I samtal

Jag hade samtal med personalen. Fick väl någon slags insikt om att jag inte kan ha sexuell relation med dem. Eller jag vet inte; det är ju så många olika som kommer hela tiden. Men det borde vara i samtalet som man kan hitta varandra. Jag vet inte vad hon känner om mig men jag vet att hon tycker om att prata med mig. Eller så är det något som bara ingår i jobbet. Vilket gör det lite jobbigt. I så fall. I alla fall så har jag pratat med henne och vi har pratat om allt möjligt. Vi har pratat om att jag skriver sagor. Hon verkar intresserad av mig. Fast jag vet inte. Det känns nästan lite farligt när vi ska förneka varandra att känna känslor så här. Personal kommer det ju varje dag. Och nu på kvällen kom det ännu en annan. Man vänjer sig aldrig. Vilket är så jobbigt. Men jag antar att det blir lättare om jag koncentrerar mig på jobbet. Hela tiden på jobbet. Men det är i samtalet, i alla fall, som vi möts. Från människa till människa. Finns det alltid något nytt att upptäcka där. Men jag vet inte om jag blivit särskilt upplyst precis. Jag har bara insett att det finns de som upplevt mer än man insett. Och att dessa personer har något att berätta som faktiskt är intressant. Som betyder något. Det är värdefullt och sådana tillfällen borde man vara rädd om… 

Färgen var svart

Färgen var svart. Svart som natten. Saker och ting blev så mycket mer skrämmande i mörker. Hen kunde inte längre finna ro att vara på kaktusen utan fick lov att klättra ner. 

Eldflugor lyste upp nattmörkret. Kanske natten inte var så skrämmande trotts allt? Men så fanns de här mörka partierna som var så väldigt mörka; som om själva solen hade slocknat. Där kunde man bara förlita sig på månen och stjärnorna. Och även om dess sken var starkt så var det inte tillräckligt starkt. Hen förlitade sig på de lysande eldflugorna och de ledde honom till en djungel… 

Dagboksanteckning den 1/2 – 2025

Idag började jag dagen med att göra mig ett par mackor med ost och salami på och pulverkaffe. Jag skulle iväg kvart över tio så jag spelade lite minecraft innan. Sen tog jag bussen som skulle ta mig till Folkuniversitetet. Jag var en halvtimme tidig så jag fick sitta och vänta. Men jag var vid rätt lokal den här gången. Om vi var utmed vägen förra gången så var vi mer utmed innergården den här gången. Jag fick lite fika i form av kaffe och bulle. Sen började kursen och texterna jag skrev kan jag dela senare. Planen är i alla fall att jag ska gå skrivarkurs på folkuniversitetet fem tillfällen sen får vi se om jag följer upp det med fortsättningskurs. Vi fick flödesskriva och beskriva en plats med fyra sinnen. Jag valde Brunnsvik eftersom jag inte beskrivit den platsen med de fyra sinnena på länge nu. Jag skrev om hur vinden kom från Wässman och det luktade mat från matsalen och solen värmde mitt ansikte. Men sedan kom vi in på det här att Örjan är död och att jag inte har någon möjlighet att prata med honom. Och att jag skulle göra vad som helt för att göra det. Vad mer skulle jag kunna tänkas skriva om Brunnsvik? Festerna? Vi får se vad jag börjar på för projekt under den här kursen. Men jag tror inte det blir om Brunnsvik. Något enstaka minne på sin höjd. Men jag är så trött på namnet. I alla fall. Efter kursstarten satt jag med en som hade hand om anmälningarna till kursen. Så då fick hon numret till min god man. Det är vid sådana tillfällen som jag funderar på att byta god man. Om han skulle säga nej till skrivarkursen. Och vara så där klagande. Men i alla fall nu kan ju hon kontakta honom i alla fall så får vi se hur det blir sen. Efter skrivarkursen ringde jag mamma och kollade om hon skulle ner på stan. Det skulle hon inte, så jag gick till bokhandeln, och frågade efter Den sista kastraten. Den hade de inte. Så jag gick till biblioteket och läste lite tidning. Inte särskilt länge dock. Det tog inte lång tid innan jag satt på bussen hem till Brandholmen. Och under den tid jag varit hemma så har jag skiftat mellan läsandet av boken Hemma och vad jag ska lyssna på radion. Det har både varit P3 och P2. Och nu sitter jag och väntar på att Melodifestivalen ska börja. En grej jag bekymrar mig rätt mycket över är statistiken på min blogg den senaste tiden. Jag har alltså noll i statistik och det trotts att jag skrivit dagboksanteckningar och berättelser. Är det för att jag bytt bakgrund? Kan ni säga det då? Att; ”Rasmus nu kan vi inte se texten på grund av bakgrunden. Kan du byta den?” I övrigt så har jag lagat världens godaste hamburgare. Med hamburgerkött, bacon och ägg. Och pommes frites så klart. Såg på Melodifestivalen. Det mesta var inte värt att se egentligen. Men det kändes som det var för att man inte var så kunnig inom musiken. Inte för att musiken var dålig. Men nu vill jag väl lyssna på vanlig musik. Vad som nu är vanlig musik. För mig är det filmmusik… 

Dagboksanteckning den 31/1 – 2025

Idag började jag dagen med att göra mig ett par lantbrödsmackor med ost och salami på och pulverkaffe. Jag såg ingen video på youtube eftersom klockan råkade bli rätt mycket när jag skulle äta frukost. Så jag gjorde mig en Varma koppen sparris och spelade lite minecraft innan jag gick till bussen. Inget särskilt hände på vägen till jobbet så det finns inget att skriva om min tur till Harg. Väl på jobbet så var det jättemycket folk i lokalen. Hunden Bosse hälsade på mig. Och de andra satt och åt semla. Carola var där också. Efter ett tag satt jag mest och spelade My little universe. Jag gjorde inget uppseendeväckande precis. Och efter ett tag, som kändes som en evighet, så följde jag med till tvättstugan där jag tog bort luddet från filtret. Efter det tog vi med tvätten, som hade blivit torr, tillbaka till arbetslokalen. Det var först senare som jag insåg att en grovt överviktig pojke var Patriks son. Han följde i alla fall med på en promenad som gick längs med Nyköpings å. När vi kom tillbaka så fick jag gå när jag ville sa Patrik så jag ringde mamma och hon sa att jag kunde komma om jag ville. Och det ville jag. Jag spelade lite till på mobilen innan jag gick hem till mamma. Jag hann gå ända till mammas lägenhet och tog med hunden Bella ut för att kissa och bajsa. Mamma visste inte riktigt vad vi skulle äta men bestämde sig sen för spagetti och köttfärssås. På tv hade mamma satt på något om målning. Jag satte på tv;n på vanlig tv senare. Jag satte på Nyhetsdagen på tv4 för det tyckte jag var intressantast. Sen åt vi och efter det tog vi lite pulverkaffe och pepparkaka. Sedan fick jag skjuts till affären där jag handlade oliver, bröd, mjölk, chips, Mer äppel- och hallon/svartvinbärsdricka, Coca cola, matlåda, godis till Melodifestivalen och choklad. Efter det fick jag skjuts hem där jag satte på radion, datorn och packade upp varor. På vägen mötte jag Chrille som stod och rökte. Han stannade mig och frågade mig om jag ville ha matstöd eller snacka skit. Jag hade god lust att säga “du vet väl om att man ska ringa polisen när man misstänker brott” men sa inget då. Jag missade parkourracet den här fredagen med men det har väl inte gjort så mycket eftersom jag haft så mycket att göra ändå. Bland annat har jag börjat skriva en liten saga om en liten bladlus i öknen. Men jag har även skrivit om musik och att folk inte ska lägga sig i vilken typ musik man lyssnar på. Ett ämne jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om. Just nu vill jag nog bara spela minecraft dock. Också har jag den där berättelsen om Pajas Pyjamas att tänka på. Förutom det ska jag till folkuniversitetet imorgon klockan elva. Och sen har vi kursen som Jörgen håller i. Vi får se vad jag gör, men det känns kul att saker och ting är på gång, för en gångs skull! 

I den torraste av öknar…

Färgen var gul. Hur hade hen hamnat här egentligen? Mitt i den torraste av öknar. Hen kunde minnas att hen hade befunnit sig på ett flygplan och flugit ur när hen minst av allt ville det. Livet som bladlus var inte enkelt. Men det blev inte lättare när man befann sig mitt i en öken. De få livsformer som levde här hade anpassat sig till den vätskefattiga miljön. Det kunde vara termiter eller ödlor. Men de var inte så sociala precis. Hen tog sin tillflykt till en kaktus. Som den bladlus hen var så kunde hen suga vattnet ur kaktusen. Och på det sättet var dagen räddad…