”Berndt Emil Ruth, (son till Johan Ruth, tab.2) f. 1.7.1855 i Borgå sn, död där 22.6.1910. Emil gifte sig hösten 1880 med Fredrika Charlotta Lindberg f. 7.1.1860 i Borgå sn, död där 28.5.1938. Hon var nummer tio i sockensmeden Johan Andersson Lindbergs stora barnaskara. (Efter ”Lotta” föddes ännu två barn i familjen). Han var sockensmed i grannbyn Vålax, var född 24.3.1816 och hade redan avlidit då dotterns bröllop stod eftersom han dog 8.3.1870. Hans hustru hette Maria Sofia Andersdotter Öhman, f. 11.5.1821 i Borgå sn, död där 29.2.1908.

Emil hade tydligen hittat sin brud medan hon tjänstgjorde som piga på Sundö, alltså på andra sidan Sunisund, alldeles invid Tirmo. Dit kom Lotta som femtonåring, för att fyra år senare, 1879, ta städsel hos handlande Johan Ludvig Roth i Borgå. Det unga paret förelystes följaktligen i Borgå, där de även vigdes. Lysningssedeln utfärdades den 10 juli 1880. Den lyder: Brudg. ungemannen Berndt Emil Ruth från Tirmo, Brud Tjänsteflickan Fredrika Charlotta Lindberg från Borgå stad. Närvarande: Brudgum, och såväl Bruden som hennes moder och husbonde genom skriftligt tillståndsbevis. Talman Bondeson Karl Wilhelm Karlsson och Smedssonen Berndt Emil Ståhlberg.

Som det framgår var lysningen en omständligprocedur. Därtill lystes det i forna tider hela tre gånger i kyrkan innan vigseln kunde förrättas. Anteckningen i lysningslängden Vigde i Borgå stad 13/9 1880 af F.V.Hollming, ger besked om när Charlotta och Emil sammanvigdes. De bosatte sig i Tirmo.

Emil Ruth blev några år senare skutskeppare. Vad han sysslade med fram till dess är inte bekant, men troligen seglade han med på någon skuta, knappast vågade han ta steget att bli skeppare och redare direkt. Två av Lottas systrar var gifta med skutskeppare så Emil var kanske segelkarl på någon av deras skutor. Här må ytterligare nämnas att hennes bror Carl Fredrik Lindberg, född 1847, hörde till manskapet på barkskeppet Wellamo, som led skeppsbrott på hemfärd från Cadiz i Spanien vintern 1867-68. Exakt tid eller plats för olyckan har aldrig kunnat fastställas. Det enda man vet är att Köpenhamn passerades den 12 december. Kapten J.F. Nyholm och tretton man med honom förblev borta. Wellamo ägdes av ett konsortium i Borgå. Kontoristen, sedermera handlanden, O. Simolin innehade 18 av rederibolagets 50 aktier. Barkskeppet, som tidigare burit namnet Ida och var byggd på varvet i Hammars, hade före den ödesdigra resan varit på en årslång seglats ända bort till Västindien.

Emil Ruth köpte 1885 eller 1886 tillsammans med J. F. Karlsson (tydligen Johan Fredrik K. Bonde på Markusas i Tirmo), galeasen Rakkaus. Ägare till hälften hvar i fartyget, upplyser skeppsregistret. Det var ingen gammal skuta, den var nämligen byggd i Svartbäck i Pyttis endast två-tre år tidigare. Byggdt på klink af furuträ med platt gatt, ett däck och två mäster, riggadt som galeas, däcket försett med kajutpåbyggnad. Enligt mätebref utfärdadt i Kotka den 21 maj 1883 är fartyget uppmätt enligt reg. I och mäter 18,56 meter i längd, 5,76 meter i bredd samt 1,96 meter djup i rummet, bruttodräktigheten är 114,8 kub. meter, motsvarande 38,68 registerton. Nettotonnaget motsvarar det utrymme som är avsett för last. Registerton är ett rymdmått som motsvarar 100 eng. Kubikfot eller 2,83 kubikmeter. Fram till 1879 beräknades fartygens storlek enligt lästetal. En läst motsvarade ca 2.45 kg

Den noggranna beskrivningen ovan ger besked om storleken på de allt allmännare tvåmastade galeaserna. De hade en större lastkapacitet än de enmastade gaffelriggade jakterna, som vid den här tiden alltjämt var den vanligaste fartygstypen. Med skutorna fraktades främst brännved, sand och tegel, huvudsakligen till Helsingfors. Tidigare var det skärgårdsbönderna själva som skötte leveranserna med egna skutor, men senare övertogs transporterna i allt högre grad av andra skärgårdsbor. Emil Ruth är ett bra exempel på detta.

Vårvintern 1894 sålde de två kompanjonerna Rakkaus åt skutskepparen Johan Gustaf Forsblom i Renum. Emil Ruth hade hösten därförinnan köpt jakten Rosa, som han som ensam redare seglade med under fem säsonger. Eftersom det var en jakt var skutan mindre. Längd och bredd uppges i fot, 53,4 respektive 19,2 fot. Bruttodräktigheten var 3.432 kubikfot motsvarande 31,72 registerton. Segelskutorna var för övrigt helt beroende av rådande vindförhållanden. Resorna kunde t.o.m. Ta veckor i anspråk om vindarna var särskilt nyckfulla. En närmare beskrivning över seglationen finns i tab.4.

Under åren hade fem barn fötts i familjen Ruth, sonen Axel ett knappt år efter bröllopet, dottern Sigrid sommaren 1886, tvillingarna Ingrid och Aina våren 1889 (Aina dog emellertid i rödsot som tvååring) och slutligen sonen Uno hösten 1896. Vardera sönerna kom också de att bli skutskeppare om än de sedermera försörjde sig inom andra yrken.

Skutan Rosa sålde Emil till Åboland hösten 1897, för att en månad senare anskaffa ett nytt fartyg – jakten Hajen som var en produkt av skeppsbyggnadskonsten i den egna socknen. Byggmästaren hette Jonas Michelsson, erkänd skutbyggare i Bengtsby på Emsalö. Hajen hade inregistrerats 1894. Emil och hans besättning seglade med Hajen fram till hösten 1905 då han sålde skutan åt skepparen Frans Holmström i Sibbo. Hajen ersattes med galeasen Sovinto, nu med sonen Axel som halvpartsredare.

Strax efter sekelskiftet flyttade Emil Ruth av allt att döma med sin familj från Tirmo bysamhälle ned till stranden av Sunisund. Han hade fått en arrendetomt från Markusas och hit flyttades bostadshus och en del andra byggnader. Möjligen var det samma hus som hans far, sockenskomakaren bott i. Han avled ju hösten 1899.

Så värst länge fick inte Emil leva på det nya stället vid det natursköna sundet där farleden låg alldeles intill. Han drabbades av magkräfta och dog midsommartiden 1910, strax innan han skulle ha fyllt 55 år. Bouppteckningen ger närmare besked om byggnadsbeståndet ifråga. Den upptar boningsbyggnad å arrendemark. Bagarstuga med kammare, badstuga och vidare boda, fähus o. Lada under ett tak. Dessutom fanns ytterligare lada samt ett svinhus. Tillsammans värderades byggnaderna till 1.239 mark, medan det i kontanter fanns 8.750 mark i boet. Skulder hade Emil Ruth inte, däremot fordringar på drygt 1.000 mark.

Även skepparfamiljen hade husdjur som bidrog till försörjningen – 1 st ko Kreatur, värderad till 35 mark samt 3 st höns och ½ del i svin. Att hustrun Charlotta vid sidan av familjen inte bara skötte djuren, vittnar de upptagna handarbetsattiraljerna om – vävstol, spinnrock, nystfot och härfvel. Från den detaljerade bouppteckningen kan vidare nämnas ökstock och några nät. Givetvis är skutan upptagen bland dödsboets tillgångar – ½ del i Jakten ”Soventa”. Möjligen kallade man skutan så. I skeppsregistret heter den i alla fall Sovinto. Värdet uppges till 300 mark. Boets totala behållning var 11.112 mark och 44 penni.

Charlotta Ruth levde ända till år 1938. På senare år vistades hon hos barnen i Kalax och Tarkis. Emil och Charlotta Ruths barn (IV a-e) och övriga ättlingar:”