Hur Kerstin Ahlberg minns Brunnsvik

Kerstin Ahlberg är född i Brunnsvik. Hennes far skrev bland annat boken Brunnsviks folkhögskolas historia som kom ut i flera delar. Nu träder hon fram i en intervju efter att ha varit varit borta från Brunnsvik under en lång period av sitt liv. Och det som träder fram är ett Brunnsvik som försvunnit.

Snöstormen slår hårt och mörkret faller sakta mellan träden. En liten rädsla för vad som finns i mörkret finns jämt och ständigt, men jag fortsätter den korta prommenaden med snabba steg.

Efter det tunga pulsandet kommer jag tillslut till Kerstin Ahlbergs vita, lite slitna hus. Väl inne tar jag av mig jackan och känner värmen slå emot mig. Kerstin är så vänlig och verkar ivrig med att berätta om allt möjligt. Framförallt allt det som vi inte ska prata om. Men jag sätter mig ner på den gamla soffan och försöker komma på hur jag ska börja. Men för att få en bild så intervjuar jag henne som person först.

Alltså: Hon heter Kerstin Ahlberg och är dotter till Alf Ahlberg som skrev samlingen Brunnsviks folkhögskolas historia. Hon är pensionär och bor i Brunnsvik , men har själv inte ägnat sig åt så mycket skriverier. Hon har istället utbildat sig en hel del. Bland annat har hon varit Teckningslärare, biblioteksasistent och senare bibliotikarie i Malmberget. Hon har varit Konstterapeut i Södersjukhuset i Stockholm och vikarierade på många ställen i Dalarna som bibliotikarie. Men så tänker jag på hennes barndom i Brunnsvik, hur var den? Och för att få reda på den så gick jag rakt på sak:

Vad är ditt starkaste minne från Brunnsvik?

– Vilken svår fråga! Jag har ju så otroligt många minnen därifrån.

Hon verkar ha lite svårt att hitta bland alla minnen. Hon pratar om allt från roliga aktiviteter man gjorde i Brunnsvik förr till tokigheter man hittade på till hur lektionerna var där även om hon själv aldrig var med på dem särskillt mycket.

Men det är ett minne som hon minns särskillt väl. Det handlar om när hon och hennes familj bodde i en byggnad som hetter Lillstugan i Brunnsviks folkhögskolas område. Det är under Andra Världskriget och de är på övervåningen. Plötsligt kommer det ett skott genom barnkammardörren som träffar stolen som hennes farmor sitter på. Hon faller av stolen och hamnar senare på sjukhus. Det visar sig senare ha varit en militär som höll på att rengöra sitt gevärr och av misstag skjutit av ett skott. Men det var inte det hon minns starkast, utan det är just när en av dessa militärer kommer in till dem och berättade att de höll på att ”finkamma skogen” och att de därför skjutit ett skott av misstag. Men hon verkar ha svårt att lämna det minnet, det var lite traumatiskt för ett litet barn som henne att de sa att de skulle ”finkamma skogen”. Men vad gällde detta med militärerna så var detta under en tid under Andra Världskriget. Hon berättar om att det bodde militärer i LO:s elevhem (även det en byggnad i Brunnsviks folkhögskola). Det finns ju så många byggnader i Brunnsvik.

Så kommer ett annat minne som var lite roligare. Det handlade om eleverna på skolan och vad de kunde hitta på för tok ibland”

Falska rykten på Aftonbladet

För den som undrar så har inte Vänsterpartiet gett bidrag till Ukrainska separatister, utan till socialister som är emot all form av korruption och som bedrivit kampanjer mot Putin och högerregimen i Kiev. De ska idag dock vara helt krossad, ha gett upp politiken, sitta fängslade, ha blivit mördade eller leva i landsflykt.

Det är alltså regimkritiker som Vänsterpartiet ska ha gett bidrag till och inte Ukrainska separatister! För den som vill läsa mer om det ärendet kan gå in här: Oseriös ryktesspridning i Aftonbladet om ukrainska socialister. Där kan man bland annat läsa ett utdrag ur Vänsterpartiets rapport om samarbetet med Borotba 2013:

”Under vårt besök i Kiev fördes många diskussioner om den tilltagande högerextremismen och olika metoder för att bemöta den. Partiledaren för Borotba, Sergei Kirichuk, berättade ingående om hur det nazistiska partiet Svoboda vunnit mer och mer mark. Partiet tog sig in i det ukrainska parlamentet efter valet 2012 och har sedan dess använt sina mandat för att försöka stärka sin legitimitet.

Borotba lägger väldigt mycket kraft på att bekämpa fascismen. Det mesta material (flygblad, klistermärken, planscher med mera) som vi fick se rörde motståndet mot nazismen i allmänhet och Svoboda i synnerhet. Av de aktioner som antingen nyligen genomförts eller var planerade så var merparten fokuserade på just ett antirasistiskt budskap. Medlemmar i Borotba utsätts regelbundet för hot från Svoboda. Vi fick uppleva detta själva vid ett restaurangbesök tillsammans med Sergei, där vårt sällskap blev iakttagna av ett antal unga nazister.

Förutom kampen mot nazismen så försöker Borotba även sätta kampen för kvinnors rättigheter på den politiska agendan. Det har dock visat sig vara oerhört svårt. De aktiva vi träffade beskriver samstämmigt Ukraina som ett extremt konservativt land där kyrkan och ”traditionella värderingar” styr människors vardag och verklighetsuppfattning.
Borotba beskrev själva att de inte kan profilera sig som ett tydligt feministiskt parti eftersom bedömningen är att de skulle skrämma bort många potentiella väljare. Tittar man på deras politiska reformförslag är det dock uppenbart att de är det mest progressiva partiet i Ukraina vad gäller feministiska frågor.

En ny arbetsmetod som vi bedömer som positiv är att partirepresentanter, i synnerhet Sergei Kirichuk, har inlett samtal med ett antal fackförbund. Målet är att profilera sig bland fackligt anslutna för att därigenom öka väljarstödet. Fokus för samtalen var specifikt anställningstrygghet och lönevillkor, och Sergei befann sig i sådana samtal när vi anlände till Kiev.

Stefan Kudryk och Patrik Bergvall
Ansvariga för Ukrainaprojektet i VIF

Som ni ser så får man här en lite annorlunda bild än man får från Aftonbladet, som man för övrigt kan läsa om här: V gav bistånd till pro-ryskar

Kommentera gärna om det är något som ni tycker är fel eller om det är något ni vill lägga till som ni tycker jag har glömt bort!

Rasmus Karlsson