WordPress undrar vad den viktigaste uppfinningen under min livstid är. Kanske mobilen. Eller datorn? Laptopen? Att ha något som man kan bära på och som samtidigt är en dator är ju extremt smart. Jag vet inte var jag hade varit utan laptopen. Nu har jag en stor dator som jag fått av min pappa och skillnaden från en laptop är gigantisk. Ibland använder jag laptopen om jag åker till pappa till exempel. Men jag använder den helst inte eftersom knapparna börjat gå sönder och lossnat…

WordPress vill att jag beskriver min mest idealiska dag från början till slut. Jag kan väl börja med att jag går upp på morgonen. Äter något till frukost. Sen händer det en massa olika saker varje dag. Det finns ingen idealisk dag att skriva om…

WordPress undrar hur döden förändrar mitt perspektiv. Nu har jag redan skrivit om farmor men jag kan fortfarande skriva om Örjan Svedberg. Jag kan till exempel minnas hur jag kom med en Mike and the mechanics-skiva hem till honom. Han som bara lyssnade på arbetarsånger. Men det är ju så varierat det också. På sitt eget lilla sätt. Men döden förändrar mitt perspektiv. Jag upplevde döden när jag såg livet sakta rinna ut ur morfar. Jag tänker på farmor och hennes sönderrökta lungor. Det som till slut blev hennes död. Cancer. Det har jag för mig att morfar hade också. Jag hade inte så bra koll eftersom jag inte hade en så bra kontakt med den sidan av släkten. Jag har alltid undrat hur den finska sidan av min släkt varit. Jag hade velat veta mer om min farfar Johan. Om han verkligen var så dålig som pappa sa att han var. Eller om han hade en fin sida också. Jag har för mig att Johan gått bort också. Döden är ständigt närvarande. Det är inget man ber om. Den bara finns där. Som en naggande påminnelse om att inget varar för evigt. Jag kan bara önska att vissa var lite mer försiktiga med varandra. Att man mer tog hand om varandra på något sätt som jag inte begriper just nu. Vi har ju trotts allt bara ett liv. Nu tänkte jag skriva något jättevist här men kan inte komma ihåg vad det var så jag lämnar det tomt. På mening alltså inget annat vad jag vet om eller försöker veta om. Tomt på mening och innehåll. Vad var det jag tänkte skriva om en gång i tiden? Tomheten i bakhuvet? Det är ingen som vet om det men det var min skrividé en gång i tiden. Kanske att det kan bli det igen men då måste jag se till att skriva om det också. Just nu skriver jag ju bara sådana här små löjliga uppgifter som ingen ändå läser. Eller kanske någon läser det men inte skriver om det. För i så fall blir det ju svårt att veta vem som läser det jag skriver. Så känner jag i alla fall nu. Att jag har svårt att veta vem som läser det jag skriver. Det är en tystnad som är stor som en avgrund. Någonstans där hämtar jag min inspiration också. I den avgrundsdjupa tystnaden. Efter att någon gått bort. Det finns så många personer som jag saknar men aldrig mer kan få tillbaka. Jag kan bara skriva om dem och hoppas att någon annan läser det jag skriver…

WordPress undrar om det finns något på min ”att göra”- lista som aldrig blir gjort. Räknas att skriva en bok?

WordPress vill att jag skriver om min första dator. Det var en laptop. Jag kan minnas hur jag hade den i Brunnsvik. Jag vet inte om samhället blivit nazistiskt men det känns minst sagt olustigt. Att de enda jag ser är manliga personal. Att de ser så naturligt på att de kan komma hit. Vad ska jag säga liksom? De kommer ju hit varje dag. Men det är svårt att komma med kritik till personalen. Just för att de kommer varje dag. Men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag får väl försöka leva med det bäst jag kan. Men när det kommer till min dator så hade jag länge en och samma dator. Med tiden blev den gammal och jag fick skaffa en ny. Ett ljus hade bränt skärmen i mitten och jag fick spara över alla mina texter på ett USB-minne. Sedan dess har jag nästan alltid mina texter på ett USB-minne. På det sättet sparas de alltid om datorn går sönder…