Det var soligt

Träden var höga,

Skuggorna långa

Och jag var så liten

Mitt sinne var ungt

Jag förstod inte mycket

Jag försökte förstå;

Träden som kommer stå kvar,

Marken som inte rör sig,

Bergets fasta grund,

Var stenar kommer ifrån

Jag var liten, förstod inte mycket.

Men jag förstod

att livet

var orättvist

Mitt unga sinne sa mig att människor flyttar;

När de måste det,

När det inte finns några andra val

När livet tar en ny vändning

Jag förstod.

Första flytten gick till ett hus som var vitt och brunt.

Det var jag, mamma, storebror och någon som hette Micke.

Jag levde livet som om jag inte visste något annat.

Jag var ung och trodde att jag kunde bli en superhjälte.

För ett tag trodde jag också att jag kunde bli en isbjörn.