WordPress undrar vilka tre föremål jag inte skulle kunna leva utan. Få se… papper, penna och dator. Papper och penna är ju självklart men dator är ju lite annorlunda. Jag behöver ju något att skriva på. Oavsett om det är en stor dator eller liten laptop. Nu är jag så van att skriva på stor dator att jag inte ens tänker på att det är en stor dator längre. Och laptop använder jag ibland. När jag ska till min pappa…

WordPress undrar vilka upplevelser i livet hjälpte mig att växa mest. Jag tänker väl specifikt på studenten eftersom det blev så tydligt för mig då att jag hade levt i någon slags drömvärld som jag aldrig någonsin kunde komma tillbaka till. Fast sen har vi alla de gånger som det har hållits på att läggas ner skolor. Första skolan som lades ner var Siknässkolan och andra Brunnsviks Folkhögskola. Fast där protesterade en massa och krävde rättigheter. Och fick också gå klart läsåret. Frågan var om det var värt det. För alla som mådde dåligt över flytten verkade aldrig ta slut. Men nu handlade det om vilka upplevelser i livet som hjälpte mig att växa mest. Och rent spontant tänker jag på när jag höll tal på demonstrationer. Hur var det att stå där mitt i massan bland alla människor? Jag tror det är det jag försökt skriva om under all denna tid. Hur det är att kämpa för något som man tror på…

WordPress undrar om jag tror på ödet. Och jag kan väl säga att det tror jag inte att jag gör. Men det betyder inte att jag inte tycker det är intressant att tänka på, för det gör jag. Jag tycker det är så dystert bara att tänka på hur man ska dö. För det är väl lite det ödet handlar om? Hur man vill dö? För jag vill inte dö förrän jag är i någon jättehög ålder. Helst vill jag inte tänka på det i över huvud taget. På det sättet slipper jag gå runt och oroa mig i onödan. Men jag vet inte om jag tror på ödet. Kanske lite grann trotts allt. Eftersom jag tror att saker och ting löser sig till slut. Och man kanske hittar den man vill dela sitt liv med. Kanske då att man fullbordat sitt öde? Kanske då att man verkligen fullbordat sitt öde…

WordPress undrar om jag tycker om mitt jobb. Jag vet inte riktigt. Jag har inte gjort så mycket idag. Mest promenerat. Men kanske att, när det börjar bli dags att klippa gräs, att jag kommer att ha mer att göra. Och att jag därför börja tycka om mitt jobb mer på grund av det…

WordPress vill att jag beskriver mitt senaste svåra farväl. Det känns som jag haft många sådana den senaste tiden. Stig Holmberg kunde jag ju inte riktigt ta farväl av. Inte heller mormor. Morfar var jag med ända in i dödsögonblicket. Det var lite speciellt. Har aldrig varit med om något liknande. Plötsligt slutade han bara att andas. Men det senaste svåra farväl jag fått ta är fortfarande farmor. Jag kan aldrig riktigt sluta tänka på henne. Hur levande hon var. Innan hon fick den här jävla cancern…