röda byggnaderna om jag nu inte hellre vill skriva om Nyköpings å, Hålletskogen och Brandkärr. Jag har inte bestämt mig riktigt än. Men jag måste i vilket fall som helst utforska mörkret. Om det handlar om mord vet jag inte riktigt än. Min tanke var att det inte skulle finnas några mord eller döda människor i mina berättelser. Men ända sen SD kom in i riksdagen så har det känts som det blivit mycket mer mord och döda människor. I mina drömmar. Vad nu det betyder. Vet jag inte. Men kanske blir det tydligare ju mer jag skriver. Vilken symbolism som jag vill använda mig utav. Och vilken som passar på vilket ställe. Skrivandet skulle förenklas extremt mycket om jag mappade upp skrivandet i alla fall. Och det har jag ju gjort nu. Nyköping, Bonäs, Skattungbyn, Mora och Brunnsvik. Jag har egentligen så många känslor till alla dessa ställen. Så många ord att beskriva det jag fick uppleva på dessa ställen. Att det känns som det aldrig kommer ta slut på ord att beskriva det jag upplevt. Inte den närmaste tiden i alla fall…

En uppdatering angående trafikolyckan i Nyköping

En anmälan gällande vårdslöshet i trafik samt vållande till kroppsskada kommer att upprättas.

Källa: Polisen.se