En annan dröm jag hade var i Stjärnhov. Det var i farmors gamla lägenhet på något vis men det såg inte alls ut som det brukade. Jag har svårt att beskriva hur det skulle se ut men det närmaste jag skulle komma att beskriva lägenheten är väl typ Folkhemmet i Brunnsvik. Alla trappor och alla lägenheter. Det måste var Brunnsvik! Också var det zombieapokalyps och jag befann mig mitt i den. Vilket väl gick så där. Men vi försökte i alla fall fly ifrån den på något vis. Vilket gick så där. Sen kan man ju undra vilka de andra var. Jag tror det var random personer från Ung Vänster. Men det var svårt att säga; det kan ha varit vår arbetshandledare Patrik från jobbet också. Som kunde handleda hur man överlever en zombieapokalyps. Jag är osäker. Men nu ska jag fortsätta se Smile 2 i alla fall… 

En dröm jag hade räddade jag Helga från en massa destruktiva förhållanden. Det blev lite jobbigt efter ett tag och jag visste inte hur jag skulle orka. Men jag fortsatte ändå och till slut så var hon väl fri på något sätt. Eller jag vet inte riktigt vad drömmen handlade om men det var något om att rädda Helga i alla fall. Någon gång befann jag mig på en övergiven asfaltsgård av någon anledning och visste inte riktigt vad jag gjorde där. Men hela tiden var viljan att träffa henne igen starkare än de pojkvänner och asfaltshinder som jag stötte på vägen… 

Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor med ost på och pulverkaffe. Jag såg inte på någon video på youtube eftersom datorn var seg as fuck. På grund av det kunde jag inte heller spela något minecraft men jag gjorde mig en Varma koppen sparris i alla fall. Och sen gick jag till bussen som det var lagom med folk på. Både till busstationen och Harg. Jag vet inte om jag var lite otrevlig mot en person där när jag tog platsen från henne men jag tänkte inte på det så mycket mer efter resan. Väl på jobbet behövde jag inte byta om. En person skulle komma dit som skulle berätta om resultaten av brukarundersökningen. Jag tyckte hon var överdriven med sina tydliga bilder men det tyckte jag förmodligen inte förut. Efter det tog vi en promenad och kollade till något soprum och sen var det inte så mycket annat att göra än att gå hem till sig. Det först efter att jag spelat lite My little universe. Jag ringde mamma och hon sa att hon precis hade vaknat. Så jag hann gå ända hem till henne innan hon var uppe. Jag fick gå ut med hunden Bella så att hon fick kissa och bajsa och efter det så satt jag mest och tittade på SVT forum som den här gången handlade om något och om Euro. Till mat åt vi potatis, panerad fisk och bearnaise. Jag hoppas det inte gjorde mamma något att jag hjälpte till. Jag blev så trött efter promenaden. Vi tänkte först se på Ett enklare liv på SVT play men jag kom med förslaget att vi kunde se Musik i hakkorsets skugga vilket jag skulle rekommendera er att se också. Här har ni länk: https://www.svtplay.se/video/KZm2aMX/musik-i-hakkorsets-skugga . Det handlade väl till stor del om olika typer av musikanter som antingen spelade för Hitler eller i Auschwitz. Natt och dag. Det går inte ens att föreställa sig hur det skulle va att spela på en så hemsk plats. Men nu gjorde de det och det var förmodligen det som gjorde att de överlevde också. Efter programmet åkte vi till ICA knuten där jag handlade bröd, mjölk, chips, Mer äpple- och pärondricka och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Av någon anledning gick jag in på SVT play där de sände Vetenskapens värld där ämnet den här gången var hjärtesorg. Vilket var ett lite svårt ämne för mig att ta in. Bilden av henne syns knappt längre. Så långt har det gått. Vi har ingen kontakt på Facebook eller i livet i övrigt. Men det är som det är med många relationer i Brunnsvik; de bara avbröts totalt i och med flytten. Folk bröt ihop och även om jag inte bröt ihop fysiskt så bröt jag ihop mentalt. Jag har dock tänkt att jag kanske egentligen tänkt på en annan person som jag heller inte har någon kontakt med. Så det är svårt att hålla ihop mentalt när så många relationer tar abrupt slut. Men jag tar mig igenom dagarna ändå på något vis. En annan grej jag tänkte ta upp var det här med dagboksanteckningarna; jag kanske inte orkar skriva dagboksanteckning efter precis varje arbetsdag men jag ska försöka i alla fall. Nu när jag jobbar tisdagar också. Det blir så stressigt och jag kanske vill skriva om något annat också. Det känns som jag vill skriva om något annat också. Varför ta det i en separat text liksom? Det var en dröm jag hade i natt. Jag drömde att jag befann mig på en fäbod. Det var högt upp i landskapet; man kunde se samhället som en liten fläck där nere. Plötsligt kom det en person och frågade vad vi gjorde där. Det kanske inte var så tydligt vad hon ville men hennes syfte var tydligt; vi var inte välkomna där. Just den delen var rätt liten i drömmen. Det jag kommer ihåg mest är hur jag sitter och njuter i solens sken på ett högt berg. Men att komma så där och säga att vi inte var välkomna; det var så obehagligt på något sätt. Man förminskas till djur och man kan nog dra många paralleller till Förintelsen. Men jag vill nog ändå fokusera på det fina i drömmen. Att jag befann mig på en fäbod. Och att solen lyste och att jag kunde se landskapet nedanför mig. Det har inte varit så tydligt vilket landskap som har varit nedanför mig och jag vet inte om det är så viktigt heller; jag vill bara kunna sitta där utan någonting att göra. En dröm, jag vet, men drömma kan man ju alltid. När verkligheten är en annan. Man kan försöka föreställa sig att man är inne i drömmen och att man känner vattnet eller jorden mot sin hud. På det viset blir det otydligare vad som är dröm och verklighet. Det är den gränsen jag velat sudda ut. Om jag har lyckats? Det kan bara mina läsare svara på… 

Det här skrev jag på skrivarkursen förrförra lördagen. Uppgiften var att beskriva en favoritplats med fyra sinnen. Mitt självklara val blev Brunnsvik. Går förmodligen att beskriva platsen på fler sätt men här kommer texten i alla fall… 

“Vinden blåser från sjön Wässman. Det luktar mat från matsalen. Solen skiner på mitt ansikte. Det är nästan så att jag kan höra musiken från bandlokalen men skolan har för länge sen lagts ner. Det finns inte längre några skrivarutbildningar, konstkurser eller musikkurser. Det finns inte längre några fester med hög musik och färgglada lampor. Brunnsvik har blivit så tyst på senare tid och min lärare Örjan har dött. Döden är så slutgiltig på något vis. Vi ska alla dö. Men jag hade gjort vad som helst bara för att prata med honom en liten stund.” 

Färgen var turkos. Solen hade börjat gå upp och här fanns så många fler blad att suga vattnet ur. Märkliga växter med märkliga frukter. Mycket godare än det vatten hen hade sugit ur kaktusen för ett tag sen. Och där fanns ett vattenfall och apor som klättrade i träden. Men hen råkade fastna i ett spindelnät. En spindel var på väg mot hen när spindelnätet plötsligt blåste sönder och blåste iväg. Det blåste iväg från djungeln och öknen och landade inte förrän det färdats flera mil från närmaste öken. Ett grått landskap med märkliga fyrkantiga lådor…