Dagboksanteckning den 8/7 – 2024

Idag började jag dagen med att göra mig ett par Runda björn-mackor och pulverkaffe medan jag väntade på att God man skulle komma. Jag har för mig att jag tittade på en av UFOsxms videos eller om det var igår. Jag spelade lite minecraft i alla fall och när God man kom stängde jag av radion. Då hade jag också bäddat sängen. Vi pratade i alla fall om lite allt möjligt. Hur det gick med polisutredningen. Hur det går med skrivandet. Jag berättade att jag brukar skriva dagbok och att jag nog skulle göra det idag också. Annars brukar jag göra det efter varje arbetsdag. Det är lättare så. Men så mycket mer hade vi inte att prata om. Jo just det; vi pratade om planteringen. Han gick ut på balkongen och såg på mina jordgubbsplanteringar och myntaplanteringar. Jag berättade att jag hade en pallkrage också med rotfrukter, grönkål, vattenmelon och paprika. På jobbet växer ju pumpaplantorna för fullt. Jag vet ju inte hur det står till med dem eftersom jag inte varit till dem på ett tag. Men jag antar att de trivs med att det regnar så mycket som det gör nu. Det sa jag också till min God man. Jag berättade även att jag hade haft gräsklipp på jorden så att den skulle hålla fukten. Så jag tror den ska klara sig även under de fyra veckor som jag inte är på plats och vattnar. Annars får jag väl ta cykeln och cykla dit med en tvåliters-flaska och vattna. På tal om cykel så tog jag cykeln och handlade idag också. Jag började med att ringa mamma men hon skulle till något fik med någon kompis så det passade sig inte just då i alla fall att vi åkte och handlade. Hon nämnde att jag fick ta bussen in till stan i så fall så att vi. Gemensamt, fick åka hem och handla på ICA knuten. Jag var rätt hungrig då. Så jag ville egentligen inte cykla iväg. Det var svårt nog som det var. Men jag hade skrivit en inhandlingslista. Jag lyssnade också på P2 så egentligen ville jag väl egentligen ligga och läsa. Men jag behövde mat och jag hade ägnat mycket tid åt att titta på youtube-klipp. Både Inga Konstigheter och Chriswhippit. Whataboutit antar jag att jag såg efter att jag hade cyklat och handlat. Det var hela två videoklipp att se igenom och det tog ju sin lilla tid. Men den tiden var ju helt klart värt det. När man får mer information om vad som händer i Starbase och om man hittar liv på kometer. Sådant vore ju så oerhört spännande. Inte för att jag vet så mycket om liv på främmande planeter. Men jag fascineras över spel som Black Mesa som försöker beskriva hur sådant liv skulle kunna se ut. Det verkar ju också som att de ska göra ett spel till Opposing force vilket väl skulle vara lite speciellt. Jag skulle tycka om det men det är nog inte alla som gör. I alla fall handlade jag mjölk, pajer, matlåda, dip, soltorkade tomater, aloe vera-dricka, Mer pärondricka, Coca cola, chips, Doritos, choklad och nudlar. Så det blev en hel del men jag var ju hungrig också. Direkt efter att jag handlat och cyklat hem så öppnade jag chipspåsen och åt en bit choklad. Det är väl inte så normalt att vara så här hungrig egentligen. De med jobb kommer säkert säga; men ät lunch då! Och jag funderar seriöst på att göra det. Men det är inte bara det; allt jag har är cykeln. Jag har inget körkort, ingen bil, ingen tjej och inga rutiner. Kommer det med att man skaffar tjej tro? I alla fall kokade jag upp vattnet och hade i lite nudlar och när jag var färdig med det så har jag för mig att jag såg på Whataboutits videos om SpaceX. Det tog i alla fall sin lilla tid och under den tiden hann jag äta upp nudlarna. När det blev dags för matstöd så hamnade jag i någon slags konflikt med personalen. Jag berättade att jag redan hade ätit men hon ville ändå komma in och att jag skulle skriva under några lappar. Jag sa att jag inte var i form för det; jag har för mig att jag höll på att spela Skyrim då. Jag var mitt inne i Skyrims landskap och höll på att gå med i The thieves guild, Stormcloak och The black brotherhood. Jag hittade även till Dawnguard där jag kunde påbörja uppdraget med att jaga vampyrer. Jag funderar på att fortsätta spela Skyrim men jag funderar också på att skriva om annat. För mötet med personalen slutade med att jag hotade att ringa till polisen om hon inte lämnade lägenheten. Det är svårt, mycket svårt, det här med att ha en diagnos. Det påverkar en mer än jag kunnat ana. Och det är skrämmande. Men egentligen är det väl inte det jag vill skriva om. För det är nog så mycket jobbigt som händer i världen ändå. Nej jag vill skriva om drömmar. Jag har sagt det förut men säger det igen. Men gång på gång påminns jag om verklighetens råhet. Eller vissa personers beteende. De kommer hit och tror att de kan bete sig hur som helst. Men det säger jag att det kan de inte göra. Jag är väl en människa med integritet. Det kan man säga. Personalen som kom ikväll känns som en person som ”bara gör sitt jobb”. Vad nu det betyder. Jag tänker mig att hon skulle kunna göra rätt mycket som skulle gå över gränsen för ens privata sfär. För visst har jag en sån sfär? Det tror jag i alla fall. Just nu längtar jag mest efter att vara kär i alla fall. Och att få skriva om drömmar. Det är rätt galet att skriva om drömmar, visste nu det? Det är lätt att man förlorar förståndet om man inte tar det försiktigt. Man är på minerad mark. Och den här marken är precis allt man är och lever för. Men jag kan inte fatta att jag inte hittat någon tjej än. Jag känner mig så ensam här. Eller hur man nu ska beskriva det. Jag är så trött på att se personal hela tiden. Och matstödet gjorde mig lite orolig. Det finns en person men jag är inte säker på att hon vill veta av mig. Det hindrar ju inte mig från att tänka på henne dock. Hela livet handlar ju om kärlek. Det är ju så det är. Men för en skrivande person ska det ju också handla om skrivande. Man ska ju egentligen skriva flera tusen ord per dag. Och jag skriver men jag vet inte om det är nog. Så jag läser i stället och det jag läser om är en annan sida av samhället. Där det finns gräs och droger. I boken Alejandro. Den här boken var nog det bästa köpet jag gjort hittills. Jag hittade ju den inte på bokhandeln så jag fick beställa den på Bokias hemsida. Jag hade velat läsa mer, liksom jag hade velat lyssna på P2 mer, men saker kommer ivägen hela tiden. Livet känns i alla fall mindre rörigt nu när jag sett de två videoklippen av Whataboutit. Nu gäller det bara att ordna upp alla sina texter också. Men jag är trött. Jag tror jag satt uppe och spelade till två på natten igår. Också gick jag upp nio för att få medicin. Så jag har inte sovit särskilt länge och jag har gjort mycket idag. Om jag kunde göra en beställning på de drömmar jag skulle vilja ha så är väl det drömmar där det känns som att man är på semester. Lite som man är nu fast lite mer ute i det vilda. Lite som drömmen jag hade igår där jag satt stängslad bakom stängsel. Jag var ju ute i det fria men kunde inte komma ur hagen. En mycket obehaglig känsla. Vad jag tror att jag verkligen vill skriva om, alltså verkligen verkligen skriva om, är ond bråd död. Det skulle ju inte va så mycket sånt i den första boken men det betyder inte att det inte finns i den bok jag skriver på nu. Lemlästade livlösa kroppar i högar. En mardröm besannas…

Beskriv din mest minnesvärda semester.

WordPress vill att jag beskriver min mest minnesvärda semester. Semester kanske det inte var eftersom jag inte hade jobb då men efter gymnasiet åkte pappa, jag, hans fru, storebror och hennes son till Cypern. Jag kan komma ihåg att det var extremt varmt där och att jag fick lov att låna pengar av storebror eftersom allt var så dyrt där. Jag kan komma ihåg att vi solade och badade där. Att vi åt god mat. Och en gång så råkade jag få diarré som kom i sängen så vi fick lov att städa och hålla på. Vet inte om just det var så minnesvärt, men resten av semestern var minnesvärd i alla fall…

Vad är din definition av att vara romantisk?

WordPress undrar vad min definition är av att vara romantisk. Jag antar att jag försökt vara det ett antal gånger. Man delar med sig av sina allra mest hemlighetsfulla texter. Och delar med sig av sin favoritmusik. Kanske tar man någon romantisk promenad. Eller äter på en restaurang. Man försöker flörta hejdlöst. Jag trodde att jag var ihop med en tjej en gång när vi tittade på konst ihop men tydligen behövde man ha mer gemensamt än konst för att det skulle funka. Och just nu känns det som jag är längre ifrån en relation än någonsin förut. Jag tror jag är kär i en tjej men det är lite jobbigt att hon är personal. Det är henne jag visat mina texter för och musiken jag lyssnar på. Så på ett sätt vet hon mer om mig än jag själv gör. Vilket skrämmer mig. Men det gör inget. Det är precis så jag vill ha det. Även om det kan låta paradoxalt. För varför skulle man vilja ha något som skrämmer en? Jag har inget bra svar på den frågan mer än att det är så jag vill ha det. Sen vet jag inte om hon tycker att jag är romantisk. Hon har ju sagt att hon har en kille nu men jag tror inte hon trivs i den relationen. Inte vad jag tror i alla fall. Sen kanske hon trivs jättebra i den relationen men ändå känner att något fattas. Då finns alltid jag där. Det är så jag vill tänka i alla fall…

Vad är du mest orolig för inför framtiden?

WordPress undrar vad jag är mest orolig för inför framtiden. Oj. Mycket. Klimatet. Nazismen. Men jag kan inte gå runt och vara orolig hela tiden. Det funkar helt enkelt inte. Men visst tänker man på det ibland. Det gör man. Speciellt med tanke på att man bor på ett boende. Vet man inte vem som kommer på stöd härnäst. Fast jag har redan tipsat om boken Kafkapaviljongen till de personer jag känt befunnit sig i riskzonen för att bli nazismens nyttiga idioter. Visade sig att det bara var fördomar från min sida för de var fullt villiga att läsa den här boken. Så av det kan man dra lärdomen att man inte ska gå runt och ha fördomar om folk hur som helst. Kan väl också nämna att jag fått bättre relation till viss personal på grund av det. Så det är ju alltid bra. Att man inte är osams och slåss och bråkar och sådana saker. Sen finns det ju saker jag inte gör med personalen alldeles oavsett vad de tycker men det är en helt annan historia…