WordPress undrar hur jag använder sociala medier. Det känns som jag hade kunnat skriva hur långa texter som helst om det här. Men jag ska försöka hålla mig kort. Facebook använder jag bara för att hålla koll på mina närmsta vänner. Trotts det har hela ens liv hamnat på Facebook. Vilket väl känns lite jobbigt stundtals. Men sen har vi de andra. Instagram är jag inte så jätteaktiv på. Desto aktivare är jag på Twitter. Jag gillar Twitters format. Att man ska hålla sig kortfattad. Det tycker jag Facebook har lite problem med. För man orkar inte läsa en text som är mer än tre stycken lång. Så tycker jag i alla fall. Det kanske också är därför som jag gillar Twitters format så mycket? Kanske det. I alla fall kan jag stå ut med att läsa andras milslånga texter bara för att vara kvar på Facebook. Det är priset man får betala för att vara med på Facebook. Att man får läsa så pass många texter att man blir alldeles trött och trög i hjärnan. I alla fall känns det så. Jag kommer fortsätta vara med på Facebook. Men för hur länge vet jag inte riktigt…
dailyprompt
WordPress vill att jag skriver ner det första jag tänker på. Vilket väl är svårt? Jag menar; jag har en massa tankar i huvudet just nu. Varför inte skriva om dem? Varför just den första tanken jag tänker på? Just nu har jag ingen första tanke jag tänker. Jag har en hel massa tankar som jag tänker på. De flesta handlar om vad jag har gjort idag. Vilket är att handla…
WordPress vill att jag beskriver ett slumpmässigt möte med en främling som sticker ut som positivt för mig. Då skulle jag nog skriva om när jag en gång i tiden satt på tåget mellan Ludvika och Borlänge, antingen på väg till Borlänge eller till Ludvika, då jag träffade samma person som hade skjutsat mig ända från Särna till Mörkret som ligger nära Fulufjället. Det var alltså en tur som kördes med Dalatrafik. Men när jag träffade honom så körde han inte den turen längre. Och det tyckte han var tråkigt. Nu fanns det inget sätt för de som var utan körkort att ta sig till Fulufjället och det tyckte han var tråkigt…
WordPress vill att jag beskriver ett beslut som jag tog tidigare som hjälpte mig att få erfarenhet eller utvecklas. Jag har svårt att välja gånger som jag gjort beslut som jag tagit tidigare som hjälpt mig att få erfarenhet eller utvecklas. Men den största erfarenheten skulle jag säga är när Brunnsviks Folkhögskola höll på att läggas ner. Jag kan minnas att jag stod och höll tal bland en massa folk. Det var erfarenheten. Att jag stod och höll tal. Varken mer eller mindre. Sedan kan man undra vad mer jag gjort som gett mig Erfarenheter eller där jag utvecklats. Jag skulle säga varje gång jag börjat ny skola. Älvdalens utbildningscentrum, Brunnsviks Folkhögskola och Mora Folkhögskola. Eller är det kanske när jag börjat nytt jobb? För i så fall är det som värvare för naturskyddsföreningen, när jag praktiserade på Villan demensboende, strokeavdelningen på Mariebergsgården, City gross, Tonys pizza som jag inte längre får prata om, Rosvalla, Bild och data och nu till slut Spindelplan. Så vad har gett mig mest erfarenhet då? Jag skulle säga Tonys pizza. Jag skulle säga att jag fortfarande saknar att diska plåtar och vika kartonger. Jag vägrar låta mig tystas. Jag har jobbat på Tonys pizza en gång i tiden. Och det känns fortfarande som att jag ska sätta på mig deras kläder. När jag kommit dit det vill säga…
WordPress undrar vilken plats i världen jag aldrig vill besöka. Och varför. Mitt svar för det är nog Auschwitz. Inte för att det är så hemskt där men en gång i tiden var det de. Jag var där när jag gick sista året på högstadiet. Vi gjorde så mycket för redovisa våra känslor som vi fått av det området. Även mamma var med den gången. Det verkar som jag aldrig blir av med henne. Mamma alltså. Men jag har ju inte behövt bli av med henne nu när jag är i min egen lägenhet så det kanske inte är ett så stort problem som jag tror. Tillbaka till ämnet. Auschwitz var ett hemskt ställe att besöka. Jag har många erfarenheter från det stället. Efter det kunde man sätta punkt när man skulle avsluta högstadiet…
Skogsnytt 