Jag har så många minnen från Kättbo som jag borde skriva ner om. Den där skogen alltså var så stor del av mitt liv i alla fall när jag var där efter högstadiet. Det var det jag gjorde alltså. Eller vad var det jag gjorde egentligen? Och sedan fick jag för mig att jag skulle tycka om naturguidning? Men det var inte det de handlade om. Jag ville bara komma ut för en liten stund när jag äntligen slapp högstadiets trånga korridorer och metallskåpen. I alla fall så är det inte det mina texter har handlat om. Mina texter har handlat om Brunnsvik. Men det finns bara så mycket saker att skriva om en plats. Och det är nog därför mina texter innehåller mer än en plats. De innehåller Stjärnhov, Kättbo, Mora, Älvdalen, Brunnsvik och Bonäs. Platser som är kända för att var lite mer glest bebyggda och som därför är lite svårare att komma till. Om man inte går väldigt mycket. Och att gå väldigt tror jag kommer från min pappa. När vi är ute och går så kan vi gå så väldigt långt. Bara det att jag funderar var det kommer ifrån. Att vi går så väldigt mycket. Men så, en gång, gick jag väldigt mycket i Kättbo en gång. Så pass långt att polisen fick lov att komma och hämta mig. Fast det var ingen promenad. Jag var inte ens säker att det var för nöjes skull. Men jag hade något i tankarna att jag var odödlig och att jag befann mig som i en fantasyroman. Jag och min fantasi. Också tänker jag att jag kan skriva om drömmar…