Dagboksanteckning den 29/10 – 2025

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med pulverkaffe. Jag gjorde mig en Varma koppen sparris och spelade lite minecraft innan jag tog bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på jobbet var det bara att byta om och sen började vi jobba. Vi krattade löv som hade hamnat på asfalt och det tog ett tag men det var det värt. För när vi hade lagt alla löv i säckar och åkt till Rosvalla för att tömma dem så kändes det extra skönt att gå hem sen. Men först behövde jag byta om förstås. Jag hade en känsla av att allt var omöjligt. Den hade växt till sig under dagen. Jag skrev något om snällhet och att vi borde vara mer snälla mot varann. Inser väl själv att jag inte är så snäll alla gånger men alltså; Det är något sjukt i samhället när varje dag känns som en överlevnad. Jag gick till mamma i alla fall och när jag kom dit fick jag gå ut med hunden Bella så att hon fick kissa och bajsa. När jag kom in igen så satte jag mig framför tv;n där de sände Nyhetsdagen. Mamma värmde på lite mer ris och när det var färdigt så åt vi chilli con carne. Casten funkade inte så vi fick se på Nyhetsdagen hela dagen. Men det gjorde inte mig något. Vi såg ända tills Efter fem började. Så länge tror jag inte att jag tittat på tv med mamma någonsin. Kanske är det betydelsefullt trotts allt? Och vi pratade om att jag ville ha en tavla i present. Helst den med tjädern som står på en stubbe men det verkar som jag aldrig hittar igen den så jag antar att jag får glömma den. Det fanns någon fin tavla på havet också. Jag pratade om att pappa och jag kunde åka till någon affär och titta på någon tavla. Men först skulle vi ta lite pulverkaffe och sen åkte vi till ICA knuten där jag handlade Varma koppen, mjölk, iskaffe, proteinshakes och ett par strumpor som ingick i det, chips, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka och choklad. Efter det fick jag skjuts hem och väl hemma så satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Efter det har jag inte riktigt vetat vad jag ska göra. Jag började se på en video på youtube, ser om Welcome to Derry för tredje gången och pendlar mellan skrivandet och spelandet. Jag borde också läsa mer men mest undrar jag vad jag ska göra av livet. Var det så här livet skulle bli? Man jobbar och äter och sen är det inget mer med det? Men jag är säker på att jag har mer saker att skriva om. Saker som jag tänkt mycket på och som jag vill skriva om. Det kan vara en massa olika saker egentligen men just i det här fallet tänkte jag skriva om evigheten… 

Drömmar, trädgårdar och tiden i Skattungbyn

I en perfekt värld finns inga fiender. Är det inte det som vi alla vill uppnå? Varför är det då så svårt att uppnå det? Om det fanns fred i världen så behövde vi inte längre bekymra oss för de mest basala saker som mat, husrum och sängar. I de här dikterna tänkte jag försöka beskriva drömmar, trädgårdar och tiden i Skattungekursen. Kanske inte tiden i Skattungekursen blir en dikt specifikt men drömmar och trädgårdar blir nog förmodligen det. Därför tror jag att jag börjar med drömmar… 

… 

Drömmar är inte, som de flesta tror, något ytligt 

Det är en spegelbild av dig själv 

Du borrar in i dig själv 

Djupare än något annat du ägnat dig åt 

Det är därför drömmar känns så levande 

Dess själva existens är på grund av vår fantasi 

Och den kan bara vara din egen 

Så vad exakt har jag drömt om då? 

Jag vet inte riktigt men jag har för mig 

Att den har något med evigheten att göra… 

… 

När man pratar om drömmar och trädgårdar så brukar man prata om trädgårdsdrömmar 

Man brukar föreställa sig den allra mest vildvuxna trädgården 

Som man kan rensa ogräs i 

I alla fall är det så jag ser en trädgård 

Om jag hade en själv 

I stället har jag några pallkragar och blomlådor 

Odlandet är ytterst begränsat 

Men jag klagar inte 

Jag kan odla blåbär och lingon 

Det börjar bli min egen lilla skog där 

Och det bästa med det är att det är helt gratis! 

… 

Ovanan att gräva i jorden gick aldrig över 

Det var något som dog i mig första gången jag satte spaden i jorden 

Jag kunde känna det för det hade varit allt jag hade varit och ville vara 

En skrivande människa 

Varför började jag odla i stället? 

Jag visste inte riktigt säker men jag tror att det har med 

Mitt undermedvetna att göra… 

… 

Att se plantor gro 

Att se livet återvända på jorden 

Det är värt vartenda frö som man kunde sätta på våren 

Man väcks åter till liv 

Blir så där klar i huvudet som man bara kan bli av grönskande grönsaker 

Jag kan odla och samtidigt skriva att jag odlar 

Mina texter kan bli fyllda av det grönskande gröna och samtidigt 

Vara precis som jag vill att de ska vara 

Tredje världskrigets fasor

Att Nyköping ännu inte sagt nej till återvändning är under all kritik! Ska vi verkligen vara SD;s förlängda arm? Jag hatar att vara den tjatige men nu verkar det som jag måste vara det för att det ska hända något! Historiens dom kommer vara hård mot oss när vi la grogrunden för tredje världkriget. För ja; jag har läst Kafkapaviljongen. Jag har föreställt mig en värld där Adolf Hitler vunnit kriget. Och vi har en Hitler i Riksdagen just nu vid namn Jimmie Åkesson. Vi vågar knappt ta på honom med sanitetshandskar. Men genomföra hans politik det kan vi göra! Skämmes ta mig fan! Och ja; det är er Nyköping benämner än en gång… 

Upprörd gubbe 

Förebyggande insatser?

Och att vi låser in barn är också under all kritik! Nu är jag inte så jätteinsatt i det här med fängslandet av fjortonåringar men till och med jag förstår att ett fängelse inte precis är en jättebra plats att växa upp på. Vem ska laga dessa trasiga ungdomar när de kommer ut sen?  Hade det inte varit bättre med förebyggande insatser som nattvandring och vuxna som lyssnar? Jag väljer att se på det som att det går att göra något åt ungdomskriminaliteten. Annars skulle allt kännas omöjligt. Men vem man ska vända sig till är lite mer luddigt. Regeringen eller kommunen? Det får vara upp till någon annan att svara på… 

Upprörd gubbe 

Dagboksanteckning den 28/10 – 2025

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor med pulverkaffe. Jag såg lite på en intervju med skådespelarna bakom Welcome to Derry och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Spelade lite minecraft och gick till bussen som skulle ta mig till jobbet. Väl på jobbet var det bara jag där tillsammans med arbetsledaren. Så jag fick alternativet att kratta löv eller åka ut på tur. Jag valde att åka ut på tur. Så vi åkte en sväng och vi åkte till ett ställe som sålde arbetsskor eftersom Patrik behövde nya sådana. Han hittade några skor men kunde väl inte riktigt bestämma sig där och då så vi får nog lov att åka dit igen när han bestämt sig tror jag. Jag fick skjuts till biblioteket men gick till Stora torget och åt min baguette. Efter det gick jag till biblioteket och jag tänkte att jag skulle läsa tidning men tog kort på tidningen och mig och la upp på Instagram i stället. Jag kommer ihåg att jag gick på toa och att jag efter det satt och läste tidningen Skriva en liten stund. Jag gick runt lite i biblioteket men när det började bli dags för poesiträff så gick jag till rummet där poesiträffen skulle va. Det bjöds på fika och jag fick en komplimang över den dikt jag skrivit om den där tjädern besegrat en stubbe. Jag har fått den komplimangen förut men har svårt att ta emot komplimanger. Härnäst tror jag att jag kommer skriva om dikter om trädgårdar, drömmar och tiden i Skattungekursen. När det var dags att läsa Louise Glück så satt jag bara där för jag hade redan läst hela boken. Så jag började bläddra lite i en engelskspråkig bok som jag egentligen inte kunde så mycket och när det var dags för mig att läsa en av hennes dikter så valde jag en från Vild iris. Jag fick en hel del kompendier att ta hem och mot slutet så fick jag en hemsida av en som man kunde skicka in texter på en som betytt väldigt mycket för en. Det kanske har varit livsomvälvande till och med! Räddat livet på en och så vidare. Så när jag kom hem så satte jag på radion och datorn. Jag skrev en insändare om varför återvändande är fel. Hunden Bella kom vid halv nio-tiden och vi tog en promenad och när vi kom tillbaka stod Martin och väntade på oss. Så han slapp bli utskälld av hunden och jag fick min medicin. Jag funderar på att skriva en insändare om det omänskliga i att låsa in barn också. Också ska jag skriva en dikt om trädgårdar, en dikt om drömmar och en dikt om tiden i Skattungekursen. En dikt som annars flyter ihop med varandra och kan vara en dikt för sig. Och sen har jag ju sagt att jag skulle läsa En del av havet. Så ni märker att det inte tar slut på saker att göra…