Luften var iskall. Den var som tusen nålar i lungorna. Men han behövde komma vidare. Han behövde komma framåt… 

I landskapet som bara verkade bestå av snö. Fast det fanns något annat också; var det pelare? Ja det var det nog. Långt där borta i horisonten stod de som om de lyfte något. Var det himlen? Ja det var det nog. Men han visste inte varför… 

Det var kallt igen. Så fruktansvärt kallt. Jag kunde känna hur luften blev som is i mina lungor. Men inte bara det; vattnet hann inte rinna ner från taket förrän de bildade istappar. Det gick så fort; jag fick se det i realtid hur dropparna frös till is. Och jag tänkte att det ju var en speciell sak att se. Men jag kunde inte analysera det mer än så. Mer än att det var väldigt kallt då. Så kallt att vatten frös till is. Jag hade svårt att andas. Stegen var tunga. Istapparna blev längre och längre. Till slut kändes det som jag var stelfrusen. Som att jag inte kunde ta mig någonstans. Jag bara stod på stället. Och synen började försvinna. Det blev mörkt och kallt och lika ensamt som det alltid brukade va. Helt plötsligt lossnade jag från denna stelfrusenhet och kunde röra armarna. Famla i det kolsvarta mörker där man inte kunde se någonting… 

Allt förutom det här. Vad var det ens det här var för något? Plankor som var röda. Men det verkade som de vara fastspikade i något i alla fall. Så att de bildade väggar. Men de var på sneden och när jag försökte stoppa fallet genom att gräva in mina naglar i plankorna så gick naglarna av och det började blöda…

Jag tappade greppet. Gled längs med plankorna tills de blev tillräckligt platta att jag på något sätt fick grepp om dem. Lite längre ner kunde man också ligga på dem så jag gled ner lite till så att jag slapp att krampaktigt hålla tag i någon planka som egentligen inte hade något fäste. Det fortsatte blöda och bildades en liten pöl på plankorna. Den här pölen växte för att till slut bli som ett hav. Ett hav av blod…

Kättbo 

Är byn som var en del av min barndom 

Inte hela min barndom 

Vi flyttade mycket när jag var liten 

Men det gjorde mig inte så mycket 

Inte just då i alla fall 

Det är först efteråt som man insett att man 

Behövt läka 

Så Kättbo 

Ligger en helvtimmes bussfärd från Mora 

Och lika lång tid tar det att ta sig till Venjan 

Skogen är tät och 

Myrarna många 

Varför var vi inte oftare på såna? 

Mina klasskamrater bodde alltid på för långt avstånd 

Så för det mesta befann jag mig i skogen utanför huset 

Det var destruktivt 

Så ensamt 

Inget som jag skulle vilja återvända till 

Men jag har varit där 

Och sett mitt gamla rum i Kättbo 

Tagit kort 

Återupplevt gamla minnen 

Det är som att dåtiden viskar tillbaka till mig 

Och säger att jag inte är ensam 

Att jag aldrig var ensam 

För jag var omgiven av miljontals insekter och djur som gömde sig för mig 

Jag förstod det inte bara då 

Just då så var jag så ensam 

Jag bara önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och trösta den lilla pojke jag var då 

Men det är inte så tidsresor funkar 

Man kan bara röra sig framåt 

Så jag lägger Kättbo bakom mig 

Och upptäcker världen i stället…

Idag började jag dagen med att göra mig ett par rostade pågenmackor och pulverkaffe. Jag spelade lite minecraft och gjorde mig en Varma koppen grönsak. Tog bussen som skulle ta mig till jobbet men inte heller idag behövde jag byta om. Det var bara jag där. Förutom min arbetsledare Patrik. Vi åkte ut på en tur och hälsade på Patrik i City Gross en liten sväng. Fick skjuts till mamma som jag ringde när jag nästan var inne i lägenheten. Hon hade precis gått upp så jag gick ut med hunden. När jag kom tillbaka så satte vi på Musikhjälpen på tv;n. Till mat gjorde mamma potatis och kött i brunsås som var jättegott! Vi satt för det mesta och tittade på Musikhjälpen. Till efterrätt åt vi någon slags glasstårta som vi hade köpt för att lillebror fyllde år. Efter ett tag så stängde vi av tv;n och åkte för att handla. Jag gick in på ICA knuten och handlade Varma koppen, Yakisoba, mjölk, iskaffe, chips, Mer äpple- och svartvinbärs/hallondricka, glögg och choklad. Efter det åkte vi till Arken Zoo och mamma skulle ha något till hunden men jag kollade på saker för min eventuellt framtida katt. Jag kollade på kattsand, kattställning och kattsele. Jag kollade även på kattleksaker, inte så mycket på kattmat och andra saker som kan vara bra att ha när man har katt. Jag bara tittade dock. Mamma har sagt att hon ska gå i pension först innan jag kunde fundera på att skaffa katt. Jag fick skjuts hem och väl hemma satte jag på radion, datorn och packade upp alla varor. Klockan sex hade jag matstöd men eftersom jag hade ätit hos mamma så behövde jag inget matstöd. Däremot påminde jag personalen att jag tänkte ha journalistmöte klockan sju. Så när klockan blev sju så gick jag ner till gemensamhetslägenheten och satte mig. Det var åtminstone två som satt där. Jag gick igenom allt det där om notisskrivande, redaktion och att man inhämtar information från polisen.se. En av dem verkade ha hört det här förut. Om dessa regler alltså. Så jag kom fram till att det kanske vore på sin plats att jag tog med mig inloggningsuppgifterna till Nyköpingsnytt någon gång om någon mer är intresserad och som vill engagera sig i tidningsskrivandet. Man behöver inte skriva om krim heller, utan man kan skriva om sport, eller kultur också. Det är i alla fall bara en tanke från min sida. Sen berättade jag också att det hade varit en försvunnen person och senare en misshandel i Nyköping. Men nu orkar jag inte skriva någon mer journalistik. Det känns som jag har en text att skriva om infruset, svindlande höjder och Lugero Sömnväktaren…