Månad: juni 2023

Trafikolycka i Nyköping

Trafikolycka, personskada, Nyköping

Öster om Stavsjö motorcykelolycka. Klockan 15:54 larmades polis och räddningstjänst till en trafikolycka på länsväg 800 strax öster om Stavsjö. Gått av vägen har en motorcykel i oklar hastighet. På platsen vårdas föraren akut. Öppet är ett körfält och trafiken flyter på. Klockan 16:50 förs föraren med ambulans till sjukhus med oklart skadeläge. Klockan 16:56 tas motorcykeln i beslag för teknisk undersökning. Orsaken utreder polisen till olyckan genom olika undersökningsåtgärder såsom förhör med vittnen och fotodokumentation samt övrig bedömning av förhållanden på olycksplatsen. Inga uppgifter finns det om andra inblandade eller skadade personer. Vidare kontrolleras förarens nykterhet.

Källa: Polisen.se

Dagligt skrivförslag
Vilka rädslor har du övervunnit och hur?
Visa alla svar

WordPress undrar vilka rädslor jag har övervunnit och hur. Det känns som jag hade kunnat skriva jättemycket om de rädslor jag haft och hur jag övervunnit dem. Men jag vill inte bli långrandig. Jag kan väl kort skriva att de flesta rädslor övervann jag på Naturguidesutbildningen. Att falla i kallt vatten var nog det läskigaste jag varit med om. Men även att falla från hög höjd i sele, isvaksbada och falla i vattnet från en kanot. Att isvaksbada var nog det värsta av de tre grejerna dock. Men var jag rädd för att isvaksbada? Inte särskilt. Men jag tänker på det här med rädslor som man själv kan utmana sig själv med. Konstant. Och då tänker jag särskilt mycket på en film. Som heter Batman Begins. Där får Bruce Wayne möta sin största rädsla. Fladdermöss. Men jag kan inte påstå att jag är särskilt rädd för fladdermöss. Inte vad jag vet om i alla fall. Men jag har nog inga särskilda rädslor att övervinna. Inga jag vet om i alla fall. Kanske om jag tänker lite mer att jag kommer på saker som jag är rädda för? Men jag måste prata specifikt om en slags grej som jag är rädd för. Och jag är rädd för att utmana mig själv med nya grejer. Vilket jag borde göra oftare. Jag är rädd för att gå ner och gräva i landet. Vilket jag borde göra oftare. Men är det en rädsla jag övervunnit? Det kan jag inte påstå att jag har. Varje gång jag går ner till landet är jag livrädd för att bli överfallen eller misshandlad. Jag tycker dessutom att det är så tråkigt att det är så oerhört tyst här. Det är som att det inte finns något liv här. Men visst finns det liv här och det finns till och med mycket liv här. Jag längtar till den dag då jag själv skaffat tjej och med henne ha olika festliknande tillställningar som vi tycker om…

Första flytten

Det var soligt

Träden var höga,

Skuggorna långa

Och jag var så liten

Mitt sinne var ungt

Jag förstod inte mycket

Jag försökte förstå;

Träden som kommer stå kvar,

Marken som inte rör sig,

Bergets fasta grund,

Var stenar kommer ifrån

Jag var liten, förstod inte mycket.

Men jag förstod

att livet

var orättvist

Mitt unga sinne sa mig att människor flyttar;

När de måste det,

När det inte finns några andra val

När livet tar en ny vändning

Jag förstod.

Första flytten gick till ett hus som var vitt och brunt.

Det var jag, mamma, storebror och någon som hette Micke.

Jag levde livet som om jag inte visste något annat.

Jag var ung och trodde att jag kunde bli en superhjälte.

För ett tag trodde jag också att jag kunde bli en isbjörn.

Dagligt skrivförslag
Beskriv en enkel sak du gör som ger glädje i ditt liv.
Visa alla svar

WordPress vill att jag beskriver en enkel sak som jag gör som ger glädje i mitt liv. Skulle jag kunna säga att det är skrivandet? Det skulle jag nog kunna säga. Eftersom det finns så olika former av skriver. När jag tänker på glädje så tänker jag på poesi. Det, tycker jag, ger glädje i mitt liv. Och det ger mig glädje att fortsätta skriva. Det är nog inget någon kan ta ifrån mig. Det bara är där och väntar på mig. Skrivandet. Som jag skjutit upp så länge nu. Det ger mig glädje i mitt liv samtidigt som det också ger mig desperation i mitt liv. Det är lite tudelat. Men det viktiga är väl att man inte ger upp. Att man fortsätter skriva även fast man möter på några motgångar. För det är bara så som man kan komma vidare med sitt skrivande. Att man fortsätter skriva. Och att man fortsätter skriva mycket. Så pass mycket att det blir övermycket. Fast nej det blir ju inte heller bra. Det bästa är väl om man kan hålla det på en lagom nivå. Skrivandet alltså. Men jag har redan glömt bort vad jag först skrev om så jag tror jag slutar här…

Recension: Thor love and thunder

Jag har fortfarande svårt att ta in vad som hände i filmen. Att man dödade av en så viktig person. Men den här filmen hade så mycket mer också. Den börjar med någon som kallas gudsdräparen som går genom ett ökenlandskap. Med sig har han sin dotter som är döende. För ett tag håller de bara om varandra tills hon dör och han får lov att begrava henne. Efter det så hör den här personen några viskningar i luften och följer dem tills han kommer till en oas i öknen. Där håller en gud till och det är först när gudsdräparen dräper den här guden som han blir gudsdräparen. Efter det börjar filmen. Den börjar där Avengers: Endgame slutade. Thor är med Guardians of the galaxy och de är på egna små äventyr. Efter ett tag splittas de dock när Thor upptäcker att det finns någon som kallas gudsdräparen och Guardians of the galaxy ska på egna små äventyr. Vilket jag antar att man får se i Guardians of the galaxy 3. Vi får även möta Jan Foster som vi får se på något sätt är sjuk men vi får inte reda på vilket sätt hon är sjuk. Hon åker till nya asgård för att hitta ett alternativ botemedel till sin sjukdom. Efter gör de alla entré när gudsdräparen kommer till jorden. Både Thor, Valkyria och Jane Foster är där. Bara det att Thor har inte upptäckt att Jane Foster är där. Först upptäcker Thor att hans hammare Mjolnir är där. Sen upptäcker han att någon annan än honom själv svingar Mjolnir. När han upptäcker att det är Jane Foster så blir han chokad och glad. De upptäcker dock att de måste ta hjälp av de andra gudarna för att vinna över gudsdräparen. Efter det handlar det mesta av filmen om bara hur de ska förstöra svärdet som gudsdräparen svingar. Och att Jane Foster har cancer. Jag tycker det är ett så sorgligt slut. Varför skulle just hon dö? Hade inte någon annan kunna dö? Någon mindre viktig person?

Sammanfattningsvis så var det en väldigt bra film. Jag tyckte om slutscenen väldigt mycket med barnen som hjälpte Thor att besegra gudsdräparen. Tyvärr kom ju Jane Foster också och hon blev så pass sjuk i cancer att det inte gick att rädda henne. De var i något vattentäckt landskap och gudsdräparen har bara en önskan och det är att hans dotter ska börja leva igen. Jane Foster dör och gudsdräparen dör. Och de enda som är kvar är Thor och den här dottern. Jag hoppas verkligen att de hittar ett sätt att återuppliva Jane Foster för hon var en så stark karaktär i filmerna. I slutet efter eftertexterna fick vi se henne anlända till Valhalla så kanske det är ett tecken på att hon kommer tillbaka till livet trotts allt? Det är bara för Thor att använda sin Stormbreaker som i övrigt väldigt ofta blir avundsjuk på Thor för att han flörtar med Mjolnir. Men jag undrar hur de ska ta tillbaka henne från dödens land. Utan att, till exempel, Oden blir avundsjuk och också vill tillbaka till de levandes land. Eller varför inte alla andra som har dött? De efterföljande filmerna ska bli minst sagt intressanta att följa…