WordPress frågar om jag någonsin varit med om en bilolycka. Och jag svarar att; ja det jag varit. Det var i Mora när jag åkte med mamma. Helt plötsligt kom en cyklist som vi körde på. Hela situationen var surrealistisk. Men jag kan undra varför vi inte ringde polisen. Är det inte det man ska göra när man har varit med om en bilolycka?

WordPress undrar hur jag är kreativ. Vilket väl är en märklig fråga men jag ska försöka svara den bäst jag kan. Jag är väl kreativ när jag lyssnar på filmmusik. Inte så mycket annars. Jag har svårt att göra saker som att måla en tavla. Om det är det som åsyftas med att vara kreativ. Jag kan dock tycka att sånt är kul ibland också och man får lättare att skriva om man även ritar det man skriver om. Så på ett sätt är jag kreativ. När jag gör som jag vill och inte som någon annan vill. Det är mycket ensamarbete att vara kreativ också. Det föds inga nya idéer i folksamlingar utan man måste vara mycket ensam när man vill bli kreativ. Men som sagt så måste jag lyssna på filmmusik om jag vill bli kreativ. Annars kommer jag inte kunna bli kreativ i över huvud taget…

WordPress undrar vilka de största influenserna i mitt liv är. Så jag kan väl börja skriva om Örjan Svedberg. Tyvärr är han död nu så jag borde kanske nämna någon annan. Kanske min egen pappa? Han är nog en stor influenser i mitt liv. Men då tänker jag också på farmor som också är död för ett tag. Och morfar och mormor är båda döda. De var nog också stora influenser i mitt liv. Speciellt mormor som jag bodde med i tre månader efter att jag hade gått Skattungekursen. Efter det flyttade jag hem till mamma i Nyköping. Kanske mamma är en stor influenser i mitt liv? Det kanske hon är. I alla fall tycker jag hon är viktigare nu än jag tyckte förut…

WordPress vill att jag delar vad jag vet om året föddes. Så jag kan väl börja med att säga att man kanske borde fråga min mamma istället eftersom att det var hon som födde mig. Men vad jag vet så hade jag bråttom ut. Vad jag vet så hade nittiotalet mycket bra musik. Som Mike and the mechanics, Genesis och Bruce Springsteen. Det har jag fått lära mig så här efteråt eftersom jag inte levde då, under den tidsperiod, som dessa band var aktiva…

Jo det skulle jag nog säga att jag är. Jag är nog ganska bra på att känna av när någon mår dåligt i en grupp. Jag har fått göra det rätt länge. Känna av stämningar. Vara en bra människokännare. Och framförallt vara en medmänniska. Det tror jag är viktigast. Eftersom verkligheten är så rå och kall. Man måste ta hand om varandra. Visa medmänsklighet. Vilket är lättare sagt än gjort. Men jag försöker i alla fall och det är väl alltid en början…