Dagboksanteckning den 14/8-2023

Idag har jag kräkts. Jag låg med frossa och kunde inte sova. Var uppe vid sextiden för att gå på toa. Inget hände dock och efter ett tag spydde jag. Så det blev inget Älvdalen idag. Däremot var jag i mammas stuga i Rädbjörka och undrade vad jag skulle göra. Det är jag ju fortfarande men då trodde jag att jag inte fick äta något eftersom jag hade kräkts. Men mamma ringde sen och sa att jag fick göra det. Så jag tog någon Wasa sesam och havsalt. När mamma kom hem sen så hade hon köpt Kiviks smultrondryck, proviva mango och hallon och björnbär. Efter det tog jag en promenad till dammen och tog några kort. Jag utmanade mig själv lite grann genom att gå så långt jag bara på spången som var där. Det är hög vattennivå i bäcken nu. Om jag hade en kamera så hade jag kunnat ta ett kort på det. Men nu hade jag det och jag tog mer än ett kort på vattennivån. Jag filmade också en liten filmsnutt på bäcken. Efter det, när jag hade följde stigen tillbaka till fäboden, tog jag kort på fäboden. Lite smått lade jag upp på Facebook också. Vad jag hade tagit kort på. Och jag hade sen lagt upp de bilderna i Rädbjörka samfällighetsförening. Jag funderar vad jag ska göra nu. Jag har inte känt något illamående på ett tag och jag hoppas verkligen att vi kan åka till Älvdalen imorgon. Det var ju så länge sen jag var där. Jag har dock kunnat bajsa. Så jag har inga problem med det längre. Men jag skulle vilja prata om annat att jag kräks och bajsar. Det känns så äckligt liksom. Men jag har beskrivit dagen i bilder. För den som vill veta mer får titta där. Men jag känner också att jag vill beskriva bilder med det skrivna ordet. Hur det är att leva det liv jag lever. För tillfället känns det bra. Jag vet inte om vi ska till Älvdalen eller inte. Men alldeles oavsett har jag det bra här i Rädbjörka. Jag tyckte mamma nämnde någon promenad med Bella. Så det ska jag väl gå också…

…

Det blev en promenad med Bella. Och plättar har vi ätit också. Undrade ni hur det är att leva det liv jag lever? Det är väl bra. Det blir väl lite mycket skrivande bara. Eller lite skrivande. Jag har inte riktigt bestämt mig. Just nu sitter jag i alla fall i stugan och det är tända ljus överallt. Det är så mysigt. Jag vill bara suga in mig av den här stunden så mycket jag bara kan. Och sen läsa lite av Jan Guillous Slutet på historien…

…

Jag är väl egentligen för trött för att skriva något. Men känner väl att jag inte riktigt kan gå och lägga mig än. Jag har så många tankar kring det eventuella besöket i Älvdalen imorgon. Tankar som var det verkligen en viktigare utbildning i Älvdalen än i Brunnsvik? Och på vilket sätt ska jag skriva om Älvdalen som inte känns tillgjort och påklistrat. Jag hade ett liv i Älvdalen och det livet var jag inte helt nöjd med. Jag får återkomma när jag varit i Älvdalen med eventuella kort och texter…

Vilket yrke beundrar du mest och varför?

WordPress undrar vilket yrke jag beundrar mest och varför. Jag beundrar vaktmästarlivet mest. Och varför är för att min pappa jobbar som det. Nu var det ett tag sen jag var på hans jobb och jag har inte heller hittat anledning till att gå dit. Dessutom har de flyttat så det är helt annorlunda där i KTH i Södertälje. Men av det jag kan minnas var att vi skruvade saker, flyttade saker, lagade saker. Det var ett tungt jobb och är det förmodligen fortfarande. Jag imponeras av pappas jobb och hans vilja att vara alla till lags. För det är väl det som vaktmästarjobbet först och främst handlar om. Att vara alla till lags…

Dagboksanteckning den 13/8-2023

Har inte gjort så mycket idag. Mest suttit inne och läst Jan Guillous Slutet på historien. Under förmiddagen regnade det. Vi åt potatis med korv. Med en massa ketchup och senap och bearnäs. Och tomat och gurka fanns det också. Planen var att vi skulle åka till någon myr i morfars gamla skog men just då regnade det så då blev det inget. Jag har också velat bada men inte heller det har blivit av. Till middag åt vi gröt med en massa jorgubbsylt och skivade bananer. Och till det pulverkaffe och macka. Jag har också bastat idag. Bastat och tvättat mig. Men innan det rakade jag mig. Och nu sitter jag här, någon timme senare. Imorgon ska vi till Älvdalen. Jag undrar hur det ska gå. Minnena sköljer över mig från när jag försökte ta körkort. Om jag bara hade gjort det och det så kanske jag hade blivit naturguide, tänker jag. Men livet ville annorlunda. Det ville att jag skulle sommarjobba som kyrkvaktmästare i Stjärnhov och att jag skulle börja en utbildning som hette Brunnsvik ord i Brunnsvik. Där fick jag vara med om en flytt som aldrig blev av, protester i form av manifestationer, insändare och journalister. Kända personer skulle kontaktas och skrivelser skickas in till instanser. Det var minst sagt komplicerat och jag med en naturguidesutbildning bakom ryggen tyckte var lite för mycket nästan. Och ändå var jag med och höll tal på manifestationerna. Jag berättade att jag kom från skogen och att skolledningen var som en stor fors som man skulle ta sig igenom. Så mycket mer gjorde jag inte i Brunnsvik. Utbildningen blev sönderslagen. Folk gick in i väggen och flyttade därifrån. Och imorgon ska vi till Älvdalen. Jag tänker ofta på vad jag skulle säga om jag skulle träffa någon av de lärare jag hade då. Men det skulle väl ungefär vara som jag skriver till alla andra; att det var som ett stort berg som jag skulle bestiga och att jag var väldigt, väldigt vilsen i gräslandskapet…