Idag började jag dagen med att packa ner sovsäcken. Åt en frukost beståendes av stekt potatis och falukorv. Det fanns lite stekt ägg att äta också. Sen packade jag ner resten av grejerna vilket tog sin lilla tid men det är ingen idé att skriva ner vad jag packade ner eftersom det var så mycket. Jag hjälpte till att sopa golven och gå ut med Bella så att hon fick bajsa. Mamma hade inte riktigt packat klart än utan hade korgar med grejer som behövde plockas in. Men när det var gjort så kunde vi äntligen åka iväg. Och tog farväl av Rädbjörka för den gången. Vi åkte genom Våmhus och Bonäs där någon annan bor i mormor och morfars hus. Vi stannade till på en mack i början av Mora där mamma tankade och jag köpte en dricka och en glass. Sedan åkte vi vägen mot Kättbo och i Kättbo slängde vi skräp. Vi fortsatte mot Vansbro och någonstans mellan Vansbro och Brunnsvik fick mamma lov att stanna för att vila. Jag fick lov att gå ut för jag visste inte vad jag skulle göra. Det kändes som jag stod vid ett vägval. Ett ödesval. Jag kunde inte vara så beroende av mamma som jag var då. Då hamnar vi där, mitt i ingenstans, och kanske inte kommer någonstans eftersom mamma har somnat. Tänk om hon skulle somna mitt i vägen? Och en bil skulle komma körandes mot oss? Vad gör jag då? Då är ju jag helt chanslös! Jag hade verkligen behövt det där körkortet nu! Jag kommer ihåg att jag övningskörde. Att jag gjorde halkbanan och allt. Men just nu känns körkortet som ett oöverstigligt berg. Jag kan ju inte förlita mig på bussarna till jobbet heller. Ibland önskar jag att promenerandet kunde stanna i litteraturen. För där promenerar jag! Mycket! Kanske lite för mycket! Men det blir ju inte jobbigt så länge det stannar i texten. Och jag kunde ha en bil som jag kunde köra lite var jag vill med. Vi fortsatte i alla fall till Brunnsvik och jag hade sms-kontakt med en som hade kontroll på Brunnsviksdagarna. Jag berättade att jag hade gått i Brunnsvik när den höll på att läggas ner och han sa att han skulle anordna lite fika åt oss när vi kom fram. Väl i Brunnsvik behövde vi bara gå in i den vita byggnaden som är receptionen och säga att jag hade beställt kaffe för Kasper. Först sa de att vi fick gå ner till bokstugan men sen kom en annan som visste vilket fika vi menade. Vi anvisades i något slags konferensrum där vi kunde fika. Vi fick en massa gott fika som jag inte riktigt visste vad det var men man blev mätt på det i alla fall! Efteråt gick vi tillbaka med brickan till receptionen och mamma gick på toa och vi gick till bokstugan. När vi kom dit så stod en massa stolar och skyltar som inte varit där förut. En massa folk var där men jag tog kort på det ändå. Jag hade inte så bra koll på vad Brunnsviksdagarna var men känner nu att jag behöver ha mer koll på det. Om jag skulle gå på det någon gång, känns som jag har egna grejer att berätta om, om Örjan Svedberg till exempel. Om när jag råkade spela en Mike and the mechanics-skiva hemma hos Örjan eller när Örjan var så arg på mig i telefon. Eller när vi var på promenad genom Brunnsvik och allt kändes oändligt eller jag såg honom på bussen mot Ludvika för sista gången. Och det var verkligen sista gången för sen gick han bort i cancer. Så jag var tillbaka i brottsplatsen. Eller så allvarligt var det förstås inte. Jag tog kort på biblioteket, på undervåningen, på dörren som ledde in till det klassrum jag gick i när jag gick i Brunnsvik och ännu fler bilder från biblioteket. Mamma köpte Fängslad av Erdogan eftersom hon ville läsa den. Sen sa vi hej då till den person som hade serverat oss fika. Det var ju inte mer än rätt! Sen fortsatte vi vår resa till Nyköping. Mamma verkade trött då också. I Eskilstuna stannade vi för att äta på Max. När vi kom till Nyköping handlade jag Yakisoba, riven ost, mascarpone, mjölk, chips och höll på att glömma chicken nugget så fick gå en extra gång. Men då det inte fanns chicken nuggets så köpte jag hamburgare i stället. Vegetariska så klart! Jag fick skjuts hem och mamma hjälpte mig att bära in potatispåsen. Sen satte jag in sladden till internet och dator så att jag kunde sätta på radion och datorn. Jag packade upp alla varor och lyssnade samtidigt på streamen av Whataboutit då de skulle skjuta upp starship var det tänkt. Efter ett tag som kändes som en evighet så visade det sig dock att skeppet inte skulle skjutas upp idag utan fick skjutas upp till morgondagen. Jag var rätt trött och orkade inte göra något mer den dagen utan gick och la mig. Nu är en annan dag och jag gick upp två. Har känt att det varit jättesvårt att hitta motivationen till att göra saker. Jag borde skriva om den gången polisen kom och hämtade mig. Borde skriva. Det är så många saker jag borde göra. Men helst hade jag velat uppleva kärlek. Sex och sådana saker. Finns det ens? Jag får ju aldrig uppleva det så det verkar ju inte som det existerar. Nåja; jag har väl varit lite dålig på att skriva om det själv så jag får kanske skylla mig själv. Men för att sammanfatta; Jag ska skriva om mina minnen från Brunnsvik, om den gången polisen kom och hämta mig och berättelsen. Mer orkar jag nog inte skriva. Inte just nu i alla fall…