En gång så kom det sig

att när jag var i Eskilstuna

så var vi på ett lasarett

alltså pappa och jag

och när vi var där så hälsade vi på farmor

hon hade förlorat allt hår

och gick inte att känna igen

Hon gav mig en kram

alltså en sån kram där man försöker hålla kvar i det enda levande som finns kvar

jag har varit med om det några gånger

men aldrig på det sättet

det är vad man skulle kunna kalla en dödskram…