WordPress undrar när första gången var jag verkligen kände mig vuxen. En mycket intressant fråga. Precis som jag skrev innan så måste det ha varit när jag gick i Brunnsvik och fick öl utköpt till mig själv. Annars vet jag inte om jag någonsin känt mig vuxen. Det har ju funnits tillfällen då det känts som jag blivit av med min vuxenstämpel. Tillfällen då jag börjat ifrågasätta mig själv om jag är vuxen. Men jag tänker inte särskilt mycket på dessa tillfällen längre. Vad jag tänker på istället är promenader jag tagit i Brunnsvik. Och så mycket annat. Har jag inte minnen att dela på Facebook också? Och en film att se? Så mycket att göra. Hela tiden. Men jag klagar inte. Jag bara accepterar det faktum att jag inte kan göra allt på en gång. Men så; när var då första gången som jag kände att jag verkligen var vuxen? Det var nog i Brunnsvik. På dessa fester. Och fick öl utköpt till mig själv. För vuxen hade jag inte känt mig på gymnasiet. Trotts att mina klasskamrater kändes vuxna. Jag kände mig som en enstöring. Som att jag inte hörde hemma där. Och de sista minnena jag har från Älvdalen är tragiska, farliga rent utav. Att det inte hände mig något där var nog rent utav bara tur. Men så tillbaka till den där vuxenfrågan; ja jag har känt mig vuxen en gång i tiden. När jag gick på Brunnsviks Folkhögskola…
dailyprompt
WordPress undrar om jag hade en miljon kronor att ge bort, vem skulle jag ge den till. Jag skulle ge den till mamma. Jag skäms nästan lite för att hon gör så mycket för mig när jag kommer till henne på måndagarna, onsdagarna och nu också fredagarna. Om jag hade en miljon så hade det varit värt att ge bort det till mamma eftersom jag vet att det hade varit värt det. Och eftersom jag vet att hon inte skulle slösa bort alla pengar det första hon gör. Hon kanske skulle ge sig ut och resa. Eller köpa ett hus. I vilket fall som helst skulle jag inte blanda mig i det vad hon gör. Men jag hade inte tackat nej till att själv få en miljon. Det är svårt att leva som bloggare…
WordPress undrar vilket det svåraste personliga målet som jag har satt upp för mig själv. Och där skulle jag nog svara att skriva en bok. Jag vet inte ens var jag är just nu i skrivandeprocessen. Men försöker gör jag väl i alla fall? Inte ens det gör jag nog. Men man kan lätt tro att jag slösar bort mitt liv med att spela minecraft. Men jag försöker ta in nya intryck genom att läsa Jan Guillous Slutet på historien. Man får en så bra inblick i vem den här personen Guillou är. Personen som skriver för Aftonbladet. Och som skriver böcker. Men skriver jag några böcker då? Tydligen inte. Men så har jag ju inte försökt heller. Få se; jag hade en idé från länge sen att jag skulle skriva om en dröm. Att jag skulle börja i Brunnsvik och att jag där skulle fortsätta min vandring in i det undermedvetna. Vad man får se där varierar. Men oftast är det surrealistiskt. Abstrakt. Vår nutid saknar en berättelse om det undermedvetna. Det räcker inte med Inception. Jag har långtgående planer för vad jag ska göra med mina texter. Men för tillfället ska jobba först och efter det ska jag åka till pappa så vi får se när jag sätter skrivandet till verket…
WordPress undrar vad något är som jag skulle försöka om jag garanterat inte misslyckades. Hoppa fallskärm kanske? Eller hoppa bungyjump. Jag har lite svårt att välja mellan de sakerna. Det är ju inte precis som att man skulle kunna ge sig ut och bestämma sig för att hoppa fallskärm en dag. Nej det kräver nog noga planering och jag är inte ens säker att det hade räckt eftersom man då inte kan vara höjdrädd. Och jag är inte säker på om jag skulle kunna utsätta mig för en sådan press som ett fallskärmshopp skulle innebära…
Worpress undrar vad jag skulle göra om jag förlorade alla mina ägodelar. Svår fråga. Jag skulle nog inte sörja så jättemycket eftersom jag inte är så fäst vid dem. Men om till exempel böckerna Min hand i min och Medan giftet sprider skulle börja brinna så skulle jag nog bli rätt ledsen eftersom jag vet att då är det sexhundra kronor som går upp i rök. Men nu ska jag nog inte köpa några nya böcker på ett tag. Vad är allt annat i min lägenhet värt då? Jag har svårt att avgöra det. Mycket är taget från Brunnsvik. På ett sätt räddat från att slängas. Eller det var vad vi trodde att de skulle göra. Många är de historier om hur man hade hittat böcker i containrar utan skydd mot väta. Men det var länge sen nu. Det är en annan tid nu. Eller är de det? Jag vill tänka att det inte är det. Jag vill tänka att det är samma tid som när jag gick Brunnsviks Folkhögskola…
Skogsnytt 